Fem små filmer om Gud, del 2

Andra delen handlar om sekularism.



Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Att viska högst eller gå snabbast

Nedim Kirlic beskriver sig själv som ateistisk muslim, och ställer sig själv som ett exempel och som påminnelse att det faktiskt finns muslimer som är sunda och fullt fungerande samhällsmedborgare. Men varför? Kanske för att de är otrogna islam? Samtidigt som jag vill tacka Kirlic för en ögonöppnande text, vill jag även fortsättningsvis hävda att de abrahamiska religionerna är av ondo, och att goda religiösa är goda för att de inte är entusiastiska anhängare av någon sådan religion. Läs mitt svar på Newsmill.

Tillägg: Kirlic svarar min, men lägger då undan en del av sin liberalism.

Fem små filmer om Gud, del 1

Första delen handlar om tro och skepticism.



Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Tack för alla mail - jag svarar kollektivt

Innan jag återgår till lite mer konstruktiva och utåtriktade bloggposter, låt mig förtydliga lite. Jag märker på den feedback jag får, på vilka punkter jag varit otydlig. Tydligen är skillnaden mellan "skepticism" och "hata religiösa" ett extremt komplicerat koncept, för det ena leder till att jag blir anklagad för det andra. Ofta och hårt. Även av personer som identifierar sig som skeptiker.

Trots tidigare diskussion, där jag erkänner att jag har varit osäker, anser jag faktiskt idag att gudstroende kan vara skeptiker, på samma sätt som jag anser att homeopatitroende kan vara skeptiker. Att vara skeptiker, är ingen garant för att du är fri från felaktiga föreställningar. Om skepticism skulle vara kopplat till en hundraprocentigt korrekt världsuppfattning, skulle inga skeptiker existera. Den som gör den kopplingen, siktar helt fel.

Du kan gott och väl kalla dig "skeptiker" trots att du besitter föreställningar om hur världen är beskaffad, som saknar vetenskaplig grund, som t.ex. kombinationen "kristen skeptiker". Låt mig vara absolut tydlig med att kristendom är kulturellt betingat, inte skeptiskt betingat, men om den skeptiska ambitionen finns där, måste det betyda något.

Även om du aldrig någonsin argumenterat för skepticism, kan du ändå vara skeptiker. Ordet deklarerar trots allt hur man förhåller sig till kunskap. Eller åtminstone vilken ambition man har. Igen, om det skulle räcka att man besitter en felaktig föreställning om hur välden är beskaffad, för att man ska diskvalificeras som skeptiker, så finns inga skeptiker!

Jag själv kommer från en religiös bakgrund, och mina föräldrar är fortfarande troende kristna. Jag har fått lära mig att ibland kan familjefriden vara viktigare än sakfrågan. När religion och religiösa föreställningar kommer på tal, så handlar det mera om att ta in andras föreställningar, och bilda sig en förståelse kring detta, än att "ha rätt". Ganska ofta får jag ganska upprörda kommentarer som skulle handla om att jag varken vet eller bryr mig om vad troende tycker, och jag vill definitivt avfärda detta som trams.

Jag har inget ansvar att bekräfta folks föreställningar, och jag vet mycket väl att det finns variationer i dessa föreställningar. Guds eventuella skägg brukar komma på tal här. Frasen "jag tror inte på en gubbe med skägg" brukar användas för att säga "min föreställning är korrekt". Tro mig, skägg är inte Guds största problem, långt ifrån. Skägg är naturligt.

Mina vänner är de som har en skeptisk ambition och vill bidra till debatten. Inget är så heligt att det inte får stötas och blötas i en debatt. Mina fiender är de som betraktar debatten som något överflödigt - de som utvecklar argument mot skepticism. Jag bryr mig inte det minsta om hur mycket eller hur lite olika människor själva tror - en sten tror på mindre övernaturligt än dessa "skeptiker" gör, så om det vore en faktor skulle en sten vara mer användbar än vad de är. Dessutom gör en sten en mindre ansträngning för att förhindra debatt än vad dessa personer gör, så trots allt kanske en sten faktiskt är mer användbar.

Med detta vill jag önska mina vänner, troende eller inte, ett gott nytt år!

Mer läsning på samma tema: Kan en kristen vara skeptiker?

Som avslutning, hur beskriver Alexander Stagnell en skeptiker? Jo, "de är för naturvetenskapen vad Al Qaida är för Islam, dvs en samling bokstavstroende fanatiker". Tjenixen, mästerretorikern! :-)

Hej då VoF!

Deisten anser att ett övernaturligt väsen ligger bakom vår existens, och kanske till och med behövs för att Universum ska finnas. En deist anser inte med nödvändighet att detta väsen är just Jahve, en deist anser inte med nödvändighet att detta väsen bryr sig om förhudar, homosexualitet, vilken ställning som påbjuds när man har sex, vad man äter, eller att detta väsen har en personlig sina undersåtar. Vissa deister betraktar sig som kristna, men kan mycket väl avfärda det som står i Bibeln. Hur engagerat det nya testamentet än lockar med himmel eller hotar med helvete, så kan en deist avfärda detta som liknelser eller symbolik, men ändå betrakta sig som kristen. Kort, deisten anser inte att detta väsen ingriper.

Teisten anser dessutom att detta övernaturliga väsen kommer med uppmaningar kring hur man ska och inte ska agera. Teisten, alltså personen som tror på t.ex. en personlig Gud, anser sig ha en relation med universums skapare, och ibland till och med att universums skapare vill att du ska vara heterosexuell och förneka evolutionsteorin.

Den deistiska föreställningen är alltså strikt en vetenskaplig fråga. Deisten håller en uppfattning om hur verkligheten är beskaffad, men inte med nödvändighet något annat. Deisten är ett klassisk exempel på en person som anser sig veta något ovetbart. Att "tro" är inte alltid att verkligen "tro", utan kan i värsta fall betyda "att veta trots brist på evidens". Så anledningen till att en skeptiker är adeist, beror på att skeptiker följer evidensen, och inte låser sig fast vid sådant som inte är bevisat eller ens går att styrka. Ovanpå detta, finns bra teorier som visar att vissa saker kan fungera helt naturligt. Även om vi inte vet var Universum kommer ifrån, så tror vi oss veta varifrån livets mångfald kommer, och att det går att förklara detta utan någon gudomlig plan.

Att diskutera teism är nästan mer en livsåskådningsfråga än en vetenskaplig fråga, lite beroende på vad teisten hävdar. Finns några anknytningar till kristendomen, är det ofta väldigt enkelt att bemöta teistiska påståenden, men att man lyckas påvisa bristande logik betyder absolut inte att man vinner någon debatt, eller över huvudet taget lyckas flytta fram sina positioner. Vi gillar våra föreställningar. Speciellt religiösa personer gillar sina föreställningar.

Men frågan är fortfarande så otrolig viktig. Inte bara alternativmedicin kostar pengar. Det gör religion också. Rejält med pengar. Inte bara alternativmedicin orsakar samhällsproblem. Det gör religion också. Rejält med samhällsproblem.

Det moraliska budskapet som kristendomen bär på är ruttet. Gud offrade sin son för att övertyga sig själv att inte straffa mig för något jag inte gjort, mot att jag dyrkar honom. Att detta inte är sunt, kan vi skeptiker och deisterna vara överens om. Vi kolliderar snarare när det gäller frågan om vad man kan hävda om hur verkligheten är beskaffad. Men när det gäller teister, är även den moraliska frågan öppen. Alla teister som har en personlig relation med Gud, och anser att Gud är god, kan få för sig att de har Gud på sin sida. För att en god person ska begå vansinniga gärningar, krävs religion.

Bland mina förhoppningar kring 2012 återfinns en önskan om en svensk skeptikerförening, som är mindre besvärad av att vara en röst i samhället eller avgränsa sin skepticism till sådant som inte kolliderar med religion. Föreningen Vetenskap och Folkbildning har sin plats i det segmentet. Att jag inte har något förtroende kvar för VoF har inte något att göra med hur man sköter sig inom sitt verksamhetsområde, utan snarare hur styrelsemedlemmarna förhåller sig till sådant som inte ligger i föreningens fokus. "Inkompetens" är tyvärr ett ord som inte slår helt fel här. När argumentation i stil med att "man måste ta reda på vad man kritiserar innan man kritiserar" kommer upp i samband med religionskritik, skapar det en känsla av att just religionskritik skulle bygga på bristande förståelse. Att man måste veta vad man kritiserar gäller självklar, och det gäller självklart även vid religionskritik. När argumentation i stil med att "det räcker att man själv inte tror" så argumenterar man mot att kampen ska drivas, och när används detta argument? När religion kommer på tal, såklart.

Jag har även skrivit om skeptikerrörelsen under rubriken "Istället för att hyckla" och "Fastnat i fegheten", samt på Newsmill under rubriken "Skeptikerrörelsen lider av samma brist på självinsikt som Pingstkyrkan".

God jul 2011 och gott nytt 2012

Per Ewert: Ironin när kristna ska debattera

Nej, jag ska inte kommentera Per Ewert i onödan, för jag är inte den som bråkar med fundamentalister i onödan - inget jag kan säga kan påverka en fundamentalist. Men jag kan ju påvisa ironin i att vara både kristen apologet och intolerant mot just religion. Så här skriver Ewert i sin senaste Newsmill-artikel under rubriken "Koranbaserad julkrubba kastar både teologi och vetenskap över bord":

Gymnasielärare: Nutidens religionskritiker ropar med stor iver på att skolans undervisning ska vara vetenskaplig. Väl belagda teorier ska inte jämställas med hypoteser utan vetenskapligt stöd. Detta är en utmärkt inställning. I Sigtunastiftelsens visningar av en religionsblandad julkrubba kastas dock den tanken helt över bord. Projektet är inte bara teologiskt dubiöst. Framför allt är det vetenskapligt nonsens.

Jag kan ta detta i försvar ur just utbildningssyfte, men Per Ewert håller inte med. Backar vi till Ewerts föregående artikel, som av en händelse också råkar handla om skolan, skriver han:

I den första frågan bör undervisningen ske utifrån de vetenskapliga teorier som vunnit forskningsmässigt stöd. Detta är självklart på vår kristna skola Kungsgymnasiet, och bör så vara även på andra. Den andra frågan har diametralt skilda svar: Bibelns skapelseberättelse säger att Gud skapade världen. Ateismens svar är att allt i universum är resultatet av enbart slump och nödvändighet. Lärarens uppgift är att ge eleverna underlag för att kunna brottas med frågan och kunna nå ett personligt svar.

Svarar på olika frågor, ja, men det gäller väl även islam? Men låt gå. Det stora problemet är att Per Ewert inte för i bevis att kunskap är en ateistisk konspiration, och dessutom vädjar till just religion. Så länge den religionen inte är islam, tydligen. Moral är ett starkt ord, men finns den, är den dubbel. Till detta ska vi kanske säga att skolans uppgift inte är att låta eleverna utveckla personliga svar - en viss nivå av utbildning ska också finnas.

Tillägg: Patrik Lindenfors svarar Ewert här.

Frank Turek ger Åke Bonnier rätt

Låt oss titta på vad de religiösa auktoriteterna säger om Gud, och hur han jobbar.

När askmolnet från Eyjafjallajökull härjade som bäst och flygresor ställdes in på löpande band, löste domprost Åke Bonnier detta genom att be till Gud, och det fungerade! Han kom iväg i tid och han menar att framgången var Guds verk, och är tacksam.

Ateister skulle betrakta det som ännu mer positivt om alla som ville ta sig fram kunde göra det, men Gud är väldigt selektiv.  Ni som sett debatten mellan Frank Turek och Christpher Hitchens från 2007 vet att Turek ger Åke Bonnier rätt. Per definition måste mirakel vara sällsynta, enligt Turek. Skulle de hända hela tiden, skulle vi inte vara lika tacksamma mot Gud - vi skulle inte ens betrakta dessa vanliga händelser som mirakel, allt enligt Turek.

Så, för att Åke Bonnier ska veta att han betyder mer för Gud än andra människor, måste Gud göra livet surt för alla andra. Annars förstår inte Åke Bonnier att Gud ställer upp.

Vid nästa vulkanutbrott, ska jag samåka med Åke Bonnier. Om Gud finns, gör jag ett antagande om att religiösa auktoriteter har rätt i sina anspråk om Guds moral och prioriteringar, och vem vill då vara i Guds B-lag?

Är allt övernaturligt bluff?

På sin blogg, i ett ganska tankekittlande inlägg, ställer sig Samuel Varg Thunberg frågan om allt övernaturligt verkligen är bluff. Som naturalist kan man tryggt avfärda allt övernaturligt som icke-existerande, och anledningen till detta är... Ja, jag kan faktiskt citera Samuel här.

"Och jag kan inte förneka att jag tror på Gud - trots att jag inte kan bevisa dennes existens."

Jag kan inte heller bevisa att allt jag tror existerar faktiskt existerar, alltså borde väl ovanstående citat vara i sin ordning? Nej, långt ifrån.

Först har vi ordet "tro". Det finns ett jättedumt citat som troende ibland använder mot sina meningsmotståndare, och jag beskyller absolut inte Samuel Varg Thunberg för detta. "Jag vet att jag tror, du tror att du vet." Anledningen till att jag tar upp detta, är för att ordet tro har så många olika betydelser, och den som påstår att han "vet att han tror" har missuppfattat detta, fundamentalt. I själva verket försöker personen som "vet att han tror" göra en poäng av att ordet tro, i bemärkelsen att "jag vet att det jag tror på inte kan bevisas". Det som händer här, är att den troende åberopar ödmjukhet. Men hur ligger det till med den ödmjukheten? Om du tror att Sven är på sitt rum, och går dit och konstaterar att rummet är tomt, kommer du då fortfarande tro att Sven är på sitt rum? Det är inte så säkert. Du tar intryck, du omvärderar, du har ett öppet sinne, och som en följd av det reviderar du din uppfattning.

Om du tror att Gud finns, och får det påvisat för dig att den som gör dessa anspråk, tar sig vatten över huvudet, samt att kontraargumenten antingen målar in Gud i ett hörn, eller den som gör de positiva anspråken, kommer du då fortfarande tro att Gud finns? Tar du intryck? Omvärderar du? Har du ett öppet sinne? Reviderar du din uppfattning? Om inte, vet du verkligen att du tror? Eller tror du att du tror, medan du i själva verket försanthåller något mot bättre vetande?

Sen har vi Gud i ovanstående citat. Som jag sa tidigare, finns mycket som jag tror finns, trots att jag inte kan bevisa det. Men det är inte precis gudar, demoner, änglar, andar eller spöken. Det är alltså inte bara så att sinnet måste vara öppet och att "tro" i bemärkelsen "att tro på Gud" är något förkastligt, det är också att kraven på evidens ska motsvara anspråken. Att galaxer, sparvar, stolar, radergummin, sockiplast och knölvalar finns, är något jag accepterar tack vare vikten av konstigheten i anspråket, mätt mot mina kunskaper om hur världen är beskaffad, och tillgängligheten av evidens för dessa. Eftersom jag inte är ornitolog så kanske jag ska vara väldigt tydlig med att sparvars existens ändå inte är anekdotisk, den är empirisk. Jag kan demonstrera deras existens med en näve brödsmulor.

Och apropå anekdotbevisning, så kan det beskriva den typ av "evidens" vi har för att Gud finns. Det krävs inte lite mer än en näve brödsmulor för att locka fram han, eftersom han trots allt är övernaturlig. Hans närvaro upplever vi starkt, men att denna närvaro tillskrivs just mellanösternguden är kulturellt betingat. Exempelvis avfärdar jag dessa känslor som naturliga fenomen i mitt huvud, istället för att åberopa några övernaturliga väsen.

Som Eugene Burger sa:

"The magician has a role to play. It is reminding people who grew up in a highly technological society of things we are in danger offorgetting. Things are not always what they seem to be. Magic says what you think is impossible might be possible after all."

Hur fantastiskt det än må låta, detta kan handla om något så märkvärdigt som kemiska reaktioner och sociala fenomen. Vi kan bara inte lita på att dessa fenomen representerades korrekt i öknen för ett par tusen år sedan.

Svaret på frågan? Ja. Allt övernaturligt är bluff.

Skeppsbrottsanalogin

Läs gärna min text om att debattera jordens ålder på Evolutionsteori.se.

Istället för att hyckla

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den falang inom skeptikerrörelsen som ser sig som den religiösa trons riddare. Alltså inte de som väljer att inte kritisera religion, utan den falang som försvarar rätten att tro på vad man vill. Som alltså aktivt argumenterar för detta. Redan när det kommer till punkten där man både väljer att försvara en övernaturlig rörelse, men ändå ser sig som en del av någon form av skeptikerrörelse, tycker jag att man har sålt ut sig totalt. För inte tusan handlar försvaret om att man delar trosföreställningarna. De som försvarar religiös tro brukar snarare vara noga med att påpeka att de är ateister. "Jag tror absolut inte på Gud, men det måste man få göra" brukar det heta. Att man "får tro" är inte en fråga som är öppen för diskussion. Det är bara löjligt att påpeka att man "får tro". Vad skulle alternativet vara?

Är vi kanske för dåliga på att påpeka att man får tro på homeopati, när det är homeopati vi kritiserar? Det tål att fundera på. Men låt oss undersöka fyra påståenden, hämtade direkt från svenska skeptiker:

"Vilken skada gör liberala teologer? Vilken skada gör liberala teologer som Helle Klein?"
De normaliserar tron, och när fundamentalister angrips tar de fundamentalisterna i försvar. Eftersom Helle Klein används som exempel på liberal teolog, är det kanske värt att påminna om att hon kritiserade Christer Sturmark i samband med att han startade tidningen SANS för att inte berätta om det positiva med tro, utan istället väljer att angripa sådant som är dåligt - hon tog inte alls parti för Sturmark och uttryckte att det var bra att han angrep det som är dåligt. Till detta vill jag också nämna att vem man uppfattar som liberal, beror helt på hur liberal man är. Får man inte även intryck av att hon har problem med "sekularister"? Man måste kanske vara extremt konservativ för att komma på tanken att beskriva Klein som liberal?

"Fundamentalisterna gör mycket större skada än de moderata troende!"
I en konflikt mellan fundamentalister och naturalister, tar de moderata (=måttliga) troende fundamentalisternas försvar. Helle Klein är ett bra exempel på detta från tv-debatten jag hänvisade till tidigare, men här kan man faktiskt hitta både fler exempel på att så kallade moderata troende tar parti för fundamentalisterna i konflikter, och att de inte gör det. Men det gäller faktiskt att komma ihåg att bara får att någon annan inte alltid tar fundamentalisternas försvar, så har vi fortfarande kvar problematiken med de som gör just detta, gärna motiverat av att rätten att tro är viktigare än sakfrågor som t.ex. evolution kontra skapelse. Ivrigt påhejat av "skeptiker" som stämplat dessa människor som liberalteologer. Faktum är att rätten att tro inte är under angrepp, och att de moderata troende som hävdar att den vetenskapliga medvetenheden är av underordnad betydelse, har så fel att det är svårt att sätta ord på det. Till detta vill jag lägga att det borde ha varit skeptikerns kärnfråga!

"Att någon tror på en högre makt kan aldrig vara ett problem."
Det blir problem när denna högre makt sätter en person i en situation där ett diskutabelt beteende måste försvaras av religionsfriheten. Kanske ska måste någons barn slippa sexualundervisningen i skolan? Kanske tar du parti för de liberalteologer vars barn måste närvara på sexualundervisningen, trots att de i sin tur menar att religionsfriheten är viktigare än fundamentalisten har med sina barn på sexualundervisning.

"Att argumentera mot guds existens är dålig PR."
Detta kan lika gärna handla om att vara motståndare till religiösa ritualer under skoltid - det anses också ge dålig PR. Konstruktiva förslag brukar efterlysas, så det måste vi naturligtvis inkludera. Fokusera på vad du förespråkar istället! Vem som helst kan förstå att det är bättre, om det förklaras på rätt sätt. I fallet om skolavslutning i kyrkan, vill kulturens självutnämnda väktare ha det till att ena sidan är för skolavslutning i kyrkan, medan den andra sidan är mot. Frågan handlar givetvis om att den ena sidan är för obligatorisk kristning, medan andra sidan är för frivillig kristning. Att man tycker att inte skolan ska syssla med något under obligatorisk undervisningstid, betyder absolut inte att man vill förbjuda ett fenomen.

"Räcker det inte att man inte tror?"
När kommer detta argument fram? Är det när man ska ge sig på någon obskyr och smal pseudovetenskap som helt saknar inflytande, alltså, när man diskuterar en icke-fråga? Nej, självklart inte. Det krävs att religion är inblandat.

"Skeptiker" som tar motståndarens parti är inte användbara för rörelsen. Det är därför man sällan ser några religionskritiker som kommenterar kampen mot t.ex. alternativmedicin med påståenden som reducerar problematiken, påståenden om att man måste få tro på homeopati, eller små inflikade försvarstal om moderata homeopater, som t.ex. Marina Szöges. Vi förstår att det inte gynnar debatten, och vi vill inte vara i vägen för er, på samma sätt som ni är för oss.

"Det är dags att tappa tålamodet"

Kyrkans Tidning publicerar idag en debattartikel signerad Brita Häll. Häll skriver om "nyateismen" under rubriken "Det är dags att tappa tålamodet", och i texten beklagar hon sig över bl.a. gudlös etik och dödshjälp. Detta utan att definiera "nyateism", men förmodligen är det skribenterna bakom den gudlösa etiken och den aktiva dödshjälpen som åsyftas.

Anledningen till att denna text är intressant, är att Brita Häll går lös på Birgitta Forsman, författaren till boken "Gudlös etik", utan att egentligen varken beröra ämnet etik eller formulera någon specifik kritik mot Forsmans argument. Men Häll menar att troende med god moral skulle vara något av en paradox för Forsman, och citerar Forsman: "Jag är tacksam att de finns men förstår mig inte på dem."

Är detta citat, och den illvilliga tolkning som Häll gör utifrån det, representativt för Birgitta Forsmans argumentation i boken? (Läs: Är Brita Häll en ärlig person?)

Att moral inte kommer från någon gud, speciellt inte den som besökte mellanöstern för 2000 år sedan, betyder inte att man inte kan ha god moral och tro att den guden finns. Jag känner också troende personer med god moral, trots att de tror på Gud, och det är inte speciellt förbryllande - de hämtar helt enkelt inte sin moral från Gud. Att man tror att man gör det, betyder faktiskt inte så mycket som man kan tro. Utan att reducera den upplevda storheten i att tro på Gud, så finns alternativa förklaringar, vetenskapliga förklaringar, till moralens ursprung och utveckling. Här behövs därför argumentation. Och att ta meningsmotståndarens argument på allvar utan att reducera eller missrepresentera dem - handlingar som för övrigt återspeglar vilken moralisk nivå man ligger på.

(Notera partiet om att Gud inte är någon skäggig gubbe, utan något mycket mer avancerat och subtilt - ett av mina favoritämnen som jag bl.a. skrivit om i tidningen Bright.)

Klavertrampen till trots, jag håller med Brita Häll om att det är dags att höja tonen. När vi lägger artighetsfraserna och runtvalsandet åt sidan, brukar metadiskussionen om trevlighet och respekt ta över, vilket är en totalt ointressant diskussion i en värld där premissen att man får uttrycka sig gäller. Jag uppmuntrar till en debatt som drivs av sakliga argument, oavsett om den handlar om Guds existens, vilken makt Gud ska ha eller varifrån moral kommer.

Tillägg: Patrik Lindenfors kommenterar även Helle Kleins kommentar kring detta.

Artikel 18 och 19 - Lex Jimmie Åkesson

Förr var man lite av en auktoritet om man var en publicist. Du hade passerat någon form av filter. En redaktör hade kanske läst det du skrivit och bedömt att det var tillräckligt bra, intressant eller kommersiellt gångbar. Att du är en auktoritet i den bemärkelsen betyder inte att du har rätt, eller att man är tvungen att hålla med, men det betyder att sannolikheten att du är läsvärd är ganska hög, givet att ämnet är intressant. Idag kan vem som helst publicera sina texter, tack vare Internet. World Wide Web ger en röst åt den som inte tidigare haft någon. När tillgänglighet inte längre är beroende av din förmåga att producera texter eller din kommersiella gångbarhet, är du inte längre en auktoritet i den bemärkelsen, och dina pengar är inte lika värdefulla i den kontexten. Alla kan nå ut, alla kan bli bedömda.

Detta fenomen strider tydligen mot artikel 18 och 19 om tankefrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet, för om någon för ett påstående eller levererar en åsikt i någon fråga, kan ju alltid någon annan svara - att vara publicist kräver trots allt inte mer än lite grundläggande datorvana och tillgång till Internet. Och hur var det nu, får man svara?

För att detta ska bli rätt, lämnar jag ordet till Börje Peratt som skriver följande på Torbjörn Sasserssons hemsida Newsvoice:

Dessa mänskliga rättigheter kränks varje dag av VoF (Vetenskap & Folkbildning) och dess anhängare i en sådan omfattning att de för länge sedan passerat förtal och grova kränkningar. Att en officiell tidnings egen journalist demonterar alla krav på journalistik och för ryktesspridning vidare är mest avslöjande för Aftonbladet. Jo, förresten Aftonbladet erbjöds att föra in artikeln svarade så här: "Hej, vi är inte intresserade."

VoF kränker de FN:s deklaration om mänskliga rättigheter genom att inte ge Börje Peratt stöd i sina (förvirrade) åsikter. (Förmodligen kränker även Aftonbladet dessa mänskliga rättigheter enligt Peratt, men det kan jag egentligen inte uttala mig om.)

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) gör egentligen inget som inte Peratt själv gör. De leverera sin syn på frågor som lyfts upp till offentlighetens ljus. VoF's gärningar förhåller sig till det Peratt skriver på samma sätt som Peratts gärningar förhåller sig till det VoF skriver. Men om Peratt, som trots allt inte är mer än en person, vill angripa VoF som förening, så låt gå! Det är ingen synd om dem. Här håller jag inte med Peratt, men försvarar hans rätt att yttra sig. (Den ocensurerade versionen av föregående mening lyder: "Peratt må vara en galning som är publicist tack vare den allmänna tillgängligheten som Internet erbjuder, men så länge han agerar laglydigt måste han få hållas.")

Så låt oss läsa Börje Peratts blogg. Här citerar han Veronica Gardell när hon påpekar att hennes yttrande inte innebär någon kränkning av Peratts rättigheter. Peratt kommenterar:

Visst är det intressant att läsa hur Veronica Gardell först förnekar att hon kränker mänskliga rättigheterna och i nästa stycke önskar förstöra andras liv och karriärer i omtanke om dem. Förskräckligt men mycket avslöjande. 

Man kan även undra över vad Försvarsmakten har med detta att göra? Per-Ola Mjömark Informatör på Försvarsmakten, Magnus Bodin informatör på Försvarsmakten är aktiva inom dessa kretsar. Vad vill de uppnå?

Här tappar åtminstone jag greppet om Börje Peratt. Det som nyss var "håll med mig, annars bryter du mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter" - alltså lite oskyldig okunskap och naivitet, framstår nu som att Veronica Gardell får personifiera VoF, och att Per-Ola Mjömark representerar försvaret.

Faktum är att när Peratt får mothugg, är det just artikel 18 och 19 som han får smaka på. Yttrandefrihetens pris, är att även andra får yttra sig, vilket Peratt har hanterat lika labilt som ett barn som förlorat hela sin veckopeng i kulspel.

Själv kan jag blogga om detta utan att frukta något bemötande från Börje Peratt - enligt hans egen utsaga skulle det bryta mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Artikel 18 och 19 tror jag.

Självmordsförsöket var en halmgubbe

Självmordsförsök genom överdosering med homeopatiskt sömnmedel har gjorts av både 10:23-kampanjen och av Vetenskap och Folkbildning. Tanken är att om sömnmedlet verkligen är verksamt, borde doseringsprincipen att en alldeles för stor dos av detta medel medför fara, gälla. Genom att "ta självmord" genom överdosering och sedan överleva, har man visat att homeopati är bluff. Det låter rimligt, men är detta konsekvent med vad homeopaterna verkligen påstår?

Homeopati behöver ingen verksam ingrediens, utan förlitar sig på att minnet i vattnet^[1] ska spelas upp för kroppen, som svarar med att aktivera kroppens egen förmåga att läka^{[2][3][4][5][6]}.

Vissa homeopater har argumenterat att svagare dosering ger starkare effekt, men för att anknyta till påståendet det som stimuleras är kroppens egna förmåga att läka, skulle man rimligtvis kunna utrota alla sjukdomar som homeopati rår över, genom att blanda ner ett piller av varje homeopatiskt läkemedel som finns på marknaden, i skolmaten. Svag dosering ger starkare effekt, överdosering eller onödig dosering, är inte ett problem.

Överdosen handlar snarare om halmgubben att homeopati skulle vara alternativmedicin i bemärkelsen "drog som inte har någon påvisad effekt", men det är knappast vad homeopati verkligen är. Det är lite magi och lite falska premisser som inte har någon påvisad effekt. Ja, eller nästan påvisad frånvaro av effekt, om man ska vara rättvis.

Religiösa ceremonier i kyrkan?

Det är inte ofta jag blir så här förbannad över religionsförespråkarnas sätt att argumentera, men nu har det hänt. Eftersom min goda vän Camilla Grepe satt i debattpanelen i SVT idag, och eftersom religionsfrihet är en viktig fråga, lyssnade jag noga på meningsutbytet. Båda sidorna är för tillgång till kyrkan och tillgång till religionsutövning, men skillnaden är att sekularisterna (som bl.a. Grepe representerar) förespråkade en frivillig grund där föräldrarna själva ska få välja om och hur detta ska ta sig i uttryck, och de religiösa (som bl.a. representerades av kristdemokraten Ebba Busch) menar att den specifikt kristna kulturen ska levereras obligatoriskt, av vårt utbildningssystem. Ingen av sidorna är speciellt extrema, även om jag givetvis, precis som andra sekularister, menar att den obligatoriska delen av en ceremoni absolut ska vara religiöst neutral och inte äga rum i en kyrka. Nej, det betyder faktiskt inte att inte ceremonin kan fortsätta i en kyrka efter obligatorisk skoltid för den som vill det, men huruvida man vill kristna sina barn eller inte, ska vara en fråga för familjen att bestämma över, inte kristdemokratiska politiker. Om man värnar om kristendomen, har den allt att vinna på frivillighet. Det gör den dessutom immun mot den här typen av kritik som jag levererar nu.

Argumenten från de som förespråkar obligatoriska kyrkobesök har inte utvecklats alls under åren, och kräver knappast någon möda att bemöta. "Det är ett kulturarv." Visst, men mycket är kulturarv utan att skola och föräldrar ska byta arbetsuppgifter. "Det är religionsundervisning." Visst, men den kan bedrivas i en normal utbildningssituation med ett normalt studiebesök. Argumentet att "muslimer inte har något emot dettta" dök faktiskt inte upp denna gång, men det brukar det göra. Som om förespråkarna för religionsfrihet inte ser till något annat än islams bästa. (Jag kan ha lyssnat slarvigt - var det detta som viftades bort med något snack om en "trevlig taxichaufför"?)

Och så var det twitter. Argument som är så korkade att man rodnar när man läser dem. "Ni som inte vill ha obligatorisk religionsutövning för skoleleverna, tackar ni nej till alla bröllop också?" Precis som att förekomsten av valmöjlighet att delta i en religiös rit (bröllop) skulle vara ett argument för obligatoriska religiösa riter för andras barn (kyrklig skolavslutning). "Sekulär fundamentalism är lika farlig som religiös." Alltså ska vi inte få välja själva? Eller vad? Så får man väl anta att det som menas inte är "sekulär fundamentalism" utan "fundamentalism hos en person med sekulära åsikter". Icke-fundament är inte ett slags fundament, och fundamentalismens farlighet beror också på om fundamentet är något bra eller dåligt. "Om inte lucia får firas i kyrkan kan vi lägga ner alla helgdagar så att man aldrig får vara ledig." Ok, så om inte obligatorisk religion får förekomma, ska man inte ges möjlighet till en frivillig religionsutövning? Eller rekreation? Det följer inget vidare.

I sekularismens namn ska inte skolan springa Svenska Kyrkans ärenden, och i religionsfrihetens namn ska religiösa ceremonier vara frivilliga. Men om man då vill att barnen ska fira lucia i kyrkan då? Låt inte frivilligheten stoppa er. Samla ihop era barn och gå dit! Prästen blir säkert skitglad, och ni kommer säkert få jättetrevligt. Kanske ännu trevligare än när ni utövar obligatoriska religiösa riter. Jag önskar lite tilltro till föräldrarnas förmåga att välja, staten vet inte alltid bäst.

Tillägg: Läs gärna min text på Newsmill på detta ämne. Även prästen Mats Ekström är inne på samma linje som jag.

Se även Veckans utbrott på samma ämne.

Är evolutionen Guds insats?

Min öppningsreplik finns att läsa här, och Samuel Varg Thunbergs svar finns här.

Från början handlade min frågeställning om vad Gud egentligen gett människan, och jag argumenterade för att det inte är evolutionen, vilket Varg Thunberg bemöter så här:

Om man nu tror på att evolutionen är, på ett eller annat sätt, skapad eller styrd av Gud betyder inte det att man betraktar evolutionen som onaturlig… Det är en falsk dikotemi som Anders skapar kring teistisk evolution... I hans ögon blir en sådan syntes omöjlig eftersom Gud inte kan skapa naturligt enligt Anders… Men kan det inte vara så att det just genom evolution, precis så som den beskrivs av vetenskapen, är Guds sätt att skapa liv? Varför måste det vara onaturligt så fort vi har med Gud att göra? Kan inte förmågan till anpassning, naturliga omständigheter och andra faktorer vara det sättet som Gud använder sig av… Hur han gör detta i detalj är naturligtvis omöjligt att säga då vi inte ens har kartlagt exakt hur evolutionen har gått till… Om Gud har startat själva fenomenet och sedan låter det ha sin stilla gång utan någon form av ingripande eller om själva processen i sig är "Guds skapande hand" går att avgöra... Att slänga in påståenden om att små tomtenissar likaväl kan vara evolutionens ingenjörer är kanske lite märkligt (även om jag förstår poängen i det hela) men man behöver ju inte tro på absurditeter eller göra egna påhitt kring evolutionen… Detta är iof väldigt vanligt – Intelligent Design-rörelsen är ju ett lysande exempel på detta… Varför kan man inte förena tron på en Gud med sin tillit för forskarnas beskrivning av kosmos tillkomst som en korrekt sådan?

Om nu Gud finns så kan vi omöjligen hoppas förstå hur en sådan ogreppbar entitet verkar… Jag gör inga, eller iaf väldigt få, påståenden om hur Gud gör när H*n ingriper (eller har ingripit) i världen – just för att jag i min vildaste fantasi inte kan tänka mig att jag ska kunna ens börja förstå hur detta kan gå till...

Evolutionen är av allt att döma en naturlig process, och alltså inget som är skapat av Gud. Förändring över tid i kombination med konkurrens leder ofrånkomligen till evolution, så detta avfärdar jag direkt (med reservation för att inte Gud besöker mig varje gång jag startar en simulering). Styrd av Gud? Ja, visst kan den vara det. Gudar som kontrollerar utveckling i sin skapelse sysslar med det vi kallar för teistisk evolution, men detta scenario väcker två frågor:

Först, att man tycker att detta scenario är naturligt, betyder inte att det är naturligt - här behövs en argumentation. Gud är ett metafysiskt väsen, som verkar i naturen och huserar utanför den. Ett övernaturligt väsen. Således är teistisk evolution alltså inte något naturligt - det är ett exempel på övernaturlig ingripande. Om man påstår att detta är en naturlig process, ja, då har vi inkluderat denna process i vad som är av naturvetenskapens intresse, och då beskrivs detta i den naturvetenskapliga evolutionsteorin. Att ett "naturligt" väsen kontrollerar denna process är inget trivialt påstående som biologin kan rycka på axlarna åt och bortse ifrån - det är helt fundamentalt. Det skulle innebära en tvärvändning i de praktiska tillämpningarna av evolutionsteorin. Och då är vi inne på den andra frågan.

Även om det man tror på inte är absurt, är inte det någon garant för att det är en del av evolutionsteorin. Jag föreslog i min öppningsreplik att man kan tro på evolution utan att acceptera evolutionsteorin genom att man tror att små tomtar kidnappar små barn och hamrar in förändringarna i dem. Det är inte en korrekt representation av evolutionsteorin - det är en "absurditet".

Vad säger det om Gud och teistisk evolution? Absolut ingenting. Tomtarna som hamrar in förändringarna i de små barnen är inte på något vis sämre representerad än Jahve i den vetenskapliga teorin. Intelligent Design-anhängare som Michael Behe accepterar evolution, men inte fullt ut den vetenskapliga förklaringen - teorin, och Intelligent Design är inte så absurd bredvid teistisk evolution, och graden av absurditet är irrelevant för den som pratar om teorin. Skit in, skit ut. Evidensläget för en naturlig Gud är tyvärr bara det. Skit.

Samuel Varg Thunberg replikerar här.

Vilken är Guds största insats för människan?

Gud är en av många som gör anspråk på att ha skapat livet på jorden, och i så fall tycker jag att det är en god kandidat till att vara det absolut bästa han gjort. Men när detta diskuteras kommer man oundvikligen in på en annan fråga: Hur vet vi att Gud finns? Betänk att denna fråga är helt ointressant när den troende inte har några skeptiska anspråk - vissa troende föraktar detta, och då finns just inget att prata om. Då är argumenten emotionella. Denna fråga är däremot mycket intressant när man diskuterar med någon som har skeptiska anspråk, eftersom det då kan finnas ett resonemang bakom tron. Men om nu premissen är att Gud verkligen finns, så är det han som har skapat livet.

Hur vet jag det? Definitionerna av Gud är inte så problematiska som vissa vill påskina. Det finns nämligen attribut som är jätteviktiga för många som tror på Gud. Att han är Universums skapare är ett sådant attribut. Att det sedan finns gudstroende som menar att Gud inte alls skapat Universum, och att Gud mer är ett gammalt roadkill som både är maktlös och naturlig, innebär bara att de inte tror på samma Gud. Med största sannolikhet är det inte samma. När man pratar om finliret, t.ex. vad Gud tycker om förhudar, vilket straff han vill utfärda för otrogna kvinnor eller i vilken ålder ett foster måste vara för att få komma in i himlen, ja, då kan det mycket väl vara samma Gud man pratar om. Men när vi pratar om centrala dogmer i religionen, då är det snarare så att den som avviker, har en egen manifestation som härleds från Gud - vi behöver inte ta dessa avvikelser på allvar. Sällan behöver man ge en idé någon annan vikt än kvalitén på de bakomliggande argumenten, så när en alternativ definition presenteras - alltså en definition som avviker från kristendomens dogmer - lyssna på hur resonemanget som leder fram till att den definitionen finns ser ut, och avgör om det ens är relevant att betrakta detta som en mer korrekt definition av "Den Enda Guden" eller om detta är en personlig föreställning, helt irrelevant för hur verkligheten är beskaffad.

Evolutionen diskvalificeras direkt. Jo, man kan tro på Gud och på evolution, men om du krediterar Gud för arternas mångfald, accepterar du inte evolutionsteorin. Ingenstans i den teorin påstås det att urvalet är onaturligt, gudomligt övervakat, eller något annat än naturligt. Förmåga, anpassning, naturliga omständigheter, med mera, är snarare vad som är viktigt här. Kom ihåg att du kan tro på evolution, även om din föreställning om evolutionen är att små tomtar kidnappar bäbisar och hamrar in variationerna i dem. Det betyder absolut inte att du accepterar eller ens kan redogöra för hur den vetenskapliga teorin ser ut.

Även om detta inlägg kanske kommer kräva ett par bloggposter, så hoppas jag att mina vänner Mackan och Danne fick något att prata om på julmiddagen.

Samuel Varg Thunbeg svarar här, och min kontring finns här.

Oärlig eller korkad - det är frågan

När det kommer till både teologi och filosofi har man gett en röst åt kreationisten William Lane Craig, en av de mest pinsamma och mest högljudda kristna apologeter vi har i början på 2010-talet. (Apropå Craigs kreationism, hävdar han själv att han frågan är oviktig, men att han "ligger någonstans mellan progressiv kreationism och teistisk evolution" - mer om detta i ett annat inlägg.)

Ända sedan Dawkins skrev sin bok Illusionen om Gud (The God Delusion) har Craig hävdat att Dawkins är en usel filosof, och det är ett smart drag av Craig, av flera orsaker.

Det är smittsamt. Många skeptiker tar efter när en auktoritet påstår att någon annan är dålig. Ett mycket senare exempel på detta är att det blivit populärt att hävda att Sam Harris är en dålig filosof efter hans bok Moralens landskap, medan Harris i själva verket på ett lysande sätt visar att vetenskapen har mer att säga om moral, gott, ont och hur vi ska bete oss än religion någonsin haft. I korthet påstår Harris att moral är relaterat till välbefinnande, och att det finns en skillnad mellan högt och lågt välbefinnande - om än en svårdefinierad skillnad så är det fortfarande en skillnad. Det gäller att komma ihåg att pseudoskeptiker gärna stämmer in i någon annans kritiska kör, utan att egentligen själv ha en aning om något. VoF's forum är ett slags slaskhink för nickedockor och pseudoskeptiker, där kritiken mot Harris är lika korkad som hård. Här har signaturen Moridin faktiskt gjort ett bra jobb i sitt försvar av Harris.

Det befriar dig från sakfrågan. Att diskutera person (Dawkins är en dålig filosof) ger dig ett svar när du inte har något att bidra med (varför har Dawkins fel?). Philip Wildenstam tipsar mig om detta klipp som tar tag i Craigs egna argument. Hur vet man att Gud finns? Jo, allt som finns har en orsak, alltså är just mina specifika övernaturliga föreställningar sanna. Craig själv påpekar även att detta är vattentätt. I själva verket är detta ett kosmologiskt gudsbevis, sedan länge debunkat och avfärdat. Det är onekligen svårt att veta om Craig driver detta för att han verkligen tycker att det är bra eller om han är lika ohederlig som sina föregångare.

För denna punkt brister vi ateister på. Vi är direkt värdelösa på att avgöra vem som är oärlig och vem som är korkad. Nathan Poe formulerade "Poe's lag" som hävdar att det är svårt eller omöjligt att skilja på genuin extremism och parodierad extremism. Jag påstår att något liknande pågår när det gäller kristna apologeter - här är det svårt att veta om en person är oärlig eller korkad. Hur beskriver man William Lane Craig bäst?

Avslutningsvis vill jag vill även påpeka att Craig bjudit in Dawkins att debattera frågan, vilket tyder på en viss hybris hos Craig. Att Dawkins avböjer beror inte på att denna debatt skulle vara särskilt enkel - Craig är en duktig debattör - utan på Dawkins idé om att inte ge legitimitet åt kreationister och scharlataner.

Frälsningsarmén och homofobi, en förutsägbar kommentar

När Kalla Fakta exponerade homofobin inom Frälsningsarmén, skrev jag en elak kommentar på twitter. Jag skrev att när en person tror på en xenofobisk och hatisk gud, är det ofta den troende som är xenofobisk och hatisk. Det framkallade denna reaktion:

Det finns mängder med personer, religiösa och icke-religiösa, som är xenofobiska och hatiska! Men när vanliga, trevliga, ohatiska personer uttalar sig xenofobiskt och hatiskt är definitivt religion inblandat!

Om detta kommer från en person som identifierar sig som kristen, är det mycket ödmjukt skrivet!

Om detta kommer från en person som inte identifierar sig som religiös, är detta mycket trångsynt.

(Nej, man kan inte ställa samma krav på en person som inte har några ambitioner att vara objektiv som man kan göra på de som påstår sig vara objektiva.)

Jag har pratat om detta så många gånger för, för när jag påpekar att religiösa ledare missbrukar sin ställning, händer det ofta att jag får kommentarer i stil med t.ex. "ateister kan också vara fundamentalister" eller att "Hitler var ateist". Jag har skrivit två inlägg om detta de senaste dagarna, rubricerade Fundamentalism i ett nötskal och De arga ateisterna - eller "rasism är värre".

Hur uppenbart det än må vara, är det fortfarande inte tillåtet att erkänna religionens roll i samhället i negativa sammanhang. Elallergiker och homeopater i all ära, men vad kostar mest för samhället, att folk tror sig vara allergiska mot el eller att folk tror på Gud?

Att racka ner på alternativmedicin är inte speciellt radikalt, det är snarare präktigt. Det är att göra det man tror att universitetslektorn förväntar sig av en. Vill du verkligen stå där det blåser, ska du angripa religion. På det viset bidrar du dessutom till samhällsförbättringen på riktigt.

Göran Schmidts fall mot evolutionsteorin

Från debatten om evolution kontra skapelse jag och Göran Schmidt hade i Vågmästarna (januari 2011), har Göran både summerat debatten (första textstycket) och gjort ett jättebra arbete i att summera varför han anser att skapelse (Intelligent Design) är en bättre förklaring till arternas uppkomst än den rådande vetenskapliga förklaringen.

Någon av de skälvande sista dagarna av 2010 fick jag ett mejl av en trevlig kille vid namn Samuel Varg Thunberg. Han är illusionist och driver tillsammans med trollerikollegan Daniel Karlsson en så kallad podcast (internetradio) under namnet Vågmästarna.
Han undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en paneldebatt med en dataprogrammerare vid namn Anders Hesselbom. Anders driver pro-evolutions/anti-kreationism-sajten Evolutionsteori.se.

Du kan läsa hela Göran Schmids text här.

Fundamentalism i ett nötskal

Fritt översatt härifrån:

Att påstå att Gud finns är ett absolut påstående, att säga att Gud inte finns är också det. Antingen finns Gud, eller så finns han inte. Alla människor måste fråga sig om Gud finns och i så fall vad det innebär för sitt liv. [...] Det kristna kärleksfulla livet är vad Jesus bad oss utveckla genom uppmaningen att följa honom och ge efter.

Problemet med denna text är att allt inte är absolut sant. Det finns grader. Man kan "tro på Gud" utan att hålla hans existens för absolut sann. Man kan vara ateist, alltså inte anse att det finns orsak att tro. Men fundamentalism finns väl hos både troende och icke troende?

Ja, men det är en helt annan fråga. Fundamentalistiska icke-kristna finns givetvis inte. Fundamentalistiska icke-kommunister finns inte heller. Du kan vara fundamentalistisk islamist, men i så fall är det just det du är, inte fundamentalistisk icke-kristen. Du kan vara fundamentalistisk kapitalist, men i så fall är det just det du är, inte fundamentalistisk icke-kommunist. Ateismen är en negativ grupp, och håller därför inga fundamentalister, såvida inte du är fundamentalistisk kommunist som också år ateist. Det finns fundamentalister som är ateister, t.ex. fundamentalistiska kommunister, men det fundamentalistiska har inget med ateismen att göra. Lika lite som det har med deras musiksmak eller frimärkssamlande att göra.