Religiösa ceremonier i kyrkan?

Det är inte ofta jag blir så här förbannad över religionsförespråkarnas sätt att argumentera, men nu har det hänt. Eftersom min goda vän Camilla Grepe satt i debattpanelen i SVT idag, och eftersom religionsfrihet är en viktig fråga, lyssnade jag noga på meningsutbytet. Båda sidorna är för tillgång till kyrkan och tillgång till religionsutövning, men skillnaden är att sekularisterna (som bl.a. Grepe representerar) förespråkade en frivillig grund där föräldrarna själva ska få välja om och hur detta ska ta sig i uttryck, och de religiösa (som bl.a. representerades av kristdemokraten Ebba Busch) menar att den specifikt kristna kulturen ska levereras obligatoriskt, av vårt utbildningssystem. Ingen av sidorna är speciellt extrema, även om jag givetvis, precis som andra sekularister, menar att den obligatoriska delen av en ceremoni absolut ska vara religiöst neutral och inte äga rum i en kyrka. Nej, det betyder faktiskt inte att inte ceremonin kan fortsätta i en kyrka efter obligatorisk skoltid för den som vill det, men huruvida man vill kristna sina barn eller inte, ska vara en fråga för familjen att bestämma över, inte kristdemokratiska politiker. Om man värnar om kristendomen, har den allt att vinna på frivillighet. Det gör den dessutom immun mot den här typen av kritik som jag levererar nu.

Argumenten från de som förespråkar obligatoriska kyrkobesök har inte utvecklats alls under åren, och kräver knappast någon möda att bemöta. "Det är ett kulturarv." Visst, men mycket är kulturarv utan att skola och föräldrar ska byta arbetsuppgifter. "Det är religionsundervisning." Visst, men den kan bedrivas i en normal utbildningssituation med ett normalt studiebesök. Argumentet att "muslimer inte har något emot dettta" dök faktiskt inte upp denna gång, men det brukar det göra. Som om förespråkarna för religionsfrihet inte ser till något annat än islams bästa. (Jag kan ha lyssnat slarvigt - var det detta som viftades bort med något snack om en "trevlig taxichaufför"?)

Och så var det twitter. Argument som är så korkade att man rodnar när man läser dem. "Ni som inte vill ha obligatorisk religionsutövning för skoleleverna, tackar ni nej till alla bröllop också?" Precis som att förekomsten av valmöjlighet att delta i en religiös rit (bröllop) skulle vara ett argument för obligatoriska religiösa riter för andras barn (kyrklig skolavslutning). "Sekulär fundamentalism är lika farlig som religiös." Alltså ska vi inte få välja själva? Eller vad? Så får man väl anta att det som menas inte är "sekulär fundamentalism" utan "fundamentalism hos en person med sekulära åsikter". Icke-fundament är inte ett slags fundament, och fundamentalismens farlighet beror också på om fundamentet är något bra eller dåligt. "Om inte lucia får firas i kyrkan kan vi lägga ner alla helgdagar så att man aldrig får vara ledig." Ok, så om inte obligatorisk religion får förekomma, ska man inte ges möjlighet till en frivillig religionsutövning? Eller rekreation? Det följer inget vidare.

I sekularismens namn ska inte skolan springa Svenska Kyrkans ärenden, och i religionsfrihetens namn ska religiösa ceremonier vara frivilliga. Men om man då vill att barnen ska fira lucia i kyrkan då? Låt inte frivilligheten stoppa er. Samla ihop era barn och gå dit! Prästen blir säkert skitglad, och ni kommer säkert få jättetrevligt. Kanske ännu trevligare än när ni utövar obligatoriska religiösa riter. Jag önskar lite tilltro till föräldrarnas förmåga att välja, staten vet inte alltid bäst.

Tillägg: Läs gärna min text på Newsmill på detta ämne. Även prästen Mats Ekström är inne på samma linje som jag.

Se även Veckans utbrott på samma ämne.