Startsidan      |      Texter      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

tisdag 6 december 2022

Är Public Service ett skydd mot mediaankor?

Public Service skyddar oss inte mot mediaankor. Medborgaren förväntas vara skeptisk. Svensk Public Service (i detta fall SVT) förväntas använda de finansiella muskler de erhållit genom tvångsfinansiering för att sprida nyheter. Att nyheter som sprids vind för våg inte alltid är korrekta, eller inte alltid ens på något vis har någon koppling till verkligheten, har gett upphov till uttrycket mediaanka. Problemet är naturligtvis att Public Service (i detta fall SVT och SR) sprider nyheter som helt saknar förankring i verkligheten som om det vore sanning.

En klassiker är busschauffören som visade porr, där "kontrollera aldrig en bra story" fick ganska stora ringar på vattnet, till den grad att chauffören fick sparken. Lite skamset kände sig SVT tvingade att påpeka att berättelsen inte var sann, vilket naturligtvis aldrig någonsin hade hänt om inte den betalande medborgaren blivit uppfostrad i att ifrågasätta påståenden! Så varför inte journalister? Så varför inte tvångsfinansierade journalister?

I folkbildningssyfte förvaltar jag en hemsida om svensk Public Service, och jag skulle vara ytterst tacksam för mer information. Jag publicerade sidan innan Ganman/Flam publicerade "Älskade Public Service", så kvalitativa destilleringar därifrån är också välkomna.

fredag 2 december 2022

Hur resonerar IF Metalls medlemmar egentligen?

Det S-märkta fackförbundet IF Metall med 300 000 medlemmar har länge bedrivit en värdegrundsbaserad kamp mot Sverigedemokraterna. Jag vet inte hur IF Metalls medlemmar röstar, men inom LO (som är den paraplyorganisation där IF Metall ingår) röstar knappt 30% på SD, vilket innebär att SD är ett betydligt mer populärt parti bland LO-medlemmar än det är bland svenskar i övrigt. Partiet fick ca. 20% av rösterna i årets riksdagsval, och har sedan dess sjunkit som en sten i opinionen.

Som S-märkt fackförbund är det klart att IF Metall anser sig ha ett problem på halsen. Hur får man bort SD-väljare från sitt fackförbund? Att bara utesluta felröstare från förbundet har inte varit helt friktionsfritt ur ett juridiskt perspektiv, så det senaste draget går ut på att ändra i förbundets stadgar så att Sverigedemokrater inte får bli förtroendevalda i förbundet. Genom denna förändring hoppas man att de 30 procenten (90 000 personer) ska säga upp sitt medlemskap i förbundet, då de ändå inte ens får företrädas på förtroendepost. Och därmed ska också värdegrundsproblemet försvinna.

LO använder medlemmarnas (90 000 sverigedemokrater) pengar till att finansiera Socialdemokraternas valkampanj. Det innebär alltså att det redan idag finns goda incitament för en SD-väljare att gå ur facket, ändå är LO ett SD-näste. Nu inför man ytterligare ett incitament: Du som sverigedemokrat får inte bli företrädd.

Jag har funderat på varför inte facket sänker medlemsavgiften med det belopp som motsvarar bidraget till Socialdemokraterna, och uppmuntrar medlemmarna att bli medlem i ett politiskt parti. På det viset kan medlemmarna själva välja att stötta det parti de anser bäst företräder deras intressen. Svaret är givetvis att facket företräder sina egna intressen, sin värdegrund och sina mål. Den stora frågan är därför inte varför IF Metall vill få bort 90 000 felröstande medlemmar, utan varför 90 000 felröstande medlemmar vill jobba ihop pengar till ett socialdemokratiskt maktövertagande.

onsdag 23 november 2022

Ovetbarhetsdogmen säger oss att ingen kan veta om någon gud finns

Västerländsk kristendom, eller rent av svensk kristendom, kläs gärna som mer intellektuell än den är eftersom välutbildade, välinformerade och världsvana samtida svenskar innerst inne förstår att deras tro kanske inte är särskilt vederhäftig? Från (pseudo)vetenskapliga påståenden om att gudstro skulle vara mer försvarbar för att man inte kan veta om några gudar finns eller ej (ovetbarhetsdogmen), via emotionella argument till rena rökridåer, som att ordet gud är en omskrivning för något helt naturligt - något poetiskt eller någon metafor. Det låter ju begåvat, eftersom till och med den världsberömde teoretiska fysikern Albert Einstein använde ordet "gud" i bildligt tal.

Har man en rationell syn på tillvaron, måste man vara konsekvent i när man är skeptisk, och när man låter allt från ovetbarhet till bildligt tal ska kunna accepteras.

Ovetbarhetsdogmen säger oss att eftersom vi inte kan veta om det finns några gudar eller ej, så är det inte heller irrationellt att tro på någon eller några gudar - vi kan ju inte veta om de finns! Problemet med detta resonemang är att en rationell person egentligen bör sträva efter föreställningar som är så korrekta som möjligt. Givet vedertagna definitioner så vet ingen om jorden är platt eller en planet, ingen vet om vi är skapade i vår nuvarande form i torsdags, ingen vet vilket alternativ som vann riksdagsvalet i Sverige 2022. Sådant går inte att veta, och därför borde det vara rimligt att tänka att jorden faktiskt är platt och att Magdalena Anderssons lag faktiskt van riksdagsvalet? Mycket riktigt finns det personer som tror precis så, men dessa närmar sig inte frågorna rationellt. Om vi antar att verkligheten är så som den ser ut att vara, så vinner planetteorin, evolutionsteorin och Ulf Kristerssons samarbetsregering över pankakshypotesen, skapelsehypotesen och valfuskhypotesen. Att ingen kan veta, är helt enkelt irrelevant.

Att ovetbarhet ibland är viktigt handlar inte om att det finns grader i vad man kan veta, det handlar om att det finns grader i hur mycket man antingen vurmar för något (att jorden är platt) eller hur mycket man odlar konspirationsteorier mot något (planetteorin).

Beträffande symboliken så får man genast mig på sin sida - om man är ärlig. För om användandet av ordet "gud" är begränsat till liknelser, så är man ateist. En troende person är inte någon som avfärdar gudars faktiska existens, samtidigt som hon använder ordet "gud" bildligt, för det är det ateister som gör. Om du verkligen tror att gud finns (i någon rimlig definition av ordet "finns") tror du att gud är något mer än en liknelse. Om ordet "finns" används om något allegoriskt, så anser ateister att gudar finns. Som begrepp, som litterära karaktärer, som religiösa föreställningar. Men den som anser att någon gud finns som litterär karaktär, behöver inte anse att någon gud finns i någon rimlig bemärkelse av ordet "finns", för det är precis det som är skillnaden mellan en troende och en ateist.

Med det sagt så kan ingen veta om Stålmannen finns. Jag erkänner Stålmannens existens som litterär karaktär, men från vad vi vet om bakgrunden kring karaktären, är jag ganska säker på att han inte finns - åtminstone inte i någon rimlig bemärkelse av ordet "finns".

söndag 20 november 2022

Varför röstar man S och varför röstar man SD?

Jag har länge försökt att förstå varför svensken söker sig till Sverigedemokraterna (SD), ett parti som jag förmodligen aldrig kommer att rösta på. Tittar man på gruppen svenskirakier så är SD det mest populära partiet. Jag reagerade på det, och fick förklarat för mig att "även svenskirakier kan vara rasister", vilket inte kändes som en komplett analys, om ens en särskilt begåvad sådan.

Svensk socialdemokrati har skapats för den svenske arbetaren, och ett av uttrycken för detta är reglerna som gör att invandrad arbetskraft som tagit emot för låg lön, fått för lite semester, eller vad det nu kan vara för något, blir utvisad. På det viset kan inte invandrare förstöra arbetsvillåren på den svenska arbetsmarknaden, för den svenska arbetaren. "Svenska jobb åt svenskar" var en gammal paroll.

Sedan reglerna instiftades har förutsättningarna för industriarbete raserats. Nu dignar vi på allvar under skatter, regler och avgifter. Den svenska marknaden har hanterat detta genom att styra om till mer kvalificerad verksamhet. IT-konsultation istället för gemtillverkning, mjukvara istället för häftstift och högskoleingenjörer inom kärnkraft istället för skotillverkning.

Generellt sett är Sverige idag framgångsrikt i områden där stöd från utländsk arbetskraft behövs för att täcka upp vår egen bristande kompetens. Det är inte jättekonstigt att reglerna som ska säkra svenska jobb åt svenskar uppfattas som ett obekvämt spöke för den som kommer in utifrån som stöd. Den ene som arbetat hårt inom vården, efter den andre som är en nödvändig mjukvarukonsult, utvisas på grund av administrativa fel som inte alltid ens är deras eget fel, utan deras arbetsgivares. Att inflyttad arbetskraft som vill bidra till samhället inte anser sig gynnas av klassisk socialdemokrati, är inte jättekonstigt.

Men hur kommer det sig att svensk socialdemokrati verkar tilltala övre medelklass och bidragstagare, medan arbetarklassen verkar söka sig till SD? SD är exempelvis mycket större bland LO:s medlemmar än de är i samhället i övrigt. Och röstar verkligen iranier på SD för att de är rasister?

Jag tror att bidragstagare gagnas av ett parti som tar hand om dem som står utanför samhället, vilket Socialdemokraterna (S) gör. Detta erkänner jag samtidigt som jag måste tillstå att jag förmodligen aldrig kommer att återvända som S-väljare. Samtidigt gynnas den övre medelklassen av att det finns lite kaos "på golvet" som bidrar till narrativet att ett högt skattetryck är bra för att många behöver hjälpas. Arbetarklassen drabbas hårt av beskattning, och gynnas inte av ett högt inflöde av potentiell konkurrens till deras försörjning, men den övre medelklassen varken hotas av nyanlända eller har finansiella problem att betala för dem via skattsedeln.

Den övre medelklassen är en stor grupp, så S är såklart ett stort parti. Arbetarklassen är (fortfarande) en stor grupp, så SD är rimligtvis också ett stort parti. Som jag sa, kommer jag nog aldrig rösta på SD, och aldrig upprepa misstaget att rösta S, men jag är helt övertygad om att fenomenet med S- och SD-röstandet inte är det första fenomenet någonsin man kan förstå korrekt genom att skrika "rasist" efter folk på gatan. En seriös analys behövs även här.

fredag 18 november 2022

Demokratin är under ständigt hot, nu kan hädelse kriminaliseras

Motion 2022/23:124 av Hans Möller (S) handlar om att hets mot "enskilda grupper" borde kunna stoppas genom lagen om hets mot folkgrupp. Motionen till riksdagen syftar till att kriminalisera hädelse, utan att behöva ha någon hädelselagstiftelse.


Riksdagsledamot Hans Möller, Socialdemokraterna

Frågan aktualiserades för Möller på grund av att Rasmus Paludan tilläts hålla offentliga sammankomster med antimuslimskt tema. Om detta skriver Möller:
Att inte detta uppenbara hetsande än så länge lett till fällande domar och att lagstiftningen inte verkar hantera detta tillfredsställande ger vid handen att lagstiftningen bör ses över. I en tid då vi återigen ser att rasism och aktiva försök till hetsande mot folkgrupper ökar i omfattning både i det offentliga rummet och på nätet så behöver lagstiftningen hänga med i utvecklingen.
Eftersom det är betraktaren som bestämmer vad hets är, så faller en hel del ansvar i hur man agerar som betraktare och mot betraktaren. Jag vill kommentera både ansvarsfrågan och betraktarens roll.

Beträffande ansvarsfrågan så har Möller inte bara noterat att hädelse har kunnat utföras ostraffat i Sverige, han har också noterat att detta har resulterat i våldsamma upplopp. Rustad med sina observationer har han funderat på vad problemet egentligen är. Efter att ha avfärdat ideologier med våldskapital som problematiska, har han reagerat på religionsfriheten - den måste bort!

Beträffande betraktarens roll så har vi sett exempel där Paludans antimuslimska tillställningar som sagt resulterat i våldsamma upplopp, men vi har också sett exempel där några åhörare inte alls dök upp. Om inte detta väcker frågan om personligt ansvar, så vet jag inte vad som gör det. Om du observerar att nyttjandet av demokratiska rättigheter får vissa att vilja döda en polis, och då kommer till slutsatsen att problemet är demokratiska rättigheter, är du som Hans Möller. Då är du en idiot.

Den som vill vara en del av ett samhälle för att åtnjuta dess fördelar, måste även ställa upp på nackdelarna som det innebär, t.ex. att inte alla alltid håller med dig i allt. Även om Socialdemokraterna har ordet "demokrati" i sitt namn, är Möller en viktig påminnelse om varför det partiet aldrig någonsin bör ges något inflytande över något i samhället. Så fort man skrapar på ytan blir man påmind om släktskapet med traditionell socialisms och dess syn på demokrati, och där vill vi inte landa igen.

fredag 4 november 2022

Alla har en åsikt om energipolitik, för det berör alla

Alla har en åsikt om skolpolitik. Inte för att alla är experter på skolpolitik, utan för att frågan berör alla - alla har gått i skolan och alla vinner på att samhället har en fungerande kunskapsförsörjning. Alla har även en åsikt om energipolitik eftersom alla behöver ha el och alla är beroende av att samhället friktionsfritt kan möta ett ständigt ökande behov av billig el - inte för att alla är experter på energipolitik. Jag har anklagats för att vara otydlig i vad jag ser som vägen framåt, och vill därför deklarera mina åsikter efter bästa förmåga.

Ebba Busch väntas stoppa utbyggnaden av fyra stora vindkraftsparker utanför skånska kusten. Spär inte det på elkrisen? Många dåliga beslut har fattats under Socialdemokraternas vakt de senaste mandatperioderna, så alla väljare, oavsett partifärg, förväntar sig att den nya högerregeringen är lite smartare, lite mer kompetent, lite bättre och lite mer resultatinriktad. Men så stoppar vår vice statsminister ny vindkraft. Hur ska då elkrisen lösas?

Vi har billig el när det blåser. Till och med galningar som Per Bolund skryter över hur billig elen är när det blåser, men var hittar man konstant vind? 300 meter höga vindkraftsverk ute till havs kommer att generera el även när det inte blåser någon annanstans, eftersom Östersjön alltid levererar vind på 300 meters höjd. Det innebär att om vi tar oss besväret att bygga ett 300 meter högt vindkraftsverk i Östersjön, så har vi alltid el. Vind är inte längre komplementärel, utan planerbar el!

Framtida kärnkraft, om än småskalig sådan, har varit min vision om planerbar el, men eftersom små kommunala kärnkraftverk med lägre effekt än många befintliga är science fiction, borde gigantiska vindkraftverk vara vägen framåt. Gärna för mig!

Faktum är att jag gärna vill vara med och bygga de cirkulära murar som ska tömmas på vatten, bygga infrastrukturen och montera kraftverken. Jag inser att vi behöver mer än ett energislag, och jag älskar extravagant ingenjörskonst. Bara en sådan sak som att tanka dem med hydraulolja och glycol på den höjden, kräver sin man! Som örebroare tycker jag att jag är högt uppe när jag fikar på Svampen (60 meter). Svensk cementproduktion har inte alltid haft medvind, men vindkraft kan rädda många jobb inom den branschen.

Så om jag ska försöka summera min otydliga och lite luddiga vision om framtidens elförsörjning så är jag för vindkraft som komplemetärel och kärnkraft som planerbar el. Trots att avfallet från kärnkraft är farligt i ett par hundra år, tror jag att nuvarande system med olja som planerbar bas, är dåligt för klimatet.

Jag inser att mina åsikter är inte jättetydliga, och jag är ingen expert. Denna text summerar den åsikt jag skapat från det jag har snappat upp från media. Vindkraft är bra, kärnkraft är bra. Båda behövs, men oavsett om det är småskalig kärnkraft eller vindkraft som ska byggas på 300 meters höjd ute till havs, så är utmaningen intressant - planerbar el behövs, helt oavsett.

onsdag 2 november 2022

Vad beror MSB:s oförmåga på?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har uttryckt att de önskar ett anslag på 27 miljarder kronor per år för att klara av beredskapen i dessa dystra tider. Vad kostar en myndighet egentligen?

Jag har ungefär 30 yrkesverksamma år i ryggsäcken, och de två senaste åren har ägnats åt den it-tunga Transportstyrelsen, som kostar skattebetalarna 2-3 miljarder kronor per år. Transportstyrelsen är min första offentliga arbetsgivare, jag har tidigare engagerat mig i den privata sektorn. Därmed har jag inte någon större koll på vad olika myndigheter kostar, men Transportstyrelsen redovisar alla summor på sin hemsida, så jag har aldrig behövt att fundera något över just den kostnaden.

Det måste vara väldigt lite, eftersom MSB nu vill öka sitt anslag till 27 miljarder per år? De senaste åren har MSB redovisat att Sveriges beredskap är god. I februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina, och nu är inte Sveriges beredskap längre god, så MSB vill ha högre anslag. Jag förstår det. Men förstod inte MSB att tillstånd ibland inte är rigida?

MSB har på ungefär en månad gått från uppfattningen att Sveriges beredskap är god till att Sveriges beredskap är undermålig, och därför vill man ha ett höjt anslag. Så vad kostade MSB skattebetalarna när MSB ansåg att beredskapen var god? 4 miljarder per år.

Den mest rimliga förklaringen till helomvändningen är naturligtvis att anta att SMB består av en samling idioter, som inte alls är så jäkla väl förberedda som de säger. Det kanske rent av är den hela sanningen, men är man lite konspiratoriskt lagd, skulle man kunna tänka sig att det finns en grad av inställsamhet, som av någon mystisk anledning försvunnit under den senaste månaden (som bl.a. har bjudit medborgarna på ett regeringsskifte).

För min del väljer jag att lita på MSB, men jag vill gärna veta varför beredskapen är god både under fredstid och under det drygt första halvåret under krigstid, för att sedan behöva mångdubblad finansiering. Som medborgare är det lätta att falla in i tanken att eventualiteter av krig skulle ingå i bedömningen.

lördag 29 oktober 2022

Högerextremism tar större utrymme i statsmedia

SVT har i skrivande stund 6064 sidor som handlar om politiskt extremism. 91% av dessa handlar om högerextremism, och då primärt om problemet med högerextremism. Högerextrem propaganda normaliseras på internet, riksdagsledamöter med högerextrema kopplingar, politiker med högerextrema kopplingar, hotet från högerextrema grupper, och så vidare. De betydligt färre sidorna om vänsterextremism handlar om att de är ett mindre problem än högerextrema eller att de inte är lika beväpnade. Även problematiseringen av vänsterextremismen också finns där, så får de 9% av artiklarna om vänsterextremismen sin beskärda del av relativisering.

Sveriges Radio (SR) har i skrivande stund 509 sidor som handlar om politisk extremism, där 95% handlar om att högerextremismen är ett problem, 5% handlar på något vis om vänsterextremism.

Som förklaring till snedfördelningen kan man tänka sig att både SR och SVT är neutrala, och att högerextremism är ett mycket större problem än vänsterextremism, rent objektivt. Man kan också tänka sig att det finns en viss vänsterlutning inom SR och SVT, och med den en viss blindhet inför problemet med vänsterextremism. När man tittar på hur judar identifierar gärningspersoner som utsätter dem för religiöst motiverade brott (hatbrott) är muslimer och vänsterextremister betydligt mer representerade än högerextremister. Det betyder naturligtvis inte att det finns något som är bättre med högerextremism än vänsterextremism, men det kan betyda att SR och SVT kan ha ett narrativ som avviker från samhället de företräder. Att media är vinklat kan bli ett problem när någon påstår sig tala från en upphöjd position när det gäller trovärdighet, så som SR och SVT gör.

onsdag 26 oktober 2022

Är vetenskapen agnostisk?

Förra utrikesministerns man, Mats Erikson, låter hälsa att Storbritannien nu äntligen (?) fått en troende (?) hindu som premiärminister, vilket föranledde frågan om vad vetenskapen säger om religiös tro?

Det ärliga svaret är att vetenskap och religion är varandras absoluta motsatser, vilket inte minst visar sig när en hypotes visar sig vara falsk. Tillåt mig exemplifiera med en dogm hämtad från Islam:

Flög verkligen profeten Muhammed till himlen på en bevingad åsna med ett kvinnoansikte? Rätt svar är nej, det diplomatiska svaret är att påståendet är poetiskt, bokstavligt eller vad man nu behöver kalla det för att ducka för ett ärligt omdöme. Om man håller fast vid ett påstående som är falskt, sysslar man med religion.

Erikson säger att (åtminstone) grunden i vetenskapen är agnostisk. Det finns en korrekt uppfattad princip här, för ingen vet vilket inflytande Gud egentligen har på det vi studerar - yttervärlden. Därför borde man väl förhålla sig agnostiskt? Nej, verkligheten är ganska dyster för anhängarna av flygåsnehypotesen.

Många gånger har ett fenomen försökt att förklaras med övernaturligt (rent av gudomligt) ingripande, utan att man har lyckats. Ibland har man rent av gjort det svårare att nå en korrekt beskrivning genom att placera någon gud i modellen. I praktiken är vetenskapen därför ateistisk. Att strunta i antagandet att ett fenomen har ett gudomligt ursprung, är effektivt när man söker sanningen.

Skulle man, mot all förmodan, stöta på något som tyder på gudomlig påverkan, får man naturligtvis inte vara rädd för att använda gud(ar) i sin förklaringsmodell. Men gör man det utan skäl, blir man hindrad i sitt sanningssökande.

Det barn som bildar en hypotes kring fenomenet att en tappad tand blir en krona när tanden läggs i ett glas vatten över natten genom att hänvisa till tandfén, riskerar att förklara den kvarvarande mystiken kring förvandlingen med tandféns magiska krafter. Det barn som antar förklaringen är naturlig, är begränsad till naturliga agenter och fenomen i sin förklaringsmodell. Det som händer när tanden blir en peng, måste bestå av moment som skulle kunna hända.

I fallet med islam och den bevingade åsnan, så handlar det inte om någon flygande åsna, utan om en påhittad berättelse som syftar till att skapa ett magiskt skimmer kring en påstådd profet. Den slutsatsen är svår att landa i om man verkligen tror att berättelserna om Muhammed beskriver verkliga händelser.

söndag 23 oktober 2022

Finns det inget bra med religion?

När jag har levererat min skolföreläsning om religion (vilket jag gör utifrån mitt naturalistiska perspektiv) har det hänt både en och två gånger att jag fått frågan om det inte finns något som är bra med religion. Man kan tycka att rimligtvis så måste något vara bra med religion, annars skulle evolutionen ha sorterat bort religionen sedan länge. Det är verkligen inte självklart att det finns bra saker med religionen, men religionen har gynnat människan i sin utveckling fram till idag.

Oavsett vilken religion man tittar på, så hittar man ett antal dogmer som upprätthålls genom auktoritetstro och en vädjan till människans mest primitiva instinkter att tro på sådant vi vill ska vara sant, oaktat hur saker och ting egentligen ligger till.

Den moderna människan är ett ganska nytt tillskott i faunan. Vi har funnits i ungefär en kvarts miljon år. Från tiden då förmänniskan levde på savannen (ungefär en miljon år sedan) premierades förmågan att identifiera orsak och verkan till väldigt stark grad. Anlaget att förstå att magknip beror på ett bär man har ätit, eller förmågan att koppla ett prassel i gräset till ett annalkande rovdjur, fördes vidare. Skepticismen sållades bort, eftersom varje ifrågasättande om huruvida prasslet verkligen är ett rovdjur, sällan fick chansen att föra sina gener vidare.

I Sverige har det funnits människor i ungefär tio tusen år, men industrialiseringen har bara pågått i ett par hundra år. Vi var alltså länge var ett extremt fattigt land, men vi har en kyrka i varje liten by, hur avlägsen den än må vara. Förmodligen gagnades samhällen under uppbyggnad av något att enas kring.

Idag är svensken arbetare eller företagare och vi köper de mest basala varorna och tjänsterna från någon som har som sitt jobb att leverera dem. Vi är så pass omhuldade att över hälften av medelsvenssons pengar spenderas av en huvudman. På det viset säkerställer vi att alla får tillgång till sådant de kanske inte skulle prioritera om de fick förvalta sina pengar på egen hand. Sjukvård. Brandkår. Utbildning. Infrastruktur. Polis. Och så vidare.

Idag kämpar inte svensken längre för sin överlevnad, eftersom Sverige, likt de flesta västländer, har systematiserat alltså tillhandahållandet av föda och flera andra basala nödvändigheter. Meningen med livet har flyttats bort från att äta, föröka sig och överleva, till att försöka förstå sin omvärld och göra den till en bättre plats för sig själv och för sina medmänniskor. Vi är inte helt fria i våra val, eftersom den del av våra intjänade pengar som vi inte själva får förvalta, används till rena lyxprodukter som filmproduktion, opera, s.k. kvalitetsjournalistik och diverse medborgaruppfostrande åtgärder som t.ex. humorvarningar och journalisthandledning.

Det är våran välordnade tillvaro som gjort att vi kan ägna oss åt att förbättra samhället och förstå våran omvärld, som gjort att religion förvandlats från en tillgång till en belastning. I de fall där religionen reducerats till "en personlig tro" har den kunnat överleva. Att man inför sig själv tror att man har en relation med Universums skapare, är inget problem för någon. Man har fel, det är allt. Den som tror att homosexualitet är fel eller syndare kommer till helvetet, är bara en person med osympatiska åsikter, så länge personen inte agerar på det. Att vi frigjort tid, och att vi använt den åt allt från moralfilosofi till naturvetenskap, har befriat oss från felaktiga föreställningar om himmel och helvete. Andlighet behöver inte längre komma från övernaturliga väsen och fenomen. Konst, kultur, vetenskap och filosofi gör det för oss så mycket bättre. Och med fler positiva konsekvenser än vad religionen har. Vetenskapen har levererat allt från färg-tv till vaccin.

Alltså, under miserabla förhållanden är kan exkludering och hot gynna gruppen, men det har aldrig varit något bra för individen. Och det som är bra med religion, t.ex. den andlighet den kan skänka individen, är inte exklusivt för religion. Tvärt om, andlighet som separerats från de mentala bojor som övernaturliga föreställningar utgör, har färre negativa biverkningar. Vidskepelsen behövs inte. Som författaren Douglas Adams sa: "Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?"

Det finns alltså förmodligen inget som är bra med religion. När du tittar på svensken och ser ett hårt arbetande folk som lyft ett land från misär till frihet och välstånd på bara ett par hundra år, ett land av skötsamma, plikttrogna och självuppfostrande individer, som faktiskt gemensamt åstadkommit något fantastiskt, och tänker att i princip alla var kristna under processen, så vill jag hävda att den roll som religionen spelade kunde ha fyllts av något annat, åtminstone i teorin. Och den situation som gjorde religionen gynnsam, redan är bortarbetad. Sverige är inte perfekt idag heller - både stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner - men under de årtionden som passerar är det färre och färre som lever i misär. Även om det idag inte finns någon snällt att säga om Socialdemokraterna, så kan jag inte ta ifrån dem deras betydelse för det relativt välfungerande samhälle vi nu lever i. Som vi nu måste fortsätta att förbättra. Att landet berövade Svenska kyrkan sin myndighetsstatus för 22 år sedan är inte det sista steget i den processen, staten måste helt klippa banden till religionen och på allvar komma in i tjugohundratjugotalet.

söndag 16 oktober 2022

Vilket skratt anser staten är skadligt egentligen?

I maj skrev jag om Svenska statens satirvarning, men vad var egentligen syftet med den varningen? Idag har Myndigheten för psykologiskt försvar tagit bort sin humorvarning, men den finns kvar på Wayback Machine.

23/5 skrev man, under rubriken Skratt som kan skada att:

Humor och satir kan användas för att sprida vilseledande information...

Dagen efter, 24/5, hade myndigheten kommit på att även parodi kan vara farligt. Under samma rubrik:

Humor, parodi och satir är vanligtvis harmlösa...

Sen behöver vi vänta en hel månad innan satir friskrivs från alla anklagelser om villfarelse:

Humor och parodi är vanligtvis harmlösa underhållningsformer...

Det gamla påståendet att myndigheten inte varnar för satir, blev alltså sant tillslut. Åtminstone om man bortser ifrån att ordet "parodi" nästan är synonymt med ordet "satir".

Idag är sidan bortplockad. Den som besöker https://www.bliintelurad.se/skratt-som-kan-skada/ möts av felmeddelande 404. Skratt skadar inte längre. Nej, nu är det journalistik som är farligt. Därför har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tagit fram en liten handbok för journalister. Staten vill alltså säkerställa att journalisternas arbete behagar dem, vilket både kritiserats under regeringen Andersson och skett under samma regering - vi har alltså ett demokratiskt problem i Sverige.

måndag 10 oktober 2022

Vad skulle hända om S krånglade lika mycket som M, Göran Greider?

Det finns två läger som skriver grabbiga hö-hö-kommentarer om Ulf Kristersson sedan riksdagsvalet 11/9. Den ena sidan är de som räknar ner från valnatten efter ny kärnkraft. De talar raljerande som om han redan är statsminister i en ny regering. Den andra sidan är de som inte tror att Kristersson kommer att kunna bilda en regering. Åh, förslaget ska presenteras om tre dagar, och det är ännu inte presenterat, hö-hö! T.ex. skriver Göran Greider:

Hade (s) krånglat så länge med regeringsbildning hade det med all säkerhet varit full anti-s-storm nu i alla medier.

Anders Lindberg skriver:

Alltså borde allt kunna gå på ett par dagar. Och innan valet framställdes denna regeringsbildning som en promenad i parken. Så varför tar allt sådan tid?

Idag vet vi inte om Kristersson lyckas presentera ett förslag till ny regeringen för riksdagen på torsdag. Vi vet inte ens om Sverige kommer ha en M-ledd regering när regeringsbildningen är klar. Om han aldrig tillträder som statsminister (vilket han faktiskt inte gjort än) varför är det under hans ledning förutsättningar för ny elförsörjning ska skapas?

Om Kristersson verkligen lyckas presentera ett förslag till ny regering på riksdagen (som kanske rent av accepteras riksdagen), vad händer då med allt raljerande om att han är mer långsam än Socialdemokraterna? Man skulle kunna misstänka att Greider och Lindberg vet något som vi inte vet, men oddsen för något sådant finner jag gigantiska. Och det finns som sagt fortfarande en chans vi har ett regeringsförslag på torsdag och ett godkännande från riksdagen på måndag, helt enligt plan.

Apropå Göran Greiders fråga, vad hade hänt om Socialdemokraterna lagt så här mycket tid på att krångla? Ingenting, faktiskt. Vi behöver inte backa längre än till förra riksdagsvalet, 2018, för att hitta ett exempel. Valet hölls 9/9 och Stefan Löfven lät hälsa att han inte tänkte lämna sin post. 25/9 inleddes talmansrundorna, och återkommande gånger fick Löfven uppdraget att bilda regering, varpå kohandel skedde. Löfven lockade med bl.a. försvagad arbetsrätt och fri hyressättning på nya hyresrätter för att komma åt de hägrande ministerposterna. Han vann sin acceptans med 115 gröna röster och 153 röda. (Acceptans är färre än 175 röda röster.) Så vi vet alltså precis vad som händer om S krånglar: Greider har inga problem med det. Då tittar man gärna på orsaker, yttre omständigheter och förmildrande faktorer. Det är allt som händer.

lördag 8 oktober 2022

Regeringen ska inte syssla med politisk satir

Ett skämt i Sveriges Television har försvårat Sveriges väg in i NATO eftersom skämtet kränkte Turkiets president Erdoğan. Att media i ett land med yttrandefrihet konsekvensneutralt skämtar om Erdoğan är naturligtvis helt i sin ordning, men nu råkar det vara den svenska regeringens mediabolag, SVT, som står för lustigheterna. Det blir lite vanskligt försvara regeringsmedia med "yttrandefrihet", eftersom det snarare säger något om medborgarnas möjlighet att uttrycka sig i media, inte något om regeringens möjlighet att göra det. Vill man ha fri media bör man satsa på fri media, producerad av civilsamhället, och backa från marknaden med SVT. Politisk satir sköter medborgarna bättre än makten, och vill makten bidra, kan man stötta medborgarnas rätt att göra just det, istället för att själva försöka vara en spelare på den planhalvan.

Läs gärna mer om svensk public service här.

torsdag 6 oktober 2022

Vem är liberal?

Jag har noterat att den ideologi som är lättast att använda som politiskt slagträ är "liberal". Eftersom jag med jämna mellanrum anklagas för att vara alldeles för liberal och illiberal, så tänker jag sätta ord på vad det är som gör att jag anser mig vara liberal. För mig handlar liberalism om frihet, men jag är naturligtvis medveten om att det inte finns två personer som delar exakt definition. På samma sätt som kristendomen har exakt lika många gudar som troende, då alla tror på sin personliga gud, har liberalismen lika många definitioner av anhängare. Den enda anledningen att ordet har blivit ett slagträ ("du är inte liberal!") är att ordet har fått en positiv laddning i kontrast till Iran, Turkiet, Ryssland och Palestina - konservativ socialism.

Jag är ganska vänster när det handlar om grundläggande samhällsfunktioner, sociala skyddsnät, infrastruktur, elektricitet, sjukvård, med mera, eftersom jag anser att vissa ting inte bör produceras för att tjäna pengar, utan för att dessa ting är byggstenar i samhället vi lever i. Därmed är jag diskvalificerad som libertarianen som litar på människans inbyggda godhet och samarbetsvilja.

Det finns säkerligen något i svenskheten som går förlorat om inte Region Skåne producerar opera för arbetarnas pengar. Jag är inte nostalgiskt lagd, men jag gillar tanken att det gamla ska bevaras. Inte sätta standarden, men bevaras, för gemensamma medel om så krävs. Så det finns definitivt en vänsterådra i mig, och jag besöker gärna Kumlas biograf för att ta del av deras direktsända operor från New York.

Men liberalism handlar om individuell frihet. Om ekonomisk frihet.

Ju mer liberal du är, desto mer betraktar du individens frihet att bestämma över hur sina pengar ska spenderas som viktig. Ju mer totalitär du är, desto mer betraktar du makten som mer lämplig att spendera dina pengar - låt dem ta pengarna du jobbar in, så att de kan köpa dina försäkringar du behöver, sponsra den kultur som är bra för dig. och så vidare. Här antas vi fånga upp de alkoholiserade städerskor som är oförmögna att fatta kloka beslut - sluta röka, sluta supa, sluta läsa Allers. Så uppenbarligen är staten inte värdelös som god man över (annars) myndiga människors beslut.

Min erfarenhet säger mig att den fria marknaden inte fungerar för att envar anser sig vara ensam i att efterfråga kvalitet, samtidigt som man inte hittat någon annan som inte också anser sig vara ensam i samma önskan. Det gör att jag vågar vara liberal. Att den fria radio-marknaden ser ut som den gör med sin listpop och gamla hits, beror på att den påverkas av en aktör som får sina intäkter gratis genom anslag och slipper betala det sändningstillstånd som alla andra måste hosta fram. Antagandet att varje medborgare är ensam om sina högre ambitioner kommer i Sverige därför förbli oprövat.

lördag 1 oktober 2022

En kort kommentar om valresultatet

Jag trodde att Socialdemokraterna skulle fortsätta att sjunka, men de verkar ha återhämtat sig till att vara ett 30%-parti, så som de varit under riksdagsvalen 2010 och 2014. Eventuellt kan uppgången i valet 2022 vara en Magdalena Andersson-effekt, men jag är inte säker. Socialdemokraterna har dessutom en fördel av att ligga i opposition, så de kan mycket väl klara av att hålla sig på minst 30% även under valet 2026.


Sverigedemokraterna förblir det enda parti som aldrig backat i ett riksdagsval, men jag tror att smärtgränsen för hur stort det partiet kan bli ligger någonstans kring nuvarande storlek.


På det stora hela har stödet för högerns regeringsunderlag (samma fyra partier som var högerns regeringsunderlag 2018, alltså M, L, KD och SD) ökat en aning, och det tror jag kommer att hålla i sig i takt med att nya väljare kommer in, eftersom generation Z är betydligt mer höger än dagens väljarkår. Möjligtvis kommer vi få se ett bakslag för högern om de lyckas bilda en regering som sitter under den annalkande finanskrisen.


Uppföljning kommer, både när vi har fått en ny regering och när opinionsmätningarna börjar rulla igen. Dessutom har vi val till Europaparlamentet om två år.

tisdag 27 september 2022

Kreationismen i riksdagen är inte det mest akuta problemet

Idag är det kreationister som ska skäras bort från samhällskroppen, vilket aktualiserats av att andre vise talman sagt sig vara skapelsetroende. Först och främst vill jag säga att sakfrågan inte är värd att diskuteras, för evolutionsteori beskriver tveklöst bättre varför det finns olika arter än någon skapelsehypotes. Den som anser att vi människor är skapade i vår nuvarande form, och att gorillorna är skapade i sin, har fel.

Riksdagen har fyra talmän, en ordinarie, en första vice, en andra vice och en tredje vice. Till andra vice talman valdes sverigedemokraten Julia Kronlid. Som väntat finns det människor som är upprörda över att en påstådd nazist troligtvis kommer att få utföra talmansämbetet i Sveriges riksdag - detta säger jag utan att lägga någon värdering i om hon verkligen är det hon anklagas för, jag säger att det är detta folk påstår sig vara upprörd över. För mig är det en alldeles för grov anklagelser för att jag skulle vara bekväm med att lägga den på någon, men de som anser att Kronlid är en sådan, är givetvis upprörd över att hon fått förtroendet.
En talman representerar Sverige. En nazist ska inte representera Sverige och det ska inte en vetenskapsförnekande kreationist.

Jag vill inte inskränka vare sig hennes rätt att tro, eller partiernas rätt att välja henne. Jag menar att det är mindre lämpligt OCH att det rimligen måste finnas en bättre talman i SD-leden, som vare sig är kreationist eller aktiv nazist

Om man nu ogillar personen i fråga, känns det relevant att dra fram andra negativa egenskaper. Kreationism.

Kreationist är ett finare ord för pappskalle.

Jag tror att många inom högern skäms över att deras sida valt en kreationist till talmanspresidiet. Så för att slippa konfronteras med det låtsas de att vänstern är emot alla troende. Det är pinsamt, det också.

Så som påstås i citatet ovan så är tiden då vänstern avskydde både religion och religiösa över. Den senaste kollektiva moralpaniken utspelade sig 2013 då Elisabeth Svantesson blev arbetsmarknadsminister. Hon är ju frikyrklig!

Idag har andelen frireligiösa i Sverige blivit nästan lika stor som andelen svenskkyrkliga, mycket beroende att islam har vuxit i popularitet i landet. Och här kommer den identitetspolitiska aspekten in. Inom islam är skapelsetro faktiskt ganska populärt, så skulle en muslim nå talmansämbetet (vilket troligtvis ligger långt ovanför muslimers glastak) så skulle det vara intressant att ställa frågan. Ordinarie talman, Andreas Norlén, var klok nog att ducka frågan om kreationism, men om vi leker med tanken att han är skapelsetroende, så inser vi att skapelsetro inte är något problem för uppdraget i fråga. Vetskapen om vad en person är skaver naturligtvis, oavsett hur väl uppdraget utförs.

Identitetspolitik: Man lyfter fram egenskaper som man uppfattar som negativa för att legitimera sitt ogillande av personen.

Om man anser att personen i fråga är nazist, varför behövs ytterligare förstärkning? En kreationist må ha fel i sin bild om arternas mångfald, men det är inte helt säkert att man är en olämplig talman för det, eftersom det inte är säkert att man har en dålig människosyn eller svårigheter att underkasta sig kraven som ställs på uppdraget. Jag respekterar personer med integritet som kan välja sina tillfällen och inte lägga fram fler kort än nödvändigt, som Norlén. Men eftersom frågan om skapelsetro nu har lyfts som ett problem i riksdagen, så blir jag nyfiken på vilka andra kreationister vi har.

Finns det andra frågor, utöver arternas mångfald, som någon riksdagsman har fel om? Finns det någon som tror att socialism fungerar? Finns det någon som tror sig ha en personlig relation med Universums upphovsman? Finns det någon som tror att en demokrati behöver statlig media? Finns det någon som ifrågasätter att vi tippat över toppen på Lafferkurvan? Get them up against the wall!

Men gränsen går tydligen vid skapelsetro, trots att föreställningen om en skapare av arter inte är mer felaktig än föreställningen om en skapare av Universum. Eller hypotesen att han hade en son som återuppstod och svävade till himlen. Idén om att alkoholmonopolet har räddat svensken från att supa ihjäl sig. Att en person i riksdagen har fel spelar ingen roll, den som är ond ska degraderas med andra konstateranden, och det är vad paniken kring Kronlid handlar om. Och jag kommer förmodligen aldrig att förstå varför nazistanklagelsen ens behöver förstärkas - åtminstone inte så länge man använder ordet i sin ursprungliga bemärkelse.

I övrigt delar jag uppfattningen att forskning och politik bör hållas isär.

onsdag 21 september 2022

En liten podd-present till alla Pink Floyd-fans

Idag släpptes första delen av tre av podcasten Samtals Pink Floyd-special som vi spelat in för Nongratas räkning. Här kan du lyssna. Mycket nöje!


tisdag 20 september 2022

Inte heller denna gång är religion vetenskap

Idag är det dags att göra vetenskap av religionen igen. Fyra apologeter har skrivit en debattartikel som publicerats av tidningen Dagen som gör poängen att deras religion inte står i konflikt med vetenskap och att deras religion är den sanna religionen.
Flera rapporter har på senare år pekat på utbredda fördomar och missförstånd gällande relationen mellan vetenskap och kristen tro. Kristna elever har i skolan fått höra lärare säga sådant som att "de smarta tror på forskning och de dumma tror på Gud", eller komma med hånfulla kommentarer som "tror du på tomten också?". Också många vuxna möter likartade attityder såväl i högskolevärlden som på sekulära arbetsplatser.
Här är argumentet man lyfter fram:

Många forskare är kristna.

Det är allt.

I USA är ungefär 75% av medborgarna kristna. Bland akademiska vetenskapsmän i USA är siffran ungefär 30%. 30% är många, men det väcker frågan för kristna varför färre forskare än medborgare i övrigt är kristna. Och det väcker frågan för mig varför hela 30% är kristna. Gissar att det inte beror på att de tror att kristendom är på riktigt, utan att det beror på deras kultur och bakgrund. Skribenterna slänger sig med betydligt mer optimistiska siffror, med hänvisning någon gammal undersökning, men det finns aktuella och mer specifika siffror.

Om man verkligen söker sanningen skulle man titta på definitionen av ordet tro, vilken bevisbörda man avkräver i vetenskapliga sammanhang och vilken bevisbörda man kräver i religiösa. För ofta sätter vi etiketten "religion" på en hypotes först när den visat sig vara falsk. Kreationister kallar evolutionsteori för religion, vetenskapsmän kallar Jesu uppståndelse för religion.

Den här texten gör inget annat för mig än att påminna mig om den tiden jag faktiskt köpte apologeternas böcker för att läsa och bemöta dem. Det intresserar mig inte längre, för apologeterna ger mig 90 sidor för 280 kronor, medan forskare tenderar att ge mig 280 sidor för 90 kronor.

söndag 18 september 2022

Media förlorade valet - 91 dagar till ny kärnkraft?

Sverigedemokraterna har tilldelats fler riksdagsmandat (från 62 till 73) och kvällspressen ger därför en röst åt invandrare som fruktar utvisning. Men sanningen är den att Sverigedemokraterna (SD) än så länge inte har någon majoritet, och att det inte ens är säkert att de mandat de har kommer att användas för att rösta för utvisning av skötsamma invandrare. Så varför finns det människor som tror att just detta valresultat gör hela skillnaden i den frågan? Kan det vara så att media själva är missnöjda med att SD ökade? Och kan det vara så att de därför ropar varg, för att sedan låta sig uppröras över att medborgarna är rädda för SD? Jag gör ingen hemlighet av att jag starkt ogillar konservatismen i allmänhet och SD i synnerhet, men 73 mandat räcker inte för att utvisa skötsamma människor som bidrar till samhället, och mer sitter inte partiet på. Om det är det som SD vill göra. Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att svensk media förlorade valet. Tittar man på vad vänstertrollen skriver på nätet ser man en bild av ett bittert raljerande. 12/2 skrev Moderaterna på Twitter:

Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är överens: de första hundra dagarna kommer en borgerlig regering att påbörja arbetet för att trygga förutsättningarna för ny kärnkraft i Sverige.

Så arbetet att förbättra förutsättningarna för kärnkraft kommer att påbörjas inom hundra dagar efter bildandet av en borgerlig regering, vilket har fått många regeringstrogna - alltså trogna nuvarande S-ledda regering - att raljera över att nya kärnkraftverk kommer att vara på plats hundra dagar efter att vänstersidan förlorat majoriteten i riksdagsvalet.

Sex dagar efter valet:

94 dagar kvar tills högerns nya kärnkraftverk är klart 👍

94 dagar kvar till att kärnkraften byggs ut enligt @moderaterna #vallöfte.

Sju dagar efter valet:

Hur går det med kärnkraften Luai? Har ni fått igång den nya reaktorn snart? 93 dagar kvar.

93 dagar kvar innan ett nytt kärnkraftverk ska stå klart. Hur går det?

Åtta dagar efter valet:

92 dagar kvar till ny kärnkraft 💪

Nej. Du vet väl att Kristersson lovat bygga kärnkraftsverk på 100 dagar, det är bara 92 dagar kvar.

Är detta välinformerade människor? Är detta människor som lever i ett samhälle med tillgång till fungerande objektiv media?

Det värsta haveriet måste nog ändå vara Aftonbladets nättroll, Anders Lindberg. Han har under många år uttryckt irritation över kopplingen mellan tillståndet i landet och landets styre, och har sedan vänstersidan förlorade sin majoritet raljerat över att i Ulf Kristerssons Sverige det ena och i Ulf Kristerssons Sverige det andra.

I Kristerssons Sverige står rulltrapporna stilla

I Kristerssons Sverige står kärnkraften stilla och elen kan behöva stängas av.

Ska gå och köpa värmeljus. Verkar bli kallt i Kristerssons Sverige. Och dyrt.

Jag tror inte att folk köper hans resonemang, för en valseger träder inte i kraft förrän mandaten har tilldelats. Och en ny regering träder inte i kraft förrän efter talmansrundan och riksdagens godkännande. Möjligtvis är de som tror att ny kärnkraft 100 dagar efter valet befriade från den kunskapen.

På en skala mellan de totalitära, där nazister och kommunister utgör det extrema hittar vi riksdagspartierna någonstans i mitten, med ett visst flörtande från riksdagspartierna - inte minst Vänsterpartiet och SD. Kör man i diket åt det frihetliga hållet hittar man anarkismen. Men på rätt sida, den frihetliga sidan, av samma skala hittar man mitt parti, Piratpartiet. Vi vill inte att "alla ska med" i någon slags tänkt gemenskap, vi vill skapa förutsättningar för alla att få leva ett värdigt och fullständigt liv, där man som icke misstänkt för brott ska vara fri från insyn eller inblandning. Men som oppositionell i Sverige utsätts man ständigt av misstänksamhet om nazism - från personer som röstar på partier som står betydligt närmre nazismen än vad vi gör!

Men tittar man på hur ungdomar röstar, så är det inte helt självklart att man vinner genom att skuldbelägga och attackera oppositionen. Man åstadkommer möjligtvis att stigmat i att inte vara socialdemokrat växer, men det är inte självklart att man vinner socialdemokratiska väljare, vilket är syftet med Aftonbladets shitposting på nätet trots allt är. Sakpolitik är och förblir ett oprövat kort av vår avgående regerings anhängare.

fredag 16 september 2022

Tänk att det gått åtta år sedan Umeå Universitet imploderade

Det har nu gått åtta år sedan (bl.a.) jag reagerade på det intellektuella kalhygge som utgör (eller möjligtvis utgjorde) Umeå Universitets personalstyrka. Det började med att en adjunkt, Andreas Pettersson, inledde något slags korståg mot politiska meningsmotståndare. Han hade räknat ut att den som inte delar hans åsikter är "dum i huvudet", och delade detta från sitt konto som stolt deklarerade hans roll på Umeå Universitet. Josefin Utas var en av de första som fick smaka på läxan, och Umeå Universitets officiella konto påminde medborgarna om Petterssons rätt att göra dessa uttalanden.


Linda Strand (som senare tog över som ordförande i Vetenskap och Folkbildning) och jag fick en replik publicerad i Västerbottens-Kuriren, så media var tillräckligt intresserade av att berätta om det haveri som utspelades framför förskräckta skattebetalares ögon. Och mycket riktigt, redan nästa dag möttes vi av sida upp och sida ner med deklarationer om vilka som är dumma i huvudet, signerade Andreas Pettersson, välsignade av Umeå Universitet. Kollegor började ropas in, för Petterssons kritiker går "rasisters och jämställdisters ärenden" enligt en Susanna Eriksson från samma institution. År 2015 skriver Sakine Madon skriver att det är skrämmande att kulturrelativister blåser upp sina egon på svenska universitet.

Eriksson påpekar att Madon är kränkt, vilket ifrågasätts av flera svarande. Hela härligheten summeras av Madon själv i augusti 2015, och det hela slutade med att Pettersson ropade in sin arbetsgivare för att klaga på att jag kontaktade hans arbetsgivare, vilket naturligtvis aldrig har skett, men om man berövar honom lögnen, berövar man honom sin sista intellektuella tillgång.