Hem      |      Om      |     RSS     |      YouTube      |      Twitter      |      Podcast      |     Hall of fame     |      Länkar

tisdag 19 januari 2021

Tre argument för ett religiöst public service

Denna text presenterar tre argument för att en sekulär stats mediahus ska hylla gud, och varför dessa argument bör tas med en nypa salt.

Argument 1: Det kommersiella argumentet
Folk gillar gudstjänster, både i radio och i tv. Att staten över huvudet taget ska konkurrera med kommersiell media är för att man ska presentera program av god kvalité som inte marknaden är intresserad av. Att något vill ha ett specifikt program, åtminstone i ett land där staten inte är en mediaaktör som levererar ett sådant program, är den tydligaste signalen på att marknaden gladeligen löser problemet (så snart inte staten längre löser det). En gudstjänst är som bekant varken kvalité eller något som är helt ointressant för folket, utan bara ett exempel på när public service saboterar ett marknadsutrymme samtidigt som man bjuder gudstroende på ett privilegium som skeptiker saknar: Tvångsfinansiering av ett särintresse.

Argument 2: Public service visar ju ateistiska program
Program som Vetenskapens värld har bemötts med fraser som "men ateister får ju sända tv nästan hela tiden". Naturvetenskap må vara ateistisk eftersom nästan ingen naturvetenskaplig hypotes pekar ut gudomliga mirakel som en delförklaring, men det innebär inte att vetenskap är ateism. Att naturliga förklaringar föredras när ett fenomen ska beskrivas, beror helt enkelt bara på att vetenskapliga förklaringar måste följa från vad vi tror oss veta. När ett övernaturligt väsens existens och inverkan på yttervärlden har säkerställts kommer det väsendet att omfamnas av vetenskapen, för vetenskap är inte ateistisk av princip utan av nöd. Ett verkligt ateistiskt program skulle vara ett program som argumenterar för att det inte finns skäl att tro på gud, men när det gäller argument för eller mot gudars existens väger det filosofiska intresset över, så det skulle rentav kunna visas av något statligt mediahus - det är inte samma sak som ett program som hyllar någon gud eller några gudar.

Argument 3: Underdogs tenderar att gilla gud
Apropå argumentet att "gamla tanter vill ha sin gudstjänst serverad i statlig radio och tv", som syftar till att säga att en svag grupp kan profitera på att gudstjänsterna sänds, så tror jag säkert både att Ion Silver vill sälja sitt kolloidala silver i statlig tv och att deras kunder vill köpa den genom den kanalen. Men staten säljer inte kolloidalt silver, staten säljer evigt liv för den som tillhör någon av de rätta religionerna, vilket har visat sig vara islam och kristendom. För varje gammal tant som vill titta på gudstjänst finns en leverantör som vill producera och sända gudstjänst. Vi har sett samma fenomen när det gäller symfonisk rock, som nästan ingen vill lyssna på och som staten definitivt inte vill stötta: För varje musiknörd som vill lyssna på symfonisk rock finns ett skivbolag som vill släppa skiva med sådan musik.

lördag 16 januari 2021

Tillståndet för yttrandefriheten och big tech år 2021

År 2021 befinner vi oss i ett läge där yttrandefriheten har privatiserats och ligger i händerna på en handfull gigantiska företag, utan samhällsansvar. Vem som helst kan på lösa och godtyckliga grunder avstängd från Twitter, Facebook, Instagram och YouTube, och för den som drabbas kan konsekvenserna vara avsevärda. Anhängare av totalitära ideologier, främst på vänsterkanten, betraktar detta en önskad utveckling eftersom det flyttar maktbalansen i en mer kontrollerbar riktning: Om obekväma röster förlitar sig på privata bolag med vinstintresse för att höras, kan man få gehör för att utpeka de obekväma som oönskade, och underhålla idén att plattformen blir mer attraktiv bara dessa obekväma röster försvinner. Konton och inlägg anmäls hejvilt, och teknikjättarna samarbetar för att behaga sina användare, eftersom deras affärsmodell bygger på att kunna berätta för sina kunder att användarbasen är stor och lycklig. Totalitära krafter har lärt sig att dra nytta av de kommersiella aktörer som de rent ideologiskt föraktar, och är därför nöjda med att det offentliga samtalet ligger i deras händer. Avstängningar från sociala medier sker ofta koordinerat mellan bolagen för den som blir avstängd blir ofta avstängd från alla plattformar samtidigt.

I USA händer det faktiskt personer som vill begränsa andras möjlighet att tala fritt faktiskt helt öppet tillskriver negativa attribut till yttrandefriheten på sociala medier. Jag har själv sett hur förklaringen bakom nazismens utbredning berodde just på att Tyskland hade yttrandefrihet. Men de allra flesta säljer in yttrandefrihet som något annat än vad det är. Yttrandefrihet innebär möjligheten att bli hörd när man talar fritt, utan risk för repressalier. "Jag är för yttrandefrihet, men" är inte mycket mer begåvat än "jag är inte rasist, men". Om man påstår att man är för yttrandefrihet "men" med tillägget att man t.ex. måste bära negativa konsekvenser efter att ha yttrat sig, så är man lika mycket mot rasism som den som inte är rasist, "men". Den personen kommer aldrig någonsin leva upp till sitt rykte om att vara för yttrandefrihet, aldrig försvara den friheten, aldrig försvara någon som drabbas av att inte kunna bli hörd, och förmodligen aldrig någonsin ta reda på vad ordet, som är så gynnsamt att använda som delbeskrivning av det egna jaget, över huvudet taget betyder. "Det är ingen mänsklig rättighet att få posta inlägg på Twitter" kan det heta, ironiskt nog från personer som skulle betrakta en avstängning från sociala medier som en enorm inskränkning.

Jo, möjligheten att yttra sig är en mänsklig rättighet. Den som åtnjuter mänskliga rättigheter har äganderätt, tankefrihet, rätt att betraktas som oskyldig till motsatsen bevisas, rätt till likabehandling och rätt till hjälp från domstol. Och den som åtnjuter mänskliga rättigheter har friheten att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser, och en stat som försvarar sina medborgares mänskliga rättigheter kan inte lämna frågan om yttrandefrihet bakom sig bara för att det idag är privata aktörer som möjliggör den. Om vi höjer den högsta nivån av möjlighet att nå ut med sitt budskap, tack vare Twitter, gör vi bara fallhöjden högre för den som stängs av. Ibland föreslår yttrandefrihetens fiender att den som vill ha yttrandefrihet kan bygga sin egen plattform, men det förslaget presenteras givetvis under vetskapen det inte går. För att nya aktörer ska ha en chans behöver konkurrensen fungera bättre, men det finns fler problem: Konspirationsteoretiker och extremhögern. En plattform som t.ex. Parler har inget annat att erbjuda sina användare än det fria ordet, vilket attraherar människor som högaktningsfull struntar i de inskränkningar som faktiskt finns i olika stater, som t.ex. hets mot folkgrupp och olika typer av hot. En konsekvens blir att användarbasen inte attraherar "vanliga människor", en annan att ingen app-butik eller webbhotell vill handskas med dem. Skulle man komma runt detta problem, kan du ändå inte gå från noll användare till något som kan tävla med t.ex. Facebook med sina knappt tre miljarder användare. Man kan alltså konstatera att konkurrensen har satts ur spel, och en kortsiktig lösning på det problemet är att stater ställer krav på sociala medier att faktiskt ha högt till tak, med en gräns som går vid hot, uppvigling och liknande.

Fria nationers konkurrensverk har inte lyckats tjänat sitt syfte. Det skulle vara lättare att nöja sig med att lägga vissa mänskliga rättigheter i privata företags händer om det fanns mer mångfald. En godtycklig avstängning från en plattform skulle vara lättare att acceptera om det fanns flera likvärdiga konkurrenter att gå till istället. Och även om så vore fallet, är det inte konstigt att en fri nations stat ställer krav på aktörer som är verksamma hos dem. Den som vill använda den Svenska befolkningen och deras offentliga samtal som underlag till sina kunder, borde vara ett självklart mål för statens motkrav på att garantera att taket är tillräckligt högt för att tillgodose alla nationens medborgare. Företagens morot för att få tillgång till ländernas medborgare ska vara att även medborgarna kan få något tillbaka. Ställs inga sådana motkrav kommer yttranden av den typen som yttrandefriheten syftar till att skydda, göras i rädsla att förlora sin chans att bli hörd. I värsta fall kommer medborgaren idka självcensur. Så att man säger sig vara för yttrandefrihet betyder ingenting. För att avgöra om någon är för yttrandefrihet måste man titta på till vilken grad de försvarar sin meningsmotståndares rätt att, utan hänsyn till konsekvenser, tala och bli hörd. Att bereda rum för oppositionella åsikter och mot vilka svåra ställningstaganden som helst, ska vara lika självklart som nolltoleransen mot överträdelser i form av t.ex. hot och uppvigling.

lördag 9 januari 2021

Vilken rätt har man att posta på Twitter?

Twitter stänger av folk som man inte tycker bidrar till deras plattforms framgång, och många anser att privata företag minsann ska få agera hur de vill, vilket givetvis är en bra grundprincip. Det är dessutom en princip som sällan hänvisas till när IT-jättarna vill sparka personer som t.ex. vill gå med i facket, utan nästan bara när man håller med om att gärningen är positiv, som t.ex. när Donald Trump blev bannlyst från Twitter.

Yttrandefrihet beskriver ett avtal mellan en medborgare och en stat. Vad är egentligen yttrandefrihet? Wikipedia beskriver det så här:

Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning.

Yttrandefrihet är möjligheten att yttra sig och att göra det konsekvensfritt. FN beskriver yttrandefrihet så här:

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Alltså möjligheten att yttra sig och att göra det konsekvensfritt. Men det är en relation mellan medborgare och stat, inte en relation mellan content producer (användaren) och content publisher (t.ex. Twitter). YouTube (som också gärna stänger av folk) har i skrivande stund två miljarder aktiva användare, Twitter har 320 miljoner, Instagram har en miljard och Facebook har knappt tre miljarder aktiva användare. Inte många stater kan mäta sig med detta, så det verkar alltså gå att privatisera bort yttrandefriheten. Om yttranden garanteras av staten, och staten låter ett privat företag tillhandahålla möjligheten att yttra sig, kan man peka på sina meningsmotståndare och säga att detta inte handlar om yttrandefrihet. Och nu är det IT-jättarna som bestämmer, vilket har introducerat ett nytt problem:

Eftersom staterna ansvarar för medborgarnas rättigheter, men det är marknaden som erbjuder möjligheten att praktisera rättigheterna, kan vissa stater anse att de har ett förhandlingsläge som kan gynna makten. Man kanske kan dra nytta av att ha privatiserat bort sitt ansvar för medborgarna? Jo, vi har sett exempel där t.ex. Kina har ställt krav på inskränkningar för att tillåta nätjättarnas närvaro.

En bra konkurrenssituation hade löst problemet. Om vi hade haft fem olika "Twitter", så kan man vara mer tolerant mot principen att privata företag får göra som de vill, för om man blir avstängd från den ene kan man alltid gå till den andre. Då blir avstängningar en del av konkurrensen. Men utan en sund konkurrens, eller i en situation som i det närmaste liknar en monopolställning, försvagas det skälet. Konkurrensverken borde ha varit lite mer närvarande i vad som händer på marknaden.

När vi nu är där vi är, där de stora givarna till yttrandefrihet kommer från en privat marknad som mer eller mindre är monopoliserad, är det märkligt att se ett påhejande av att vissa stängs av. Det är också märkligt att vi accepterar att vår stat, som garanterar vår frihet, inte lobbar mot detta. Formellt sett har vi svenskar fortfarande såklart yttrandefrihet, för både jag och Donald Trump kan skriva precis vad vi vill, utan rädsla för något, på våra respektive hemsidor, men läsarna och publiken finns hos nätjättarna - det är där yttrandefrihet skulle kunna praktiseras på riktigt. Den som inte har tillträde till rummet där alla är, kommer inte uppleva sin möjlighet att klottra på lappar som ingen får läsa som en lösning på den utmaning vi står inför, nu när även socialister har förlikat sig med att vår frihet ligger i händerna på privata de facto-monopol.

fredag 1 januari 2021

Lorentz Tovatt visar varför politiker inte bör vara ett karriärsyrke

Igår kväll skrev riksdagsledamoten och miljöpartisten Lorentz Tovatt följande på Twitter:

Idag är en bra dag för idag stänger ytterligare en kärnkraftsreaktor! Ringhals 1 kommer aldrig öppnas igen. Farlig kraftproduktion ut, vind och sol in!

Hur farligt kärnkraft är, kan diskuteras. Det är inte ovanligt att människor som tar ställning emot kärnkraft använder tsunamin och Fukushima-olyckan, eller möjligtvis Tjernobyl-olyckan som förebild när de tar ställning mot kärnkraft. Men svenska kärnkraftverk har säkerhetsmekanismer som Tjernobyl saknade, och vi har inte samma problem med jordskred och tsunamis i Sverige som man har i Japan. Dessutom behöver inte kärnkraftverk vara stora statliga reaktorer, utan mindre kommunala anläggningar. När det gäller vindkraftverk så vet vi definitivt att de påverkar ekosystemet negativt, inte minst för att insekter kan minska runt vindkraftverken. Bara i Tyskland försvinner 1,2 biljoner insekter varje år på grund av vindkraften. Inte minst Tovatt själv betraktar insekter som en framtidsföda, men vilda djur kan inte köpa odlade syrsor för 2000 kr/kg.

Vidare uppstår inte sol-el av avvecklande av kärnkraften. Sol-el måste produceras i solcellsanläggningar, och dessa kläcks inte ur avvecklad kärnkraft. Avvecklad kärnkraft ökar kravet på annan elproduktion, och för Sveriges del även importbehovet av el. I bästa fall kan vi köpa kärnkraftsel från Estland, eftersom Ringhals ägare Vattenfall satsar på kärnkraft där.

Det är sådana Lorentz Tovatt som är anledningen till att jag anser att riksdagspolitiker inte ska vara ett karriärsyrke, utan en tillfälligt förtroendeuppdrag man kan föräras. Ynglingar som aldrig haft ett riktigt jobb, som gått via ungdomsförbund in i politiken, och som aldrig under resans gång fått den minsta inblick i hur samhället de ska bestämma över fungerar, kan aldrig bli annat än en Lorentz Tovatt. Det håller inte.

tisdag 29 december 2020

Inte alla politiska läger betraktar svensk public service som objektiva

Ett argument som används för att staten ska driva landets största tv-bolag SVT och radio-bolag SR (med tillhörande webbsidor) är att staten är objektiv. Objektiviteten verkar mest synlig för personer med sympatier till vänster och tycks se ut som en vänstervridning för människor åt höger. Detta borde besvära SVT:s och SR:s försvarare, för om man hänger upp bolagens existens på något som för många inte tycks finnas, blir bolagens framtid ofrånkomligen ett föremål för diskussion.

Hur ser detta oberoende ut? När det blev känt att Stefan Löfven skulle bli partiledare för Socialdemokraterna skrev SR han är "respekterat även i den borgerliga regeringskretsen". När det blev känt att Isabella Lövin skulle bli språkrör för Miljöpartiet lyfte man fram att hon belönats med stora journalistpriset. Men när Ulf Kristersson skulle bli partiledare för Moderaterna belyser SR endast sådant som är graverande för honom.

Det är alltså helt uppenbart för vem som helst att man måste ha sina sympatier till vänster för att uppfatta den form av objektivitet som public service bjuder på, vilket inte sällan är samma personer som rent av blir arga när högern syns i rutan, om ens i ett satirprogram. Så hur fyller man t.ex. en ledarsida när man anser sig sakna politiskt narrativ? Vilka åsikter är det den som inte är höger eller vänster anser sig ha? De korrekta åsikterna såklart, t.ex. att föräldrar måste bli bättre på att dela på föräldradagarna. Tydligen är inte någon tidskrift på den fria marknaden betrodd att vara part i svenskens kamp om att slippa sina barn.

Hur borde objektivitet uppnås? Mitt svar på den frågan är att helt avreglera media. Låt SvD vara obunden moderat, låt DN vara oberoende liberal och låt oberoende socialdemokratisk. Att vara ärlig med sin infallsvinkel är mer trovärdigt än att försöka dölja den bakom en påstådd objektivitet, som ändå bara uppfattas som objektiv av personer som delar det valda narrativet. Jag är en försvarare av public service, när ordet beskriver programinnehåll, men inte när ordet samlar all form av tvångsfinansierade program. Det berövar fri media en massa marknadsandelar, som behöver lappas ihop med det principiellt problematiska presstödet.

Läs även gärna: "Fel att låta SVT bada vidare i pengar".

söndag 27 december 2020

År 2021 är öldrickande en god gärning!

Nu är inte längre alkoholskatten hög för att man ska dricka mindre alkohol, nu är alkoholskatten hög för att staten behöver pengar. Från och med 2021 (alltså om 5 dagar) höjs alkoholskatten, vilket innebär att man gör "en god gärning" om man tar en öl - man finansierar den drake som staten har blivit. Dessutom höjer regeringen skatten på bensin, vilket innebär att bilkörning blir en annan god gärning. Samtidigt utökas RUT-avdraget, vilket innebär att skatten på hushållsnära tjänster sänks. Att ha en vit städerska är alltså, enligt samma logik, en dålig gärning.

Det är inte bara Corona som besvärar företagandet i Örebro

Idag kunde jag läsa i min landsortstidning Nerikes Allehanda (som jag betalar ganska dyrt för att få läsa, trots att den är skattefinansierad) att mellandagsrean i Örebro inte lyckades dra någon publik. Det konstaterades att folk kanske har lyssnat på Anders Tegnell, men det var knappast inte hans idé att använda lockpriser och mellandagsreor för att stuva in folk i små affärer.

Så var återfanns folket? Jag vet, för jag åkte till Marieberg (ett shoppingcenter strax utanför Örebro) för att köpa mig en nyårsskjorta. Folket var där. (Jag använde skyddsutrustning, och jag stannade inte där längre tid än det tog att hämta en vit skjorta, betala och gå ut.)

Örebro city håller kanske inte på att dö på grund av att folk är smittmedvetna, utan för att Marieberg är bättre planerat. Det finns gott om gratis parkeringsplatser precis utanför de olika butikerna, det finns en galleria med både butiker för alla smaker och en food court. Marieberg är kundvänligt på ett sätt som Örebro city inte är. Marieberg har planerats med företagarnas perspektiv i åtanke, vilket inte Örebro city har, och det bästa exemplet på det är förmodligen när symaskinsbutiken på Järntorget förlorade sin parkering till förmån för en skridskobana (som av besparingsskäl inte spolas). Tanken var ett symaskinsköpare skulle åka kollektivt eller ta cykeln, men det höll inte hela vägen fram.

Det är alltså inte säkert att Örebro city går dåligt för att folk slutat besöka butiker på grund av smittrisken, det kan lika gärna gå dåligt för att det spelar roll hur väl man stadsplanerar.

onsdag 23 december 2020

Årets julkrönika med poddarna Samtal och Generation YX

 I år bjuder Jannik Svensson och jag på en knappt två timmar lång julkrönika där vi går igenom det passerade året. Finns här eller där poddar finns. Mycket nöje!

söndag 20 december 2020

Holy crap!

Jag har hittat en ny podcast betitlad Holy crap, och har lyssnat på avsnitt 59. I podcasten hörs Amanda Miklin och Mathilda Ritzén som pratar om diverse övernaturliga och magiska fenomen ur ett new age-perspektiv. I inledningen säljer de sitt kristall-kit (fyra stenar som fångar dina intentioner för 333 kr) och därefter tar de in astrologi Margareta Hedin som gäst. Hedin kan spå folk genom att titta på stjärnorna.

Hennes budskap är att vi ska lyda statsministern och ett det blir bättre. Hon berättar om en linjär tid som vi lever i, och om tre dåtider och tre framtider som pågår samtidigt. Under eklipssäsongen (början på december) förhöjs energin och gränser mellan dessa tider öppnas, vilket gör det möjligt att titta in i andra dimensioner. Nymånen 14/12 är tusenfalt starkare än andra nymånar, och det är den som sätter tonen för 2021, vilket är skälet att tro på en ljusare framtid.

Därefter går hon vidare med att göra reklam för OPA Sverige som syftar till att göra astrologi till ett respektabelt yrke (även) i Sverige. 

Avslutningsvis, astroprognosen för 2021 lyder: Alla kommer bli jättelyckliga, vissa stjärntecken blir extra lyckliga – läs astrobloggen på Damernas värld för mer information. Lyssna ni som vågar!

Annars tipsar jag hellre om Generation YX där vi diskuterar antivaxxare eller Stulet gods där vi avhandlar en låtstöld med Dire Straits.

tisdag 15 december 2020

Folket slarvade bort ett lyckat tilltag från myndigheterna

Igår fick en majoritet av befolkningen med mobiltelefonabonnemang ett sms med uppmaningen att följa de nya råden för att förhindra smittspridning. Tilltaget beskrivs som ett "jippo" och "skolexempel på hur man kan trampa snett med kommunikation", men andra beskriver det som en stor succé under devisen "all reklam är bra reklam", för nu pratar alla om regeringens och Folkhälsomyndighetens tilltag. Det må vara i hånfulla ordalag och de må ha flyttat fokus från sakfrågan, nämligen råden, men ett jippo är ett jippo.

En anhörig till mig tillhör gruppen som inte fick något sms. Hon tolkar det lite skämtsamt som att de nya råden inte gäller henne, men här har vi nog pudelns kärna. Trots att Sverige har bättre myndigheter och en bättre regering än grannländerna, så har vi lyckats aningen sämre med att bromsa smittspridningen. Eftersom våra myndigheter och vår regering är bättre, beror förmodligen inte misslyckandet på att vi har haft en sämre strategi eller varit sämre på att kommunicera och motivera ageranden som bromsar smittspridningen. Misslyckandet beror på att Sverige har den sämsta befolkningen. Svensken är ett folk som inte klarar att göra någonting rätt, utom möjligtvis att tillsätta en felfri regering.

Alltså, ni som klagar har fel. Sms:et blev ett lyckat tilltag, och utfallet är folkets fel.

måndag 14 december 2020

Dr. Sanna Ehdin är förmodligen grundlöst rädd för det artificiella

Häromdagen skrev dr. Sanna Ehdin ett öppet brev till statsministern och generaldirektören för Folkhälsomyndigheten med anledning av att man kommer att erbjuda vaccination mot Covid-19. Ehdin företräder det alternativmedicinska och konspiratoriska perspektivet i vaccinationsfrågan, och påpekar att hon har ett ansvar mot sina hundratusentals följare på sociala medier att presentera svar på frågorna i sitt brev. (Ehdin har 22.000 följare på Instagram, 1.200 följare på Twitter och 54.000 följare på Facebook, med en stor överlappning. Det hon beskriver som hundratusentals följare är i själva verket ungefär 80.000 stycken, men det är en publik så god som någon.)

Även om hennes öppna brev gör en del felaktiga antaganden, så ställer jag mig helt bakom att man ska ställa frågor till makten när man vill ha svar, och jag hoppas givetvis att Folkhälsomyndigheten tar sig besväret att svara, eftersom Sanna Ehdin då får en chans att lugna sina följare på sociala medier. Och hon skriver att ett samtycke (i detta fall att vaccinera sig) kräver kunskap, vilket hon har rätt i.

Sanna Ehdin lägger mycket emfasering på att vaccinet måste vara säkert, och att det inte får innehålla något farligt. T.ex. innehöll svininfluensavaccinet kvicksilver, som är mycket giftigt. Det är inte riktigt sant, eftersom det är molekylernas konfiguration som avgör dess funktion (tänk t.ex. att natrium och klor är mycket giftigt, men natriumklorid är ett livsmedel) men kvicksilverföreningen tiomersal är faktiskt mycket giftig. Det påverkar vilka gränsvärden man sätter (det är dosen som gör giftet), men Ehdins oro här verkar snarare handla om RNA och nanoteknik. Pfizers vaccin innehåller ingen del av viruset, utan snarare genetisk kod som beskriver viruset för cellerna. Men jag kan inte se att detta är ett argument för (eller emot) någon farlighet. Andra strategier för att framställa vaccin innefattar också väldigt små byggstenar, även om framställandet av ämnet använder grövre metoder. Transistorerna i en modern Intel-processor är förresten inte större än 14 nanometer, så det är förmodligen inte storleken som sådan utan det artificiella som skrämmer Ehdin.

Ehdin frågar varför Folkhälsomyndigheten inte lägger några resurser på "friskmedel" och exemplifierar med gratis C-vitamin, D-vitamin och zink. Kostråd utfärdas främst av Livsmedelsverket, som har ett anslag på 360 miljoner kronor om året, och Socialstyrelsen, som har ett anslag på 800 miljoner kronor om året. Så det läggs faktiskt ganska mycket pengar på att svensken ska äta rätt. Men det är generellt sett ganska problematiskt att dela ut något gratis. Staten och dess verksamhet försörjs av företag som beskattas, så marknaden måste fungera för att staten ska fungera. En vaccination är ett avgränsat projekt, så det kan fungera att skattefinansiera det, men mat är ett återkommande behov, så matproducenter måste kunna tjäna pengar på sitt arbete.

Så från att vara rädd för nanoteknik och syntetisk framställda molekyler går Sanna Ehdin över till att tipsa om att äta C-vitamin, som råkar framställas genom syntetisering ur glykos. Om det artificiella verkligen vore farligt, man kan få i sig "naturligt" C-vitamin genom att äta en apelsin!

Jag hoppas att Sanna Ehdin får svar, och om hon inte hade blockat mig hade hon haft ännu fler följare på sociala medier.

torsdag 10 december 2020

Turerna kring Centerpartiet är extremt tragiska

I lördags kunde jag konstatera att Centerpartiets fans var väldigt snabba att ta C-politikern som står i centrum i den pågående pedofilskandalen i försvar. Idag, när mer information har kommit upp till ytan, är hela historien fruktansvärt tragisk. Några saker som verkligen sticker i ögonen är att politikern, sedan han börjat umgås med seriebarnvåldtäktsmannen under sin villkorliga frigivning, får svara på frågor om sin partner från partikamrater, Annie Lööf inkluderat. Frågorna är givetvis ett uttryck för att alla vet vad det är för en person som politikern umgås med. Att politikerns ex-make gör en orosanmälan om politikerns dotter är givetvis också ett uttryck för att det är känt hur landet ligger.

Vi har alltså att göra med en politiker som vet vem han har ett förhållande med, och ett parti som vet vad som försiggår, men inte bryr sig. Situationen är inte bara en tickande bomb för partiets image, det är direkt olämpligt att personer med makt och inflytande har ett beteende som i praktiken gör dem utpressningsbara - politikern är ett potentiellt hot mot rikets säkerhet. Apropå Lööfs fråga så hävdar politikern, trots att han vet bättre, att partnern är oskyldig och apropå orosanmälan så hotar politikern med att använda sina kontakter inom säkerhetspolisen för att ta redan på vem anmälaren är. Politikern gör som han vill, ljuger utan tanke på någon annan än sig själv eller något annat än sitt eget sexliv, helt oavsett vad som står på spel, allt medan Centerpartiets fan club lägger huvudet på sned och tycker att det är synd om en gullig kille.

Först när en skvallerblaska skriver rådande förhållande så att historien når allmänheten, börjar politikern tycka att situationen är jobbig, och sjukskriver sig. Flera dagar har passerat, och han slänger luren i örat på journalisterna som hör av sig. Jag är osäker på att han förstår att situationen är så allvarlig att det handlar om mer än hans förhållande till seriebarnvåldtäktsmannen. Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, berättar för Dagens Nyheter att relationen kan vara en säkerhetsrisk, och det förstår förmodligen vilken centerpartist som helst, även utan någon professorstitel. Frågan är vad man bryr sig om.

Och frågan är hur Annie Lööf, som säkerligen också är medveten om säkerhetsrisken, hade planerat att historien skulle sluta? Skulle politikern dö av ålderdom och glömmas bort innan sanningen kom fram? Skulle sanningen aldrig komma fram? Är Annie Lööf också helt obekymrad, så länge som allmänheten inte får reda på hur det ligger till? Och framför allt, hur ser man på sina väljare när man låter sådant här ske? Hade Annie Lööf haft huvudet med sig och hjärtat på rätt ställe, hade nyheten om politikerns nya relation lett till ett telefonsamtal till politiken med ett enkelt krav om en annan relation eller ett annat uppdrag. En kassörska i Konsum som har en sexuell relation med en seriebarnvåldtäktsman, utsätter inte medborgarna för någon större fara, men en person med tillgång till rikshemligheter blir en levande måltavla för utpressare. Och bevisligen var just denna politiker extra utpressningsbar eftersom han tydligen inte ville att hans livsstil skulle bli allmänt känd - det är därför han är sjukskriven nu.

Men nu vet väljarna vad partiet går för, och nu vet allmänheten vad partiets fan club går för. Vill man nå ut till folk som kan skilja på rätt och fel, bör nog både avskeda politikern i fråga och partiledaren. Annars blir det svårt att hitta fler väljare än de få procent som inte förstår varför denna pedofilskandal faktiskt är ett problem för fler än partiet själva.

Uppdatering 2020-12-11: Federley lämnar politiken

torsdag 3 december 2020

Årets julhälsning

En liten julhälsning från Humanisterna Örebro och ABF Örebro.

söndag 29 november 2020

Fortsatt positiv medlemsutveckling för Svenska kyrkan

Medan vi med spänning väntar på att Svenska kyrkan ska redovisa sina siffror för 2020 så kan vi titta på hur det sett ut fram till 2019.

Antalet medlemmar har gått från 6 967 498 år 2005 till 5 904 830 år 2018 för att 2019 landa på 5 823 515.


Folkmängden däremot har ökat från 10 230 185 år 2018 till 10 327 589 år 2019.


I förhållande till varandra, ser det ut så här:


Antalet nettoutträden har förvisso minskat i jämförelse med föregående år, men antalet är ändå någorlunda positivt. Medelvärdet för 2005-2019 är 81 715, och värdet för 2019 är 81 315.


De hittills säkerställda siffrorna säger oss att andelen medlemmar ser ut så här:


Jag återkommer när siffrorna för 2020 är redovisade.

lördag 28 november 2020

I frågan om gud: Var ligger bevisbördan?

Påståendet "jag tror på gud" är inte förknippat med någon bevisbörda - man vet ju själv om man tror på gud eller inte. Men det går ju såklart ändå att diskutera vad som ligger bakom ändå. Om någon påstår att gud finns, eller att han finner skäl att tro att gud finns, gör man rätt i att begära ut bevisen som ligger till grund. Om någon påstår att gud inte finns, vilken bevisbörda följer med det? Lite skämtsamt kan någon annan säga att "det är jag som är gud" och be den som misstror att bevisa att personen inte är gud, för det illustrerar problemet med omvänd bevisbörda.

Exakt vad man påstår har betydelse. "Gud finns inte" är ett korrekt påstående, av anledningar jag återkommer till, men det betyder inte alls samma sak som "det finns inga gudar". I teorin kan det finnas ett parallellt universum, bortom vad vi kan se och uppleva, som är proppfullt med gudar. Det kanske rent av är en logisk följd av multiversumhypotesen. Men om den som säger "gud finns" tänker på en specifik gud, har man ingen bevisbörda om man avfärdar det. "Nej, gud finns inte" är inte bara ett rimligt svar, det är ett korrekt svar.

När vi beskriver verkligheten så utgår vi inte från att allt som vi kan tänka ut faktiskt också finns i verkligheten vi beskriver, och att det bara är de väsen vi kan bevisa att de inte finns som vi avfärdar som icke-existerande. Vi tror att det som det finns skäl att tro att det finns också finns, tills rimliga invändningar kommer. Gud är inget undantag. Utan bevis, finns det inget att motbevisa!

"Gud finns inte" saknar alltså bevisbörda. Det enda som kan ändra på detta faktum, är de skäl att tro på gud som presenteras. Varje skäl bygger på bevisbördan för den som säger att gud inte finns, men den finns inte där, som ur ett vakuum.

Jag kan alltså inte säga "det finns inga enhörningar", för troligen finns det massor. Men påstår någon att en specifik enhörning finns, men att det inte kan påvisas, "är sant för mig", eller vad det nu kan finnas för svepskäl, har du varken skäl att producera motbevis eller något att motbevisa. Den som vurmar starkt för sin tro, har ofta en omedveten partiskhet och kan säkerligen genuint tro att just de står över kraven på fungerande resonemang, eller att deras resonemang inte är så svagt som det faktiskt är. Jag sträcker inte ut någon försonande hand, jag är bara intresserad av vad av det som påstås om yttervärlden som är korrekt.

Avslutningsvis vill jag säga att det finns exempel på specifika gudar och övernaturliga väsen som man faktiskt kan säga att de finns. Om det inte finns några anspråk kopplade till guden annat än att någon tror på den, så är guden en karaktär. Den gud som varken har skapat universum, hör dig be eller på något annat vis lämnar avtryck i yttervärlden finns. Existensanspråket är nämligen då inte högre än just en föreställning i den troendes huvud, och gud då inte mer än en litterär karaktär. Den guden tror även jag finns - det är blott yttervärlden som är gudfri.

Att något är sant betyder inte att vi vill höra talas om det

I veckan skrev media om en C-politiker och Europaparlamentariker som haft ett förhållande med en barnserievåldtäktsman. En direkt konsekvens av att detta är tyvärr att han aldrig någonsin kommer att ha ansvar för riket eller rikets säkerhet - med ett sådant bagage blir man lätt föremål för utpressning. Av den anledningen kräver vi faktiskt att man ska ha ett någorlunda fläckfritt förflutet om man sitter på vissa poster eller har tillgång till viss information. Nu råkade denna politiker vara populär, vilket gör nyss nämnda faktum till en känslig fråga.


Detta är inte någon rolig affär för någon, men det är lika bra att förlika sig med en utfasning. För medborgarnas säkerhets skull.

Uppdatering 2020-12-02: Mats Knutson: Kan bli svårt för Federley att sitta kvar

Uppdatering 2020-12-10: Turerna kring Centerpartiet är extremt tragiska

måndag 23 november 2020

Det borde vara normalt att oppositionen hörs i SVT

Det var inte länge sedan Institutet för framtidsstudier slog fast att Hanif Bali är populist, och nu har han fått vara med i ett roligt inslag i Sveriges television, så nu höjs många upprörda röster, inte minst på Twitter. Inslaget är utformat som en musikvideo där politiker och opinionsbildare turas om att säga något träffsäkert som driver med dem själva. Skämtet riktar alltså udden åt både höger och vänster, vilket inte är speciellt vanligt i en tv-kanal som drivs av en regeringstillsatt stiftelse. Och dessutom är Hanif Bali med!

Den där filmen från Svenska nyheter verkar ju kul. Men jag förmodar att alla begriper att den för Bali, Frick och Jönsson innebär flera jublande steg närmare normalitet?

När man läser detta, är det lätt att glömma att Hanif Bali är folkvald. Han sitter i riksdagen!

Är det ett problem att man "normaliserar" en av folkets företrädare, som dessutom representerar oppositionen, så har vi hamnat riktigt snett. Notera även att Henrik Jönsson nämns, som definitivt inte är en kontroversiell och konfliktsökande person, utan någon som driver en regeringskritisk videoblogg - hans brott är alltså inget annat än att han är en kritiker med en röst. Det borde vara normalt att oppositionen hörs.

Uppdatering 2020-11-24: Idag förfasas även Arbetet över att Hanif Bali får vara med i tv.

lördag 21 november 2020

Tre lögner i post-truth-eran

Vi lever verkligen i en s.k. post-truth-era och ett ganska enkelt sätt att illustrera detta är att placera ut myndighetsutlåtanden på ett diagram. I detta fall har vi tid och uttalanden på x-axeln och antal Corona-smittade på y-axeln.

Det finns såklart alltid ett svar att ge. I detta fall förklaras dissonansen mellan vad som sägs och hur verkligheten ser ut med att ingen annan heller kunde sia om framtiden, och att vi därför inte kan förvänta oss att Folkhälsomyndigheten kan göra det. Men den vedertagna definitionen av "expert" beskriver inte någon som är har samma kunskap som folket i övrigt, utan någon som på något vis vet mer. Vårt förtroende för makten har en baksida, och det är att den sänker vår gard, som annars är så nödvändig. Förhåller man sig sunt skeptisk till påståenden man hör, sprider man förmodligen inte lika mycket falska påståenden som om de vore sanningar. Det är inte svårt att hitta exempel på vedertagna sanningar som, åtminstone inom vissa kretsar, sprids helt okritiskt. Och det som verkligen utmärker den post-truth-era vi lever i idag, är att man gärna angriper den som ifrågasätter ett påstående man gillar, men väldigt ogärna funderar på om det man tror på verkligen stämmer. Här är tre exempel som jag stöter på ganska ofta:

1. Finkulturen behöver statskapitalismen och statens bidrag. Det finns flera felaktiga antaganden här, t.ex. att opera och teater behöver ha bidrag för att finnas, men det opera och teater behöver är pengar. Man kunde lika gärna befria kulturen från skatt. Att staten samlar in skatt och pytsar ut bidrag där man tycker att det behövs är bara ett sätt att behålla makten över kulturen. Det är ett sätt för staten att kunna ge pengar till sådant staten gillar. God fördelningspolitik handlar om att låta skyddsvärd verksamhet göra avdrag och få behålla sina pengar i verksamheten, och låta makten över konsten stanna hos konstnären. Då är konsten fri på riktigt. Dessutom är inte staten speciellt bra på finkultur, vilket det är lätt att hitta exempel på. Den fria marknaden har gett oss filmer som Bladerunner, staten har finansierat filmer som Reine & Mimmi i fjällen. Den fria marknaden har gett oss musik som t.ex. The dark side of the moon, staten har finansierat musik som poppgruppen Timoteij. Nej, marknadskraft och konkurrens är bättre. Om inte annat är det lätt att minnas hur Systembolaget fungerade innan Internet erbjöd andra kanaler att köpa alkohol.

2. Det mesta regeringen säger om ekonomi är propaganda. När skattetrycket ska öka säger man att det är skatteintäkterna som ska öka, trots att Arthur Laffer framgångsrikt påvisat att det bara är i lågskatteländer där ökat skattetryck faktiskt ger ökade skatteintäkter. I högskatteländer som Sverige, har marknaden redan stagnerats av skattetrycket, vilket innebär att statens intäkter ökar om man minska trycket. Listan kan göras lång! RUT-avdraget antas vara en kostnad för staten, men i själva verket skapar det jobb (och således en inkomst för staten) i branscher som inte tål lika högt skattetryck som t.ex. fordon, bygg eller mjukvara. Vinster i välfärden antas vara ett problem, trots att företag som går back generellt sett både betalar in mindre skatt och levererar sämre service än företag som gör vinst. Och så vidare, och så vidare.

3. Datorer kan bara göra exakt det man säger åt dem. Eftersom datorer är maskiner som programmeras, och eftersom ett mikrochips är mycket enklare strukturer än t.ex. den mänskliga hjärnan, antas datorer vara oförmögna att fatta egna beslut eller lära sig annat än vad en programmerare redan har tänkt ut. Därför är datorer robotar och inte experter. Speciellt inte experter som trumfar mänskliga experter. Sanningen är att vi lever i en mycket intressant tid där vi brutit mycket ny mark inom området artificiell intelligens. Det kommer säkert finnas områden där människan alltid kommer vara smartare än datorn, men redan idag är datorn smartare än människan på andra områden, och klarar av att utföra sådant som man tidigare trodde krävde mänsklig tankekraft. Vad detta är, har också varierat över åren. Från att kunna spela schack, via att förstå innebörden av mänskligt tal till att kunna fantisera om framtida händelser i en given situation. Att datorer "bara" utför vad de blir tillsagda är fortfarande sant på binärnivå, men det gäller ju faktiskt även människan på molekylär nivå.

Det finns många fler exempel, men dessa tre är de som jag stöter på ofta nog för att vilja utrota. Fri kultur är inte dålig kultur, när en socialdemokrat pratar pengar är du förmodligen utsatt för propaganda och när någon som inte kan programmera datorer uttalar sig om bortre gränser i teknikens framkant är det ungefär som när kreationister uttalar sig om evolutionens bortre gränser.

söndag 8 november 2020

Stefan Gustavsson besvarar Richard Dawkins om gud, del 2/2

Första delen av "replikskiftet" avhandlas här. Dawkins fortsätter:

4. En anekdot ("jag känner att gud finns") är inte ett vattentätt bevis ("alltså finns gud").

Stefan Gustavsson menar att anekdotbevisning för guds existens är fullgott enligt följande resonemang: Eftersom människan har fel om så mycket när hon håller något för sant på emotionell grund allena, borde det rent statistiskt bli rätt ibland, och detta "ibland" skulle kunna vara gud. Därför menar Gustavsson att man specifikt måste bevisa att anekdotisk bevisföring inte räcker som skäl att tro på gud. "Så vilket är det faktiska argumentet för att alla våra religiösa upplevelser är vanföreställningar?" frågar sig Gustavsson. Upplevelserna är inte vanföreställningar, upplevelserna skulle kunna vara just "upplevelser" (?) istället. Förklaringen till upplevelserna finns att hämta på flera ställen, och man väljer att hämta den från kristen mytologi, är det förmodligen mytologi man får.


5. Argumentet om "alltings orsak" fungerar inte, för om orsaken är "gud" har man bara flyttat frågan till varifrån den guden kommer. Poängen med darwinismen är att den svarar på frågan om hur komplicerade strukturer kan komma från enklare dito.

Gustavsson menar att endast polyteistiska gudar behöver en orsak, på grund av orsaker som är ytterst hemliga för icke-kristna, och således, får man förmoda, ganska tveksamma. Om man istället tänker på en oändlig gud blir guden i fråga oändlig. Man kan alltså tänka sig till ett slags frikort från logik och förnuft! Det verkar finnas en viss underton av att darwinism som förklaring till universums varande, och att. Stefan Gustavsson anser att en förklaring som inte innefattar Universums uppkomst måste avfärdas, oavsett vad den påstår sig förklaras. Det är ett resonemang man stöter på hos kreationister, och Stefan Gustavsson är förmodligen inget undantag.

6. Dawkins avfärdar nu Blaise Pascals vad med avstamp i frågan om vilken gud man ska satsa på.

Eftersom Gustavsson inte kan bemöta Dawkins så avfärdar han utsagan som dålig retorik (igen). Genom att recensera utsagan kan han svara utan att svara, avfärda utan att avfärda. Istället för att förklara varför Pascals vad är giltigt, påminner Gustavsson om att det är kartan som bestämmer hur verkligheten ser ut: Gudarna Tor och Baal finns endast om någon seriöst diskuterar deras existens, jag känner inte till någon sådan diskussion, alltså finns inte Tor eller Baal. Förutom att Gustavsson har fel i sitt resonemang om han hävdar att gud faktiskt finns, så svarar han inte på Dawkins. Men ironiskt nog har han rätt om man tittar på hur verkligheten faktiskt ser ut: Gud finns för att vi pratar om honom, eftersom gud blott är en mänsklig föreställning. Accepterar man det, så pratar man inte om vad som rent objektivt finns, utan om föreställningar som i sin tur kan finnas. Och då finns även Tor och Baal.

Men förmodligen är det inte denna definition av "finns" som Gustavsson avser när han säger att hans gud finns, eftersom den definitionen av "finns" träffar både Tor, Baal, Darth Vader, Bumbibjörnarna och Mary Poppins.

7. Skulle Jahve finnas, skulle han förmodligen inte uppskatta människor som tog hans existens på tro allena. Och några skäl att tro, finns inte.

Stefan Gustavsson antar utmaningen att ge skäl att tro på gud. Han nämner argument from reason och argument from morality, som båda egentligen inte argumenterar utan blott rationaliserar en tro som redan finns. Därefter säger han att Jesus förmodligen talade sanning om natur, vilket bekräftas av gud själv, och avslutar med att säga att det är tack vare Jesus han kan önska Dawkins en god kristusmässa.

Spontant kan man tänka att britterna skulle få stå ut med jul istället, men det räcker med en föreställning om Jesus för att kristusmässan ska kunna firas - han behöver inte vara guds son på riktigt. Du behöver inte veta vad som är sant eller falskt, du behöver bara tro, vilket räcker gott för gemene man.