Startsidan      |      Texter      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame      |     Hall of fame     |      Evolution

torsdag 4 augusti 2022

Några frågor om "mänsklig evolution" del 3

Jag har fått replik från Simon igen. Denna gång väljer jag att summera hans poänger efter bästa förmåga, istället för att citera honom. Frågan handlar alltså om evolution eller skapelse, vilket framgår av första delen i denna ordväxling, och nu börjar det bli ganska avancerat, åtminstone för mig. Jag är inte en vetenskapsman, utan en person som har svalt det (förmodade) röda pillret - det finns ingen gud och ditt livs enda mening får du skapa själv.

Simon bekräftar fossilens placering i sedimenten bekräftar evolutionsteorin, men säger att det kan finnas fler förklaringar till detta, som t.ex. Noaks flod. Han lyfter även misstänkta problem med radiometriska datum, nämligen att förutsättningarna har förändrats så att det som ser ut att vara tre miljarder år gammalt är 4300 år gammalt. Simon tycker att jag har en övertro till paleoantropologiernas omdöme kring mellanformernas äkthet, och vill höra vad jag anser om law of superposition, som säger att sediment är sorterade i åldersordning. Min kommentar till detta lyder som följer:

Onekligen ser det ut som att jag har målat upp ett cirkulärt resonemang, men det jag försöker att säga, är att ny kunskap måste knyta an till befintlig kunskap. Det som påstås om arternas ursprung måste stämma med annat vi vet om arternas ursprung, planetens historia och Universums historia. Jag försökte förklara detta genom att hävda att vi kanske är skapade i vår nuvarande form. Jag kan ha fel, men om vi antar att vi kan lära oss något av vår omvärld genom att studera den, så har jag inte fel. Det råkar bara bygga på det lilla antagandet - inga gudar förleder oss, utan saker ser ut att vara som de verkar vara. Dessutom har det visat sig vara användbart. Bevisen för att evolutionsteorin stämmer, brukar summeras till just fossilerna, DNA som säkrats från uråldriga varelser som mammuten samt likheten mellan olika levande varelser. När det gäller DNA är vetenskapen väldigt självsäker - faderskapstester används till och med i domstol. Med en så hög framgångsfaktor, känns det inte särskilt relevant att diskutera "last thursdayism".

Därefter utmanar Simon min tidigare redogjorda syn på "makroevolution" på ett sätt som låter mig förstå att jag inte riktigt accepterar termen, och hänvisar dessutom till vår olika syn på planetens ålder.
För mig finns inte makroevolution, utan bara evolution. Evolution under få generationer är liten (jag kan särskilja min son från min bror) och evolution under många generationer större (jag har ljusare hy än mina afrikanska förfäder) är bara evolution under olika många generationer. Evolution är en s.k. hill climber, vilket innebär att felaktiga design-val (ursäkta uttrycket) inte kan ångras - jag förklarar hill climbing här. När giraffens förfader lät larynxnerven gå genom hjärtat, var det den kortaste vägen. Men sedan giraffen utvecklat en lång hals, är nervens väg ett mysterium för den som tror på intelligent design. Det samma kan sägas om människans näthinna. Svaret är enkelt: Vi har inte design-privilegiet. En designer kan återvända till ritbordet, men evolution är som sagt en hill climber - en slav under vad som fungerar för tillfället.

Härifrån kan jag tänka mig att du accepterat min bevekelsegrund eller vill föra diskussionen vidare kring specificerad komplexitet. För min del får du höra av dig när som helst.
Jag betraktar Simon som en ny samtalsvän, så jag hoppas på en fortsättning.

Det borde vara självklart med en icke-konfessionell skola

Tidningen Dagens ledare (19/7) ställer sig frågan om religion är något farligt, och argumenterar till försvar av konfessionella skolor, och för konfessionell verksamhet, som exempelvis bön, i svenska skolan. Under tidigt 1980-tal gick jag i lågstadiet. Den kommunala skola jag gick i praktiserade psalmsång varje morgon och bön före maten, så jag vet att konfession i skolan är ganska ofarligt. Jag vet också att konfessionella skolor berövar barnen sin andliga utveckling till förmån för de vuxnas, ofta ganska naiva andlighet. Den som tror på gud är ofta oförstående för att det finns något större och något djupare än gudstro, och är därför oförmögen att peka ut den riktningen för barnen. Men varför behöver skolan styra barns andlighet, såsom Dagen önskar?

Religionsfriheten tenderar att göra kristna personer nervösa. Envar har rätt att själv ta ställning till om de vill tillhöra en religion, om någon. Därför har religiösa företrädare ett starkt intresse av barn. Om man kommer åt barnen, innan de har lärt sig att tänka kritiskt och innan de har utvecklat förmågan att genomskåda teologiska utsagor, kommer sannolikt barnen att ansluta sig till religionen. En religion som inte växer dör ut, och alla som har försökt att få sin religion att växa genom att konvertera en vuxen person, förmögen att kontrollera påståenden om sin omvärld, vet att det är mycket svårt. Ett barn som ska tacka gud för maten, tackar gud för maten, och under årens lopp blir religionen antingen en viktig komponent i personens liv, eller åtminstone något som hänger med på ren slentrian, vilket åtminstone är något. Så var får man tillgång till andras barn? I skolan.

Det finns många välfungerande konfessionella skolor, men är de välfungerande för att de är konfessionella eller för att det finns en genuin vilja och förmåga att driva skolan? Att plocka bort de religiösa inslagen berövar inte eleverna någonting, men det ger dem väldigt mycket. Genom att skolan avstår att organisera frivillig bön, slipper barn med avvikande trosuppfattning, exempelvis ateister, avslöja sin konfession genom att vänta under bönen. Om skolan utbildar grundligt i olika trosuppfattningar, utan varken konfessionskrav eller bias, ger man barnen bästa möjliga förutsättningar att själva ta ställning. Men det är väl det man helst vill slippa? Tänk om de blir ateister? Tänk om de blir motståndare mot självaste basen i rekryteringsmaskineriet, nämligen konfessionella skolor?

Så vem kan ta ansvar för barnens andliga utveckling? För min del var det, förutom grundskolan, söndagsskolan, kyrkans barntimmar, mina föräldrar och min familj som försökte göra det. Problemet visade sig vara att andlighet för mig är konfessionsfri. Andlighet för mig är konst, vetenskap och kultur, inte gudstro. Den andlighet som vädjar till övernaturlig tro är jag oförmögen att ta in. En trädgård är inte bara vacker utan att man behöver fantisera om att det bor älvor i den, en trädgård som säljs in under förevändningen att det bor älvor i den intresserar mig inte.

Religion avhandlas bäst av vuxna människor. Religion är inte den enda vägen till andlighet. Religion kommer med en massa antaganden. I bästa fall förväntas jag tro att någon eller något i Universum på något vis bryr sig om mig vid något tillfälle i tiden. I värsta fall förväntas jag tro på befängda berättelser om globala översvämningar eller acceptera prospektet om en gud som kan ingripa i vår vardag. Exakt vad, beror på var man befinner sig i indoktrineringsprocessen. På kyrkans barntimmar räckte det att jag trodde att Goliat var en tre meter lång, men under konfirmationen ville man gärna sälja in skenblodsoffret Jesus som ett slags förlåtelse. Det var ett skenblodsoffer, för han överlevde korsfästelsen.

Idag har jag har kommit så långt att jag över huvudet taget inte accepterar blodsoffer för mina påstådda synder. För mig som sekulärhumanist är det bara den jag gjort illa som kan förlåta mig, inte någon själavårdare och inte något gudomligt väsen. För mig är det viktigt vilken beskrivning av verkligheten som är korrekt och vilken som bara är religion. För mig är det viktigare att dagens barn når denna nivå av mognad än att de är god statistik för kristendomens överlevnad. Därför anser jag att man kan ställa kravet på skolan att den ska vara ickekonfessionell, vilket man kan göra utan att beröva troende kristna samma möjlighet att rekrytera som alla andra har: Att agera i civilsamhället och att prata. Ungefär som ateister och sekulärhumanister gör.

Anders Ygeman är förmodligen inte rasist

Politik bör handla om hur man kan putsa på samhället, så att samhället förändras i en riktning där fler personer kan försörja sig, utan stöd, genom att arbeta eller driva företag. I Sverige får det gemensamma högre utgifter för varje år som går, trots att kriminaliteten minskar och trots att utvecklingen i mångt och mycket går åt rätt håll. Vi har nämligen ett par ganska kostsamma problem: Den grova kriminaliteten har skenat totalt och antalet långtidsarbetslösa verkar ha etablerat sig på en ganska hög nivå. Båda dessa poster är någorlunda tunga, både på kort sikt men särskilt på lång sikt. Vi har även ett antal (cirka tjugo stycken) s.k. särskilt utsatta områden, som (enligt polisen) definieras av parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism.

Sveriges migrationsminister, Anders Ygeman, gjorde ett uttalande som skulle kunna tolkas att personer som kommer från länder som definieras av parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism, är överrepresenterade i dessa utsatta områden, vilket enligt den samtida diskursen är rasism. Flera politiker, t.ex. Tony Haddou och Lars Ohly, har rakt ut riktat denna anklagelse mot Ygeman. Men är anklagelsen korrekt?

Först kan vi titta på vad Ygeman faktiskt sa. Det hela börjar med en årsgammal interpellation av sverigedemokraten Ludvig Aspling om den mystiska danska modellen som bl.a. siktar på att ha max 50% utomnordiska personer i ett bostadsområde, eftersom det skulle öka integrationen. Ygemans svar då var:

"Förslaget väcker en rad frågor kring hur det överensstämmer med flyktingkonventionen. En sådan ordning riskerar även att strida mot EU:s asylprocedurdirektiv, som Sverige i motsats till Danmark är bundet av."

Denna verkar Ygeman ha kommit att tänka på i en DN-intervju, eftersom där sade:

"Jag tror att det är dåligt att ha områden där majoriteten har utomnordiskt ursprung."

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vilka reaktioner detta skulle generera. Jag tror inte för ett ögonblick att Ygeman verkligen är rasist, och jag är tveksam till att Haddou eller Ohly tror det, men anklagelsen har en allvarlig underton. När politik inte längre handlar om att förbättra samhället utan om makt (och förmodligen de höga finansiella ersättningarna som kommer med makten) är det betydligt mer effektivt att angripa sina politiska motståndare personligen istället för att försöka tävla om att vara bättre på konstruktiva förslag. I Sverige har denna form av debatt slagit rot rejält - svensken förstår inte politiska förslag, men svensken förstår att man inte ska vara rasist. Socialdemokraterna kan navigera i detta landskap med stor precision. SD är rasister till den grad att de skrivit en interpellation om den danska modellen. När nu Ygeman själv tänker fritt kring den danska modellen, är det kanske inte mer än rätt att han får sin släng av sleven. Dessutom kan inte termen "utomnordisk" användas som en underförstådd referens till personer från länder som definieras av parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism. Jag har agerat inom mjukvara i större delen av mitt liv. (Mjukvara är det som gör att en datamaskin, som t.ex. en PC eller en smart telefon kan uträtta något som tjänar sin användare, t.ex. skicka ett meddelande eller spela ett spel.) I den branschen är behovet av kompetens man gärna hittar i Asien (som ligger utanför Norden) viktig. De man lyckas få hit, lever på lånad tid - en semesterdag för lite och det blir utvisning direkt. Förnedringsrån ligger inte högt på deras att göra-lista.

Men när det nu är som det är, skulle en vänlig tolkning av Ygemans (ganska spontana) utspel handla om att parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism motverkas om anhängarna av dessa strukturer inte är en majoritet. Jag kastar gärna Ygeman framför bussen, för svensk vänster har samlat ihop till ett litet provsmak på sin egen medicin, men jag är rätt säker på att han egentligen menade väl.

lördag 30 juli 2022

Vart tar dina pengar vägen?

Är du nyfiken på vad som händer med pengarna som du genererar genom att gå till jobbet? Här är svaret:

söndag 24 juli 2022

Några frågor om "mänsklig evolution" del 2

Replikskiftet inleddes här, och fortsätter nedan.

Simon:
1. Finns det något sätt att helt bekräfta fyndens legitimitet? Du säger att de är äkta, men har du personligen någon empirisk metod för att ta reda på detta, eller litar du endast på panteologernas omdöme i frågan? (Min ingångspunkt är skeptisk). 

2. Ja, vi ser ju mindre variationer på hundraser och människor osv. Och du tror att förändringarna i princip kan bli gränslösa om man adderar på en längre tid än vad ungjords kreationister tillåter, medans kreationisterna hävdar att det finns en begränsning på genetisk drift. Men föreställ dig detta scenariot: Gud skapade alla varelser enligt sitt unika slag. Han tillät 'mikroevolution' att ta skede i sin skapelse (du förstår vad jag menar), och alla de 'mellanformer' som evolutionister påstår är snarare antingen fortfarande levande/utdöda djur med mellanformsliknande attribut (utan att de egentligen vore mellanformer, snarare direkt skapade under skapelseveckan), eller så är de fossilerade mellanformerna antingen helt/delvis inte äkta utan mixer av djur från olika slag. Om vi då håller oss till det evolutionära snacket, vad är det i sig som omöjliggör denna teori enligt dig? (Gärna utan att gå igenom stratans lagerordningar och stendateringsmetoder).
Jag:
1. Ja, vi vet att de är äkta, och de som inte är det är avslöjade. Nya fynd läggs till det pussel som hållit på att byggas länge, och nya fynd måste passa in i det pusslet. Vi vet vad vi förväntas finna, och när vi finner något annat, så vet vi hur gammalt sedimentet är, och så vidare. Du och jag kanske inte kan göra något konkret experiment, men du och jag måste ju erkänna att vi inte hittar fossil från hund bland en massa trilobiter, och så vidare. Den viktigaste nyckeln till evolutionen är dock inte fossil, utan modellerna och genetiken.

2. Mekanismen som skulle tillåta att 1+1+1 blir tre, 1+1+1+1 blir fyra men förbjuda att 1+1+1+1+1 blir fem skulle vara intressanta att hitta, men då skulle vi få problem med det vi redan vet om genetiken. Vi vet ju om att människans och schimpansens närmaste gemensamma släkting levde för 6 miljoner år sedan, våran närmaste gemensamma släkting till gorillan för 7 miljoner år sedan, och så vidare. Så skulle en sådan gräns finnas, måste vi börja om. Jag säger absolut inte att det är omöjligt att vi är skapade förra torsdagen i vår nuvarande form, med falska minnen, och så vidare. Det kanske faktiskt är så! Jag säger att om vi antar att det vi lär oss genom att studera vår omvärld säger oss något om hur saker är, så har vi verkligen utvecklats från enklare varelser. Det är bara under det antagandet som kreationism är orimligt, eftersom bevisen säger något annat. Men om vi antar att vi har en övernaturlig agent som spelare på spelplan, så är det inte längre orimligt, men även om så är fallet, så har det fortfarande visat sig vara användbart att anta att saker är som de verkar vara. Det är inte heller omöjligt att jorden är platt, och att en gud trixar med evidensen för att ge oss en illusion av att den är en planet, men det har varit framgångsrikt att anta att saker och ting är som de verkar vara.

torsdag 21 juli 2022

Några frågor om "mänsklig evolution"

Det blir mer och mer sällan som jag får e-post från personer som vill kontrollera att det där med evolution verkligen är en grej, trots pastorernas bedyrande om motsatsen. Men nu har det hänt igen. Ibland känner man från början att frågorna inte är genuina, utan endast retoriska för att hänga ut mig för att vara en "evolutionist", men denna konversation med Simon har hittills bara varit trevliga.

Simon:

1. Hur vet man säkert att de sk. Mellanformerna är korrekta och inte innehåller en blandning av ben från både människor och apor? Det är ju en förutsättning att alla fragment kommer från samma varelse.

2. Även om alla benen helt och hållet kommer från samma varelser Homo och Australopithecus etc; hur kan vi 100 % veta att dessa är mellanformer från en gemensam förfader snarare än utdöda apor och/eller människor som skapades sådana direkt av Gud men som han gav lite speciella mellanformsliknande attribut?

Jag:

1. När man tittar på fossil så gäller det att använda den kunskap vi har om vår anatomi, så att vi kan upptäcka sådant som en blandning. Men ligger det två skallar, fyra händer och fyra fötter på platsen, så kan ju det vara en ledtråd. Rent tekniskt skulle vissa delar från ett dinosauriefossil kunna placeras så att de ser ut som en humanoid, men man måste applicera kunskap från tidigare fynd för att kunna förstå vad man tittar på. Att kunskaps ibland krävs, är inget unikt för att förstå vår historia, utan det gäller inom naturvetenskapen. Dessutom, ibland är inte forskarna överens utan flera hypoteser kan odlas och debatteras, ibland utmanas sådant man trodde var korrekt och ibland säkrar man bevis som bekräftar en teori.

2. Vi vet vilka egenskaper som t.ex. människan har utvecklat men som schimpansen saknar, och tvärt om. Därför kan vi göra ganska kvalificerade gissningar om vi tittar på en varelse som ligger på vårt utvecklingsträd eller inte, och kommer man dessutom över DNA så går det att säga ganska säkert. Vi vet t.ex. att svalan och svävaren inte är nära släkt, trots sina liknande drag, och vi vet att en krokodil är närmre släkt med fågelriket än med ödlor, trots den visuella likheten med ödlor. Faktum är att svampar är närmre släkt med människor än med växter, men djur, svampar och växter skiljdes naturligtvis åt extremt tidigt under livets utveckling. För att svara på den andra delen av fråga 2, så vet vi att Gud inte givit vissa lite mellanformsliknande attribut, eftersom förändringen fortfarande pågår för oss att studera. Du är inte 100% en identisk klon av dina föräldrar, men du är mer lik dem än dina farfarfars föräldrar. Om inte förändringen skulle fortgå idag, skulle vi t.ex. inte kunna göra faderskapstest, för ett sådant tittar just på hur nära två individer är varandra, vilket inte skulle gå utan förändring.

Simon:

1. Menar du att 'mellanformerna' med säkerhet är äkta och inte en beblandning av människa och apa, eftersom det finns så många individer med identiska anatomiska attribut inom varje enskilt släkte, tex 300 st unika Australopithecus afarensis och 40 Homo Erectus, så att man ser en systematik? 

2. Tror du att det på något sätt helt säkert går att säga att den genetiska driften inte rent teoretiskt skulle kunna ha försigått under en kortare tidsintervall (ca 6000-7500 år), och att mindre genetiska förändringar i de olika familjeleden under de 6-7,5k åren förvisso hade skett, men att de olika 'mellanformerna' egentligen snarare var antingen människor eller apor osv som senare dog ut av en eller annan anledning?

Jag:

1. Mellanformerna är äkta, men det har förekommit förfalskningar. Att hitta en ny humanoid är en dröm för en forskare, och det finns lycksökare. Men tänk inte på det som mellanformer, för du och jag är inte mellanformer. Vi är bara människor så som människor ser ut idag, och de är varelser av sin tid. Från vissa perioder har vi fossil, och det vore konstigt om varelser som levde då skulle se ut som varelser som levde idag. Sen kan man inte placera alla hominider på människans släktträd. Vissa har dött ut, andra ligger på andra människoapors linje. Men ja, de är äkta. Skulle vi hitta ett fossil av en modern kanin bredvid en fossiliserad dinosaurie, skulle nog många forskare bli svettiga.

2. Nej, det är helt orimligt. Den moderna människan har funnits i tvåhundratusen år, men har ändå förändrats under den tiden, och i olika riktningar. Idag är en australiensare i snitt längre än en japan, och en från Island mer blek än en från Kongo. Vi vet så pass mycket om vår historia, att det inte finns någon risk att den är fel. Två ting kommer aldrig att förändras i vår kollektiva världsbild: Jorden är en planet som kretsar kring solen och människan har utvecklats från enklare varelser över tid.

Det har varit ett nöje att få prata med Simon, och jag ser fram emot eventuell återkoppling samtalet fortsätter här.

onsdag 20 juli 2022

Nej, valet står inte mellan socialism och rasism

Jag har uttryckt att jag har anhöriga som tidigare röstat på Liberalerna (L), men som inte längre gör det på grund av det oväntade sidbytet för åtta år sedan. Istället för att släppa fram en högerregering, så släppte man fram en vänsterregering. Det i sig själv är inte jättekonstigt för det finns många inom L som är vänster, men problemet är att gå till val på en sak - en alliansregering - och sedan släppa fram något annat - en S/MP-regering.

På vänstersidan är man alltid pragmatisk. Den förste som röstar vänster och förstår principer är inte född än, och kommer förmodligen aldrig att födas. När jag uttryckte den åsikten på Twitter kunde jag konstatera att någon tyckte att rasismen inom högern krävde att L skulle ansluta sig till vänstersidan. Någon annan ansåg att den som verkligen är höger ska rösta vänster, så att högern bättrar sig.

Det sistnämnda är ett ganska lockande prospekt. Självaste partiledaren för Socialdemokraterna säger att Sverige kan bättre, vilket enligt samma logik är en vädjan att väljarna ska rösta höger. Jag har inga invändningar alls.

Men så har vi problemet med rasismen. Till skillnad från S- SD- och C-väljare, har jag valt att stötta ett icke-rasistiskt parti, Piratpartiet.

Sverigedemokraterna (SD) kommer förmodligen hellre släppa fram en högerregering än en vänsterregering. Den som röstar på ett icke-socialistiskt parti "samarbetar" alltså med SD! Vi lever alltså i en värld utan goda människor - antingen är man socialist eller rasist, och höstens riksdagsval handlar inte om landets framtid, utan om identitet - du är väl inte rasist lille vän?! Min primitiva sida önskar att SD släpper fram en S-ledd regering så att vänsterväljarna ges en chans att skrika "rasist!" åt alla som röstar V, MP, S och C. Men man behöver faktiskt inte vara antingen socialist eller rasist - verkligheten är betydligt mer mångfacetterad än så! Och det behöver påpekas!

Debattören Dragan skrev att en "vettig högermänniska" röstar S, så att högern ska skärpa sig. Låt mig gissa att en "vettig vänstermänniska" ska vara nöjd med vänstern, helt oavsett resultat, och absolut inte rösta höger!

Ett jävla rövhål som heter Patrik Gustafsson konstaterade att man inte bör gå till val på att vara liberal och sedan blir främlingsfientlig. "Socialism eller rasism" är alltså en grej bland begåvningsreserven! Så låt oss pröva detta! Är en socialdemokrat som skjuter ihjäl sin fru medan hon sover en lite bättre människa än en sverigedemokrat som styckmördar sin hustru? Och finns det verkligen inga andra alternativ än socialistmördare och sd-mördare?

Jag företräder Piratpartiet, och jag är rätt säker på att alla som röstar vänster, röstar vänster på grund av att de inte vet bättre. Jag är precis lika säker på att den som tror att SD är höger, aldrig någonsin har tagit reda på vad seriösa högerpartier egentligen står för. Min illojalitet till socialismen genererar dagligen anklagelser om rasism, men dessa anklagelser kommer aldrig från personer som kan föra en intellektuell sakdiskussion.

onsdag 13 juli 2022

Nästa generationsskifte kommer innebära försämrad välfärd

Denna text handlar inte om individer, den handlar generaliseringar kring tendenser inom olika åldersgrupper i yrkeslivet. När Migrationsverket hade sitt generationsskifte och 80-talisterna kom in så halverades produktionstakten (antal hanterade ärenden per vecka). Under generationsskiftet i skolan gick ingångslönerna upp så mycket att de motsvarar äldre lärare med 15 års yrkeserfarenhet. Trafikverket i Malmö kan inte alls tillsätta en tredjedel av personalen som behövs på ledningscentralen. Och jag vet själv hur svårt det är att tillsätta en någorlunda kvalificerad tjänst. Med tanke på personalbristen kan man inte tro att vi i skrivande stund har 7,7% arbetslöshet, och den siffran skulle förmodligen vara aningen högre om definitionen av arbetslöshet inte vore så generös - den som arbetar 1 timme per vecka är inte arbetslös. Bland de yngre arbetstagarna, sena 80-talister eller 90-talister finns även tendenser att vilja komma in vid 8:30 och att ibland sjukskriva sig för trötthet! Igen, detta är generaliseringar, och det finns gott om individer födda på 1990-talet som är extremt plikttrogna, kompetenta och arbetsamma, men det finns verkligen alldeles för mycket "chillande" bland yngre arbetstagare.

60- och 70-talisterna tenderar ha lönekrav som rimmar bättre med deras kompetens, deras arbetsuppgifter och deras yrkeserfarenhet. Det finns en betydligt större benägenhet att vilja förstå arbetet som ska utföras, och att vilja underkasta sig de arbetsvillkor som gäller. Är man trött för att man har sovit dåligt, varit uppe för sent eller tagit en öl för mycket kvällen innan, så lägger man på yrkesleendet och biter ihop. Och så ser man till att vidta de förändringar i privatlivet för att det ska passa med yrkeslivet! Inom den branschen jag var verksam (mjukvara) arbetar man gärna med arbetslag som består av 1-2 seniora personer och 3-4 juniora, som kan luta sig mot de seniora. På det viset håller man ner kostnaden och får en önskvärd kunskapsspridning, men det är svårt att anställa både juniora och seniora datorprogrammerare. De juniora har lite för höga krav på sina privilegier som anställd, och de seniora är ofta viktiga för sin nuvarande arbetsgivare, och sitter därför i en väldigt bra sits. Men om något negativt händer inom organisationen, t.ex. en försämrad företagskultur, vinstnedgång, eller vad det kan vara, är det ofta de nyckelpersoner man vill ska stanna, som får erbjudanden från konkurrenter.

Nu är det inte många år kvar innan 60-talisterna börjar gå i pension, och ett nytt generationsskifte uppstår. Vi kommer att ha svårt att möta kraven som ställs på näringslivet för att välfärden ska kunna upprätthållas på nuvarande nivå. Svensk välfärd bygger på att pengar kommer in i systemet utifrån, och för att pengar ska komma in behöver vi klara konkurrenskraften på de produkter och tjänster vi säljer. På den punkten har vi varit så pass framgångsrika att det gemensamma, utan problem har kunnat finansiera mer än bara välfärden: Religion, föreningar, pressen, med mera. Framöver kan det däremot bli svårt att hålla nivån, om vi inte lyckas minska gapet mellan arbetsbristen och arbetslösheten. Ett kortsiktigt plåster på såret kan vara att erbjuda de som är i pensionsålder att jobba kvar några år, vilket vissa säkert vill, men det löser inte den utmaning svensk ekonomi står inför.

lördag 9 juli 2022

Vad kostar public service?

Förr var tv-licensen en kostnad som hushållen betalade till Radiotjänst i Kiruna. Den som inte hade en tv-mottagare behövde inte betala, och möjligheten att praktisera civil olydnad om man var missnöjd (eller bara inte tittade på någon av public service-kanalerna) var inte längre bort än ett brev.

Idag är tv-licensen ersatt av en skatt som heter public service-avgiften. Eftersom det är en skatt, är det inte längre hushållen som betalar, utan individerna. Beloppet är i skrivande stund 1.327 kronor per år för den som har en månadsinkomst på minst 11.000 kronor i månaden före skatt, annars 1 procent av den inkomst man har.

Dessa pengar finansierar anslaget som går till de svenska public service-bolagen, som är omkring 8.600.000.000 kronor per år. Pengarna går till tv-underhållning, melodiradio, nättidningar, streamingtjänster, podcasts, samhällsprogram och nyhetsprogram. De tre mottagande bolagen är SVT (drygt 5 miljarder), SR (drygt 3 miljarder) och UR (knappt en halv miljard kronor per år). Det fjärde statliga public service-bolaget, TV4, finansieras med reklam. Inget bolag finansieras av en frivillig abonnemangsavgift, som är fallet med t.ex. Netflix.

I vissa fall är anslagen ganska legitima, i andra fall används de för att möta konkurrensen från privat media. Man vill locka in tittare genom att sända samma typ av lätt underhållning som konkurrenterna, eftersom man tror att det är sådant folk vill ha. Sanningen är nog snarare att marknaden för lite mer seriösa program är förstörd av statlig närvaro.

torsdag 30 juni 2022

Om partistöd

 En kort introduktion till partistödet och varför det är odemokratiskt:

måndag 27 juni 2022

Nu anser regeringen att Ebba Busch är fascist

Idag levererade Sveriges regering ett nytt fiasko. DN Kultur publicerade en artikel om Ebba Buschs kulturkonsumtion. Av den framgick att Busch har en ganska basal smak, hon gillar Seinfeld och hon ogillar Henrik Schyffert.

Schyffert svarade genom att citera Charlie Chaplin bredvid en bild från DN föreställande Busch. "Den bästa kritiken jag nånsin fått är att fascisterna hatar mig." Det Schyffert insinuerar är naturligtvis inte att han delar Chaplins briljans, utan att Busch är fascist. Så länge är allt gott. Vissa kommer hålla med Schyffert, andra tycker att det säger mer om hans demokratiska kompass än det gör om Ebba Busch. Ytterligare andra kanske börjar fundera på vad Schyffert egentligen vet om fascism. Men som sagt, allt gott så långt - Schyffert är Schyffert.

Men sen gör Sveriges regering ett officiellt uttalande. En minister, Annika Strandhäll, berömmer Schyfferts replik på Twitter, uttalar medhåll och citerar både uttalandet och bilden på Busch från DN. Jag ser flera problem med detta. När regeringen reducerar fascism på detta sätt finns det anledning att bli orolig. Pratar regeringen om opposition generellt, eller menar regeringen Kristdemokraterna specifikt? Vad har regeringen för syn på KD-väljare? Den som sympatiserar med en fascist borde väl rimligtvis vara en fascist i regeringens ögon? Och vet regeringen vad riktig fascism är, eller upprepar ministern, likt en papegoja, det Schyffert har skrivit?

Oavsett vad, är detta mycket allvarligt. Även om regeringen ber om ursäkt, kommer jag inte kunna glömma denna fadäs.

lördag 18 juni 2022

Om rökridåer och fokusskifte: Vad som får dig att reagera säger något om vem du är

Den svenska staten varnar för humor, satir och memes, eftersom sådant kan "flytta fokus från en viss fråga, ta över och ändra riktningen i en debatt eller för att skapa genomslag för ifrågasatta åsikter". Jag anser inte att humor är något dåligt, eller ens att försöka belysa specifika saker är något dåligt. Men hur du väljer att flytta fokus, säger något om vem du är och hur din moral ser ut.

Vi är många som förfasas över minnet av SVT:s rapportering kring gruvhålsmannen, ett av de mest bestiala sexualbrott i svensk historia. En man våldtar en kvinna, kräver giftermål, kastar ner kvinnan i ett 20 meter djupt gruvhål och lämnar platsen. Då han upptäcker att kvinnan överlevt fallet, kastar han sten på henne, ner i hålet. Om du försöker tänka som en journalist, finns det något i denna fruktansvärda berättelse som är ingressvärdigt? Eller rent av rubriksvärdig?

Sveriges Television (SVT), vars hela existens bygger på att du är tvingad att betala för skiten, tycker att det anmärkningsvärda i denna berättelse är att staketet är trasigt, vilket är vad det skriver i sin nättidning. Och när den berättigade läsarstormen väl når dem, kommer en förklaring: Men staketet var ju trasigt!
Men, vi valde också att belysa ett ignorerat problem, att stängslen runt gruvhålen får stå nedrivna i åratal utan att de renoveras.
Nej, SVT valde att skifta fokus. Faktiskt mer i ursprungsartikeln än i svaret! Till SVT:s försvar publicerade de sin text om gruvhålsmannen i april 2022, medan regeringens varning att flytta fokus inte publicerades förrän i maj. Så hur skulle SVT kunna veta att det kan vara ett problem?

Jag tänker inte inbilla mig att SVT:s oförmåga att nyhetsvärdera beror på att de anställer dåliga journalister, för det vet jag inte stämmer. Däremot är jag helt säker på att vissa typer av ideologier, varav vissa återfinns på SVT, kan förgifta tänkandet lika starkt som religion. Jag kan bara konstatera att SVT, milt uttryckt, tappat fotfästet här.

Utrustad med förmågan att se vad som är viktigt i ett händelseförlopp, tänk på frilansjournalisten Joakim Lamotte som valt att byta jobb på grund av hot som riktas mot hans familj. Reagerar du på principen att journalister som retar fel personer, blir hotade? Reagerar du på att han måste sluta sitt arbete på grund av hot? Det är en naturlig reaktion.

Försöker du intala dig att en person som har en journalistutbildning, försörjt sig som journalist i 20 år, bl.a. på SVT, egentligen inte är journalist, eftersom han driver ett narrativ du ogillar, så saknar du känsla för demokrati. Om det du tar mest notis av i berättelsen som beskriver både hot mot hans familj och en saboterad försörjning, är att han kallar sig journalist utan att ha ditt gillande av narrativet, saknar du moralisk kompass.

Eller så är du anhängare av en ideologi som har förgiftat huvudet på dig. Trots att du i själva verket, innerst inne är en god person. Med ett tankevirus på plats, kan man inte ändra uppfattning, man måste förhålla sig till sin sanning, och man måste äga narrativet för att undvika kognitiv dissonans. Man sätter upp rökridåer kring viktiga frågor och säljer in irrelevanta bisatser, som om de vore bärande i sammanhanget. Man har en obegränsad tillgång av red herrings, som man generöst delar ut till sina medmänniskor.

tisdag 14 juni 2022

Varför sänka skatten, när skatt används till bra saker?

Det sker fortfarande en sammanblandning eller ett likställande mellan skattetryck och skatteintäkt, och med det som utgångsläge tänker man att det sänkt skatt saboterar möjligheten för det gemensamma att leverera vård, skola och omsorg. Även om man leker med tanken att sänkt skatt verkligen leder till minskade skatteintäkter, så säger inte det något om hur mycket pengar som går till vård, skola och omsorg, eftersom det gemensamma finansierar så mycket annat. Gud kostar hundratals miljoner kronor, hantverk är jättedyrt, kommunpoddar kostar pengar, och allt detta finansieras av det gemensamma, trots att det inte alls behövs. Både Gud, hantverk och poddar, kan betalas av den som nyttjar dem - eller göras ideellt. Jag har väldigt svårt att tro att alla blir ateister om vi lägger ner Myndigheten för stöd till trossamfund - Gud klarar sig alltid, för han är ju Gud! Så även om sänkt skatt verkligen leder till minskade skatteintäkter, så finns det inga skäl att tänka att anslagen till vård, skola och omsorg behöver minska - politik är prioriteringar och välfärd är en prioriteringsfråga.

Men till detta så är antagandet att skattetryck är lika med skatteintäkt, inte sant!

När någon pratar om "sänkt skatt" menar personen förmodligen vad man betalar (sänkt skattetryck), inte vad det gemensamma får in (sänkt skatteintäkt). Relationen mellan dessa är inte "ett till ett" - man kan inte säga att 100% skatt är lika med 100% välfärd.

0% skattetryck ger verkligen 0% skatteintäkt, och en väldigt låg skatt ger väldigt låga skatteintäkter, så då borde väl rimligtvis antagandet att högre skatt ger högre skatteintäkt vara sant ända in i oändligheten? Och om man antar den linjära korrelationen mellan dessa två faktorer verkligen ser ut så, så borde sänkt skatt verkligen alltid leda till minskade intäkter för det gemensamma. Om vi för exemplets skull glömmer bort möjligheten att omallokera pengar från t.ex. Gud till t.ex. sjukvården eller möjligheten att omallokera pengar från t.ex. kommunpoddarna till äldreomsorgen, så är det fortfarande inte sant att vård, skola och omsorg drabbas av sänkt skatt:

Sänkt skatt kan rentav öka de totala intäkterna till det gemensamma. Det låter märkligt. För att förstå det, måste man först acceptera att höjd skatt minskar gemensamma intäkter. Och det låter ju också väldigt märkligt. Kan det verkligen vara så?

Om konsumentens kostnad för t.ex. en Playstation är 2000 kr och momsen är 5% så betalar konsumenten 2100 kr. Lika många som har råd med 2000 kr och lika många som prioriterar utgiften av 2000 kr för att få ett Playstation, kommer att ha råd med och prioritera 2100 kr. Det innebär att skatteintäkten för ett Playstation är 100 kr per såld enhet, och antalet sålda enhet är exakt samma som när momsen är 0% - låt oss kalla antalet för X. Skatt ökar alltså inkomsterna för det gemensamma.

Låt oss fortsätta detta exempel och anta att momsen på en Playstation är 25% (vilket den faktiskt är). Det innebär att konsumentpriset på 2000 kr belastar kunden med 2500 kr. Antalet sålda enheter är fortfarande ungefär densamma, alltså ungefär X. De som blir utan är de ekonomiskt svaga, men de borde raka sig och skaffa ett jobb, så det kan rentav betraktas som en fördel. Är det något det svenska sosseriet verkligen lyckats med, så är det att övertyga ekonomiskt utsatta att de mår bra av att beskattas. Det gemensammas intäkter är numera inte längre 100 X utan 500 X, vilket är väldigt mycket mer än 100 X (X var antalet sålda Playstation-enheter).

Men vad händer om momsen är 65%? Är detta nu regeringen får guldkranar och marmorhandfat i badrummet? För att får en tvåtusenkronors Playstation måste kunden nu betala 3300. Istället för 500 kr tjänar det gemensamma nu 1300 kr per såld Playstation - mer pengar, såvida inte X numera är ett lägre tal? Kanske att några färre köper sig en Playstation nu? Om vi fortsätter att höja momsen, kommer kanske Playstation sälja så dåligt att det gemensamma faktiskt får in mindre pengar. Om momsen är så hög att endast en person har råd att köpa sig en Playstation, har vi inte bara lyckats svälta det gemensammas intäkter, vi har även lyckats göra ytterligare en sak till en klassfråga - för skatt drabbar ingen fattig.

Betänk nu att en person med 30.000:- i månadslön (360.000:- i årslön) kostar 6000 kr i semestertillägg, 115.000 kr i semestertillägg, 18.300 kr i försäkring, 3.500 kr i löneskatt! Alltså över en halv miljon kronor per år! Det är ganska enkelt att inse att ett företag skulle ha lättare att generera vinst utan dessa kostnader, och att det med lätthet skulle finnas utrymme för fler anställda på firman. Det gemensamma skulle få in mindre pengar per anställd, men skulle samtidigt både få in pengar för fler anställda och ha färre arbetslösa medborgare att försörja med bidrag. Varför är detta bättre för statskassan?

Varje inarbetad krona är en värdeskapande krona, som stärker svensk ekonomi. Varje skattekrona och varje bidragskrona är en real-förlust för landet. Konceptet med välfärd är att pengar används till annat än ekonomiska värden - syftet med sjukvård är inte primärt att tjäna pengar, utan att göra så att en sjuk person blir frisk, och av den anledningen får sjukvård kosta pengar. Vi tar oss råd att spendera pengar på sådant som inte är direkt värdeskapande (vård, skola, omsorg) för att det är värdeskapande indirekt - den utbildade kan skaffa ett bra jobb - eller för att det ger andra värden - en bra tillvaro som sjukpensionär. Men utlandet är inte beredda att betala för våra utsatta, de har sina egna att oroa sig för. Därför måste en del av pengarna vara värdeskapande ur ett finansiellt perspektiv.

Vi behöver inte veta var den gränsen går, för att acceptera argumentet jag lägger fram:

En arbetsgivare har en viss inkomst för de varor/tjänster som säljs. Denna inkomst ska täcka kostnaden för att ha anställda och eventuell ersättning till investerare. Med lite tur går man i vinst, så att man kan expandera - anställa fler, sälja mer. Förr eller senare, kommer skatter att bli ett styrmedel - en broms. Vi har hög skatt på bilbränsle för att minska bilåkandet. Vi har hög skatt på alkohol för att minska drickandet. För att skatter bromsar! En anställd kommer inte att gå till jobbet om han måste lämna ifrån sig 100% av sin inkomst från arbetet till det gemensamma - vi under skatter dignar ner. För att förstå detta har vi Lafferkurvan: Ett land med låga skatter kan öka sin inkomst genom att öka skattetrycket, ett land med höga skatter kan öka sin inkomst genom att sänka skattetrycket. Om inte detta vore sant, skulle folk gladeligen göra samma insats för samhället, oavsett hur liten del av sin ersättning de fick behålla. Och om detta vore sant, skulle det inte göra något om folk valde att gå på bidrag istället, för om deras värdeskapande insatser inte spelade någon roll, skulle de lika gärna kunna försörjas av det gemensamma utan att jobba. Sanningen är tyvärr en annan.

lördag 11 juni 2022

Är SVT objektiva?

Nu forskas det på om SVT är objektiva eller ej. Svaret är här:

torsdag 2 juni 2022

Evolution debunkas på fem minuter?

Argument, debunkade sedan länge, cirkulerar fortfarande på nätet. Jag vet inte vem som talar, och jag vet inte sammanhanget, men jag vet att detta tal har 32.000 visningar bara på Facebook, och talet ser ut att vara hämtat från en annan platform, TikTok, där det säkerligen nått ytterligare tittare. Så vad är det för en utsaga som fått en sån uppmärksamhet? Klippet delas av Claire Garrett, som är en ganska prominent kristen apologet, och ämnet i fråga är evolution och kreationism. Klippet påstår sig debunka evolution på fem minuter. Storhetsvansinne? Det ser ut som att klippet är filmat med en VHS-kamera, så det som förvånar är inte att det inte innehåller något nytt, utan att det fortfarande anses vara relevant.

Jag insåg att jag bara behöver lyssna i fem ynka minuter för att få höra varför det anses finnas skäl att hävda att evolution inte förekommer, men det var tyvärr inget nytt den här gången heller! Det stärker min övertygelse att gemene man inte bryr sig om vad som är korrekt eller ej, de bryr sig om medhåll. Vem som helst som hänger på sociala medier kan vittna om detta. Hade inte Claire Garrett varit skapelsetroende kristen, hade hon inte låtit sig övertygas av de argument som presenteras i talet hon delar! Talet gör fem poänger, dessa är:

1a: För att, som skapelsetroende, vinna framgång i sin undervisning i evolution, ska man måla upp en dikotomin som säger att ett ursprung måste vara en produkt av Guds medvetna skapelse eller en produkt av inget.

1b: Det som inte kommer från inget, kommer från Gud.

1c: Eftersom inget kommer från inget, kommer allt från Gud.

Detta är ett lockande prospekt, eftersom 1c först vädjar till ett korrekt påstående (inget kommer från inget) för att sedan dra en slutsats baserad på 1b, vilket är att det som inte kommer från inget kommer från Gud. Anledningen till att talaren har fel är att alternativen är fler än så - han själv nämnde evolution som alternativ till Gud när han ställde upp dikotomin, som helt plötsligt är Gud eller inget. Han borde ha haft minst tre kolumner: Gud, inget, eller evolution. Jag låter det faktum att fler religioner än de monoteistiska passera, likväl det faktum att det finns fler monoteistiska religioner än en, så minst tre kolumner.

2. En vetenskapsman är, per definition, någon som upptäcker det Gud har designat.

Detta är ett lösryckt påstående, som inte styrks. Den vedertagna (eller vetenskapliga, om du så vill) definitionen av vetenskapsman, är en person som forskar med vetenskapliga metoder, i syfte att förklara sin omvärld. Det påpekas även att påfågelhanen är vacker, förmodligen som en vädjan till antagandet att naturliga strukturer inte kan vara vackra.

Därefter presenterar talaren en modell för oss:

3a. För miljoner år sedan klev valar upp på land. Dessa valar släppte sina fenor och utvecklade ben.

3b. Valar på land, utan fenor med ben, sjunker ner i leran, eftersom det krävs fötter för att inte göra det.

3c: Alltså har inte valar klivit upp på land.

Evolution handlar om små förändringar över tid, och tittar vi på övergångar mellan land- och havslevande djur, som sjöelefanten, kan vi konstatera att man aldrig kastar bort extremiteter för att utveckla andra, utan anpassar extremiteterna till sin omgivning. Eventuella landlevande val-släktingar har förmodligen anpassat sig - inte omstrukturerat sig.

4. Före detta valar klättrar upp i träd, och kommer ner som människor.

Detta är ett förlöjligande av modern evolutionsteori. En gren av däggdjur, som idag är valar, återanpassade sig till ett liv i vatten, men människan har utvecklats på en annan gren. Men efter denna missrepresentation bjuder han faktiskt på ett roligt skämt:

I Australien förekommer det att valar strandar. Elaka människor försöker få ner dem i vattnet igen, trots att de bara försöker utvecklas till människor! Om man inte kräver att detta ska knyta an till vad evolutionsteorin hävdar, så bjuder talaren onekligen på en rolig poäng! Jag erkänner den komiska poängen, men jag vill samtidigt påminna om att evolution inte sker på individnivå, utan på gruppnivå - det är den avkomma som förmår att föra sitt arvsanlag vidare, som är bättre anpassad till sin miljö, inte en äldre individ.

5. Termodynamikens andra huvudsats motbevisar evolutionen.

Argumentet antar att evolution eller fysik är en dikotomi. Termodynamiken beskriver isolerade system, evolution beskriver ett öppet system med förändring över tid, som utsätts för urval. Långt innan evolution var upptäckt, förädlade människan allt från katter till duvor - för att förändring över tid som utsätts för urval, faktiskt leder någonstans. Arternas ursprung kommer från naturligt urval, vilket, som bekant, innebär att inte all avkomma från ett djur, t.ex. på grund av rovdjur, får föra sina gener vidare. Så om artificiellt urval fungerar, vilket alla erkänner, fungerar även naturligt urval!

fredag 27 maj 2022

Jag är inte övertygad om att Socialdemokratin kan bekämpa kriminaliteten

Socialdemokraterna tänker knäcka de kriminella gängen genom hårdare vapenlagar. På sin hemsida, skriver man under rubriken "Tuffare vapenlagar som slår mot gängkriminella":
Innehav och smuggling av vapen är en viktig del i de kriminella nätverken. Nu föreslås skarpare lagar som riktar in sig på gängkriminellas vapeninnehav och smuggling. Vapen och explosiva varor i kriminella miljöer, samt smuggling av dem ska medföra längre straff.
Är det verkligen tillgången på skjutvapen och bristande vapenlagar som orsakar skjutvapenmord? Inte om man tittar på siffrorna. Finland, Norge, Sverige och Danmark har 32,4, 28,8, 23,1 respektive 9,9 skjutvapen per hundratusen invånare, och någorlunda strikta vapenlagar (där Sverige och Norge sticker ut som extra restriktiva).


Tittar man på antal skjutvapenmord per år i ljuset av detta, skulle man kunna gissa att Norge har aningen färre mord än Finland och aningen fler än Sverige, men så är inte fallet. Norge har nästan inga skjutvapenmord, medan Sverige, som har färre vapen per capita än Finland, har lika många mord per hundratusen invånare och år.


Så hur ser faktorn skjutvapen/mord ut? Dividerar vi antalet skjutvapen per mord och tittar på tusendelar, kan vi konstatera att Sverige sticker ut. När det gäller antalet vapen hamnar vi på plats tre, men när det gäller förhållandet skjutvapenmord per vapen, hamnar vi på plats nummer ett, med 5,6 gånger så många mord per vapen som Norge!


Det är alltså varken vapenlagarna eller antalet vapen som avgör om ett land har många skjutvapenmord. Givet Sveriges strikta vapenlagar, och att de flesta skjutvapenmord som sker i Sverige, utförs med illegala vapen. Det är alltså inte vapen som respekterar vapenlagarna, oavsett vilka dessa är, som används vid mord. Antalet legala vapen verkar inte heller spela någon roll. Det verkar snarare som att kriminalisering vapeninnehav leder till illegala vapeninnehav, på samma sätt som kriminalisering av abort leder till illegala aborter. Utan att säga att jag anser att skjutvapen ska avregleras, vill jag säga att jag är för en liberal abortlag. Men det jag verkligen anser om skjutvapen är att det inte är vapenlagarna som påverkar antalet mord utförda med skjutvapen, för då skulle vi ha lika få mord som Norge. Kanske att det finns andra problem i Sverige som kan förklara varför vi har så många skjutningar som vi ändå har?

torsdag 26 maj 2022

Inga varningar för satir, så långt mitt öga når?

Vad var det som gick snett med svenska ståuppkomiker? Visst är många jätteduktiga och jätteroliga även idag, men idag verkar mycket handla om medborgaruppfostran. Många (Magnus Betnér, Jonas Gardell) har gått från att vara ganska edgy till att faktiskt vara ganska uppfostrande. Henrik Schyffert hade för tusan en föreställning som hette "Var inte rädda" 2018. Man driver lite med SD, man förklarar varför Sverige egentligen är bra skit, trots att vi som levt genom 80- och 90-talet (alltså vi i hans ålder) tycker oss ha upplevt annorlunda. Och så vidare. Varför vill man inte vara edgy? Varför vill man inte sparka uppåt mot en myndighet?

Jag har en god vän som är en prominent ståuppkomiker, och han lade till mig som medlem i ett forum på Facebook som heter Standupforumet för en massa år sedan, där de mest prominenta ståuppkomikerna i landet diskuterar aktuella ämnen. Jag har aldrig besökt det forumet, förrän nu. Jag fick ett tips att läsa ett inlägg av en journalist från Bulletin som ville intervjua en komiker angående att Myndigheten för psykologiskt försvar varnar för satir. Journalisten hade påpekat att ni (alltså komikerna) numera är farliga. Texten som myndigheten publicerat lyder, ordagrant under rubriken Skratt som kan skada:

Humor, parodi och satir är vanligtvis harmlösa underhållningsformer som ibland kan användas för att sprida vilseledande information och förlöjliga eller kritisera personer eller åsikter – till exempel i form av memes.

Alltså, bl.a. satir är vanligtvis harmlöst, men kan ibland t.ex. förlöjliga eller kritisera personer eller åsikter. Som om kritik mot personer eller åsikter per automatik är något dåligt - ibland är det något väldigt bra, beroende på vad som kritiseras och varför. Öppet mål för den som vill driva med makten, likt den brittiska kultklassikern "Javisst, her minister"? Nej, det började skruva på sig i ledet omgående.

Någon noterar att journalisten kommer från Bulletin, vilket svensk statsmedia sagt är dåligt. "Bulletin sug min kuk".

Någon annan konstaterar att memes inte är något som komiker sysslar med, utan snarare högerextremister. Och vidare:

- Bulletin är ofrivillig komik.

- Memes är propaganda.

- Bulletin ful-tolkar och är inte populär bland komiker.

- Journalisten är en jävla tönt som (på något vis) missförstår myndigheten.

- Är detta ett skämt? Bulletin har gått i konkurs många gånger.

- Får man bli intervjuad fast man inte håller med Bulletin?

- Fuck Bulletin och allt som har med Bulletin att göra.

- Intervjua dig själv, tidningen du jobbar på är ett skämt.

Blotta misstanken att det kan finnas kritik mot den ofelbara makten skapar kalabalik bland svenska komiker. Två kommentarer sticker ut åt det positiva hållet. Den ena konstaterar att Standupforumets medlemmar inte är särskilt roliga, den andre skriver något ironiskt om att regeringen kontrollerar skämt. Båda reagerar exakt så som man hade trott att alla komiker skulle ha reagerat, dessa utgör det positiva undantagen! Förnuftet har inte kapitulerat helt!

Eftersom ståuppkomiker har en egen definition av vad memes är, vilket jag respekterar, vill jag lite snabbt nämna vad en meme faktiskt är, utanför den bubblan. Meme-teori formulerades av professor Richard Dawkins år 1976, och beskriver en enhet som bär kulturella tankar eller referenser, likt gen-teori inom biologi. Förr tog detta sig uttryck när människor valde att, i ett religiöst kontext, tro på uppenbara orimligheter för att dess prospekt var tillräckligt lockande - t.ex. evigt liv. Idag märker vi det genom att tilltalande uttryck, t.ex. en parodisk representation av ett socialt fenomen, sprids i hög utsträckning på Twitter.

Jag, som ändå företrätt sekulärhumanismen i flera år, har givetvis en åsikt. Jag skrev som kommentar i tråden att man bör dra öronen åt sig när staten varnar för satir, men enligt svaren på den kommentaren förväntas jag inte anse att budskapet "satir är bra, men..." absolut inte är något annat än ett hyllande av satir, precis som "jag är inte rasist, men..." inte är något annat än antirasism. Code-of-conduct-komikern låter hälsa:

Myndigheten varnar inte för satir.

Den kommentaren är alltså personens bästa tolkning av ett inlägg som beskriver satir som vanligtvis harmlöst, men ibland något som kan användas för kritik, och att man därför bör vara uppmärksam. Själva definitionen av en varning för satir, tolkas alltså inte som en varning för satir. Hur mycket etablissemang är man, om man kommer undan med detta? Och förresten, lita aldrig på personer som behöver en code-of-conduct (uppförandekod) för att ta sig igenom vardagen. Det finns genuint sympatiska människor man istället kan bilda allianser med därute.

Rockmusikern Rick Wakeman är en briljant konsertpianist, men en ganska medioker komiker, men fel sak på fel plats får mig att skratta. Här är hans ytterst olämpliga tacktal efter att han valts in i Rock'n'roll hall of fame. Notera gärna att relationen med gitarristen Steve Howe inte är den bästa.

lördag 21 maj 2022

Martin Ådahl och de mest pinsamma minuterna i svensk tv-historia

Jag måste kommentera de förmodligen mest pinsamma fem minuterna som någonsin visats i debattprogrammet Sverige möts. Ex-muslimen och debattören Omar Makram kommenterar debattklimatet i Sverige, genom att konstatera att svensken tenderar att tassa på tå kring religionskritik som riktas mot islam. Och knappt hinner han göra sin poäng, förrän centerpartisten Martin Ådahl bryter in, utan att ha fått ordet, och sluddrar ut en massa defensivt pladder om generaliseringar mot muslimer. Hundratusentals svenskar är muslimer som jobbar som poliser, sjuksköterskor, läkare. Muslimer bygger upp vårt samhälle, men utsätts ändå för generaliseringar. Och därmed har han ofrivilligt bevisat att Omar Makram har rätt och att han själv har fel. Makram påpekar detta, lugnt och sakligt, men Ådahl är totalt oförmögen att förstå vad som sägs i det samtal han själv deltar i.

Martin Ådahl är definitionen av en mansplainer, som försöker förklara något för någon som kan ämnet i fråga mycket bättre än han själv. Jag förnekar inte att han förmodligen är lite bakom flötet, men framför allt är det rädslan för ämnet som är drivkraften bakom de pinsamheter tv-licensbetalaren måste utstå när kameran riktas åt hans håll. Muslimer måste skyddas i konversation, till varje pris. Martin Ådahl lyckas både generalisera om muslimer, blanda samman muslimer och islam, samt beskylla religionskritik för att vara den egentliga generaliseringen, inom ett par minuter. Man undrar om Centerpartiet är stolta?

Uppdatering 2022-05-22: Sedan programmet visats i tv har Martin Ådahl både skyllt ifrån sig ("det är Omar Makram som inte skiljer mellan fundamentalister och alla hårt arbetande muslimer i Sverige") och uttryckt att satir är ett alternativhögerfenomen. Vi får väl se om förslaget att förbjuda satir kommer från Centerpartiet lagom till riksdagsvalet.

fredag 20 maj 2022

Är vi fortfarande skapade i vår nuvarande form på planet Dagen?

Ibland är tidningen Dagen riktigt roliga. Under rubriken "Skolan ska lära eleverna kritiskt tänkande - även gällande evolutionsteorin" skriver Frida Park om "fördomen" att vetenskap och tro inte går att förena. Ja, Frida Park, varför skulle grundlös tro, vars ursprung är vidskepelse och vidmakthållande bygger på auktoriteter, vara något annorlunda än det systematiskt kunskapssökande som vi menar när vi pratar om vetenskap? Naturligtvis för att de är varandras motsatser!

Texten inleds med en klagan över att en skola kritiserats för att den gav eleverna i uppdrag att formulera "vetenskapliga" (inom citat) argument mot evolutionsteori. Det är såklart inga problem att eleverna forskar eller kritiserar vetenskapliga förklaringsmodeller (evolutionsteori eller annan), men om så sker, behöver eleven stöttas. En kritik mot evolutionsteori är t.ex. att om evolution pågått i miljarder år, borde vattnet vara uppdrucket av alla djur som levt före oss. Det finns såklart fler motargument, men kan vi lita på att läraren som gav uppgiften verkligen klarar och riva ner elevens motargument, eller har lärarens syfte varit att så ett frö av misstro mot naturvetenskap hos eleven?

Just evolutionsteori råkar vara så nära en vetenskaplig sanning man kan komma, och det finns ingen forskning som motbevisar den. Mänskligheten kan ha fel om det mesta den tror sig veta idag, men planetteori (att jorden cirkulerar runt solen) och evolutionsteori (att vi utvecklats från enklare varelser över generationer) verkar verkligen vara korrekta teorier, eventuella interna brister till trots. Ska man lära eleverna att riva ner en vetenskaplig teori, kan just evolutionsteori tas till som ett ganska motigt exempel. Hur skulle ett särskilt bra motargument från en särskilt skicklig elev vara konstruerat, och vad skulle det påstå? Frida Park är klok nog att inte ge några exempel.

Istället säger hon att en lärare måste kunna lyfta fram sådant som evolutionsteori inte svarar på, t.ex. universums uppkomst eller livets uppkomst. Varför? Säger Frida Park detta som kommentar till hur en utbildning i vetenskapsteori bör vara utformad? Arkimedes princip om flytkraft svarar inte på dessa frågor, men en teori är inte dålig för att den inte är allomfattande. Om religion reduceras till en konkurrent till vetenskap, går de två inte att förena.

Slutligen vill hon se fler kristna kompetenta forskare. En kompetent forskare, oavsett religiös tillhörighet, lämnar sin religiösa världsbild hemma. Jag har inget emot att en asatroende forskare gör antagandet att blixten på en åskhimmel kommer av att Tor svingar sin hammare, men jag har problem med att forskarens hypotes ska ha samma status som åskteori i skolan. Den lärare som vill att eleverna ska ta fram kritik mot åskteori, måste vara väl rustade med både förmågan att förklara när sådan kritik faktiskt inte skadar den vetenskapliga förklaringen bakom blixtar, och även förstå att den elev som verkligen lyckas skada åskteori, inte har gjort ett positivt argument för Tors hammare, utan bara producerat kritik mot åskteori, och således bidragit till kunskapsläget. Efter att kritiken hanterats, kanske eleven rent av har stärkt de teorier som kretsar kring åskväder?

Jag vill verkligen veta vad Frida Park har för intresse bakom texten. Hur ser hon själv på skapelsetro? Går det att förena med ett vetenskapligt förhållningssätt? Det enda som kan få mig att säga ja, är att föreställningen om skapelse ses som något symboliskt eller något man tror inför sig själv. Mitt svar blir i.s.f. positivt eftersom man då gör något annat än vad vetenskapen gör, vilket är att försöka förklara den naturliga världen så som den faktiskt är. Den som verkligen tror att vi är skapade av en övernaturlig agent, och att vi inte har förändrats över tid, har förmodligen inte kommit dit genom att studera forskningsläget, eller bedrivit vetenskapligt arbete.

Det arbetet skulle nämligen vara tillgängligt för oss andra att studera. Men tyvärr finns ett ting som kreationister vägrar göra, och det är att berätta hur de kom fram till sina uppfattningar om skapelse, utan att hänvisa till sin religion eller till några juvenila trossatser. Den som klarar den uppgiften, sysslar inte med religion, den sysslar med något som är oförenligt med religion. Vetenskap.

onsdag 18 maj 2022

Valsystemet bestämmer valets vinnare

I Sverige släpper ett valdistrikt ifrån sig siffror om hur många som har röstat på vilket parti, som sedan ligger till grund för att svara på frågan om vilka parter som fått hur många röster, och därmed har vi ett valresultat. Det är ett rättvist system som, om rösträkningen skett korrekt, ger ett korrekt valresultat. Alla som jobbat som rösträknare vet ungefär hur stor felmarginalen är, och även om den är stor, så är den definitivt inte omstörtande. Valarbetare påverkar bara valresultatet när marginalerna är små. En lösning är datoriserad rösträkning, vilket jag förespråkar, men inte riktigt kan argumentera för i ett land där gemene man anser att datorisering innebär stängd källkod på Internet-anslutet system.

I USA släpper ett valdistrikt ifrån sig en vinnare. Skillnaden är fundamental, för presidentvalet handlar då inte om hur många som har röstat på vem, utan om hur distrikten ser ut.

Ordet "gerrymander" kommer från engelskans "gerrymandering", och det kommer från att den kreativa distriktsuppdelningen, signerad Elbridge Gerry, liknade en salamander. En gerrymander är alltså en geografisk figur som flyttar makt från medborgaren till administrationen, och gerrymandering löser följande problem i det hypotetiska landet Orwellanien, som har 21 röstberättigade:

1. Du vill att Parti Röd ska vinna, och Parti Röd har flest röster.

2. Du vill att Parti Röd ska vinna, och Parti Röd har färst röster.

Det samma gäller om du vill att Parti Blå ska vinna, oberoende av om Parti Blå har flest eller färst röster.

Om Parti Röd ska vinna och Parti Röd verkligen har flest röster bland Orwellaniens 21 röstberättigade medborgare, kan man acceptera en ganska naturlig geografisk uppdelning i röstdistrikt. Man kanske följer geologiska eller andra geografiska strukturer eller kommundelar, och får sin vilja igenom.

Betrakta följande bild. Den visar var Orwellaniens 21 invånare bor, och hur de röstar. Eftersom en majoritet röstar på Parti Röd, kan vi tryggt förlita oss på naturliga distrikt (bilden) och ändå vinna valet. Flest distrikt (och flest väljare) har röstat på Parti Röd.

En vinst är lika mycket värd, oavsett om den är stor eller liten. En vinst för ett parti i ett distrikt, är en röst när presidentvalet ska avgöras. Med en naturlig uppdelning av distrikten, kan vi konstatera att 11 röda röster är fler än 10 elefanter, och att Parti Röd således har segrat i fler distrikt än Parti Blå. Så vad kan Parti Blå göra?

Givet att det är antalet segrar som räknas, och givet att en tjänsteman som gillar Parti Blå har en möjlighet att påverka distrikten, kan följande strategi användas: Låt Parti Röd vinna med så hög marginal som möjligt. Tjänstemannen kan se till att Parti Röd vinner stort, och eftersom en storvinst kostar fler röster utan att ge något extra värde, blir utformningen lite märklig. Betrakta den här bilden:

Exakt lika många har röstat på Parti Röd och Parti Blå som i föregående exempel, men denna gång råkade valdistrikten vara utformade så att Parti Röd vinner starkt. Den utformningen hade inte varit värd något om antalet röster var en faktor. Men en stark seger är värd exakt lika mycket som en svag seger när rösterna rapporteras uppåt, och med en stark seger i ett distrikt, räcker inte kvarvarande röster till segrar i många andra. En stark seger kostar fler röster, så makten ligger i mångt och mycket hos tjänstemännen: Var vill de satsa sin förmåga att påverka?