Stort grattis, C!

Svensk vänster har traditionellt sett varit ett parti som hållit armlängds avstånd från skattesänkarpartier som Centerpartiet (C) - förmodligen Sveriges enda skattesänkarparti. Men sedan C bestämt att de inte vill stödja en regering som också stöds av Sverigedemokraterna (SD), har de välkomnats in i vänstervärmen, trots att både S och SD, till skillnad från C, har en positiv syn på hård beskattning av medborgarna. Vem man är - SD är rasister - är viktigare än vad man vill - C vill sänka skatten.

Nu när C har en ny partiledare med ett tungt kriminellt förflutet, måste det rationaliseras. Att fysiskt misshandla någon är ok, om det går tillräckligt med tid mellan varven. Och förresten, tog inte Ebba Busch ett strafföreläggande?

Jag tänker inte moralisera över vem som begår vilken typ av brott, för jag tror att många som försvarar C:s nya partiledare helst inte löser konflikter med våld, men jag tycker att det är sorgligt att läsa tvångsmässiga relativiseringar i sociala medier från personer som inte är förberedda för att förhålla sig till det faktum att deras goda apologeter gör onda ting. "Jamen det var ju länge sedan!"

Muharrem Demirok må ha några misshandelsdomar mot sig, han må ha installerat nämndemän som enligt Sharia vill att män ska ha högre arvsrätt än kvinnor, han må ha uttryckt sitt hat mot folkgrupper på Twitter, men det var länge sedan - dagar och veckor har passerat sedan den senaste fadäsen. Tillåt mig citera Marcus Gry, vars åsikt jag helt delar:

Jag kan tycka att samtliga domar mot förtroendevalda kan vara problematiska. Men i synnerhet om de har sitt ursprung i våldsdåd. Att ge sitt förtroende till en person som utan rimlig anledning valt att skada en annan människa med våld skulle jag ha svårt för...

Jag stöder vem som helst som vill befria samhället från socialism, och är därmed lika nöjd med att C har hittat en partiledare som vänstern kan stötta, som jag är missnöjd med hans moral.