Ett logiskt bevis kan göra ett falskt påstående, men ändå vara helt korrekt. Även om slutsatsen följer från premisserna, så kan slutsatsen övertolkas, premisserna i sig själva innehålla grundlösa antaganden, och så vidare. Så även om det som bevisas inte stämmer överens med verkligheten, så kan beviset ändå vara korrekt på ett logiskt plan, och det är detta som utmärker gudsbevis, alltså bevis som är framtagna för att leda guds existens i bevis.
Finjusteringsargumentet säger oss Universums nuvarande tillstånd, med all sin skönhet och komplexitet, inte kan ha tillkommit av en slump. Det kan vara sant, oavsett om gud finns eller inte. Om gud finns, kan finjusteringsargumentet vara sant även Universum har ett naturligt ursprung eller om någon annan än gud skapade det. Antagandet att det är en slump att Universum, i sitt nuvarande tillstånd, finns, är antingen sant eller falsk - det finns inget tredje alternativ. Men det betyder varken att det står mellan slumpen och gud, eller att det skulle vara 50% sannolikhet för det ena eller det andra. Modern vetenskap har lämnat både slumpen och övernaturligt ingripande bakom sig, och har istället siktet inställt på kosmologi.
Det biologiska argumentet säger oss att eftersom vi inte vet, så kan vi inte säga att livets uppkomst (abiogenesis) är resultatet av en naturlig process. Det stämmer - att vi inte vet, betyder att vi inte kan säga att det är en naturlig process. Det är inte helt utan anledning att man kallar "kunskapsluckornas gud" för ett felslut, för vet man inte, så vet man inte. Och innan vi ens har säkerställt om det alls finns några gudar, så begår man ett misstag om man bygger sin verklighetsuppfattning på deras existens.
Och vad värre är, försöker man använda fenomen som går alldeles utmärkt att förklara utan gudomligt ingripande, som något man vill applicera felslutet om "kunskapsluckornas gud" på. Typiskt kärleken.
Kommentarer
Skicka en kommentar