Jehovas Vittnen är ute på rekryteringsuppdrag igen, denna gång via telefon. Den trevliga dam som ringde mig frågade om jag hade funderat på gud och livet efter döden, vilket jag förklarade att jag lagt en hel del tid på i mina dagar, och att jag nu landat i att tro på hur det ligger till på riktigt istället för på någon religion. Inga gudar finns på riktigt och när man är död är man död. Det är kanske inte det mest lockande prospektet, men människor är olika, och verklighetens beskaffenhet är relevant för mig. Gud finns inte, du kommer inte att komma till något paradis. Hennes argument för att jag har fel och därför behöver klura lite till, och då kanske komma fram till att gud kanske trots allt finns, var människans och universums komplexitet och mysteriet med kärlekens ursprung.
En förhistorisk jägare som fäller ett byte utan att bära hem det, utan äta upp bytet och jaga vidare, kommer inte lika framgångsrikt att nära barn som en jägare som saknar sin familj när han inte är där, och väljer att bära hem bytet. Det innebär att en slumpmässig förändring som resulterar i en saknad av dem man lämnar att sköta marktjänsten under jakten, har större chans att föras vidare till nästa generation. Den som har större benägenhet att vårda sina familjemedlemmar, ger sin avkomma en större chans att växa upp och sprida sina gener än den som inte vårdar sina familjemedlemmar, vilket innebär att det finns en förklaring till varför denna egenskap kan bli mer cementerad och mer stark, till slut så stark att den skulle kunna kvalificera som något vi idag kallar kärlek. Detta skulle såklart kunna vara fel, men det viktiga är att det åtminstone skulle kunna vara sant, något som man aldrig kan säga om någon övernaturlig förklaring, religiös eller ej.
Vi har skaffat barn längre än vi har förstått hur vårat sexualsystem fungerar, förmodligen för att det finns en del belöningar kopplade till ett barnalstrande beteende genom människans erogena zoner. Jag anser att det inte heller är omöjligt att kvinnans erogena zoner talar emot föreställningen om att människan under förhistorien förökade sig genom våldtäkt, så som vi idag ibland kan se korrelera med kvinnlig könsstympning. Detta är inte heller något jag vet, utan något som råkar passa in i förklaringsmodellen jag förvaltar inför mig själv. En våldtäkt innebär att barnaalstrandet fungerar helt utan att honan känner njutning, vilket innebär att evolutionen troligen hade valt bort den funktionen, såvida inte kvinnans erogena zoner är en bieffekt av att de tillhör en art där hanens förmåga att känna sexuell stimulans har en extremt stor fördel när det gäller att föra generna vidare.
Och sådär fortsätter det. Ting efter ting kan förklaras genom att teoretisera kring evolution, men den typ av intelligens som människan utrustats med är något av en udda fågel som kräver lite andra modeller. Den är ganska unik bland liv som vi känner det, men det går att skapa en modell även för den.
Gud kan prata ting till existens, så som himlen och jorden, solen och sedan dagen, och så vidare. Gud kan tänka ting till existens, som kärlek och intelligens som klarar att utveckla abstrakta talspråk. Men inte den mest skapelsetroende kristna kan förklara hur en värld med en skapande gud är tänkt att fungera. Det är däremot inte speciellt svårt att förstå hur intelligens, kärlek, och så vidare, skulle kunna uppstå på naturlig väg. Det gör att jag ställer ett krav på gud som förklaringsmodell som jag inte ställer på naturalismen, nämligen ett gott skäl att inte anta att inga gudar finns på riktigt. För så länge precis allt tyder på att så är fallet, är det ett klent skäl att slänga ut fungerande modeller till förmån för antagandet att ting är övernaturliga och obegripliga för vanliga dödliga.
Kommentarer
Skicka en kommentar