Anders Hesselbom

Då var vi igång med Radio Houdi! Min gode vän John Houdi fick för sig att dra igång en lättsam podcast, och jag blev sugen att haka på. Och nu är vi igång! Lyssna på första avsnittet här !

Anders Gärdeborn har gjort sex korta filmer om kreationism. Här finns den andra, och här är mitt svar.

Ateister som försvarar religion, behöver ta ett steg tillbaka och ta sig en funderare. Att försvara religion, eller att utveckla argument för varför man inte ska kritisera religion, är starkt knutet till en enda strategi som alltid återfinner sig: Att reducera religion till något som inte förtjänar kritik. Jag anser att detta är en dålig strategi, eftersom förekomsten av religion som inte träffas av en kritik, inte säger något om förekomsten av religion som bör kritiseras och bekämpas, för allas bästa. En reduktion skulle kunna vara att kristendom inte behöver vara associerat med någon övernaturlig tro alls, det kan vara en kultur - en kultur som inte förtjänar kritik. Och utan vidskepelse finns inget incitament för en skeptiker att kritisera kristendomen. Man kan alltså konstruera en hypotetisk kristendom som inte förtjänar kritik från skeptiskt håll, för att skydda kristendomen från kritik. Halmgubbar skapas för att ha något att riva ner , men här skapar man en representation fö

Debatten som Lars B Stenström inledde här , fortsätter i Nerikes Allehanda. Denna replik från Stenström publicerades 20/2: Och detta svar publicerades idag, 24/2:

Skeptikerpodden spelade upp debatten om bevisläget för skapelsehypotesen (som försvarades av Göran Schmidt) och evolutionsteorin i avsnitt 73. Debatten kommenteras sedan av Skeptikerpoddens panel.

På uppmaning av Johannes Axelsson , naturlärare och kreationist, ska jag nu kommentera frågan om skapelse kontra evolution, och specifikt Johannes utmaning . Ordagrant säger Johannes att "jag utmanar alla som påstår att den första cellen uppstått utan intelligens att demonstrera  hur  det gått till (eller ens hur det teoretiskt  kan  ha gått till). Innan någon gjort det är vi hänvisande till tyckande när det gäller livets uppkomst". Nåväl, frågan om livets uppkomst är en annan, men enligt vetenskapen har avancerade organismer utvecklats från enkla, och de biologiska strukturer som utgör t.ex. en människa, är förbluffande. Då borde frågan vara legitim? Vi går in i detta med tonvis av evidens för evolution. Hundratusentals vetenskapliga artiklar (om inte miljonen) avhandlar ämnet evolution, och genetiken ensamt bevisar vårt släktskap med andra arter. Andra primater, andra däggdjur, och över huvudet taget andra djur. Vi har fungerande modeller för hur olika egenskaper och

Det finns något väldigt tragiskt i att läsa en blogg där en vuxen person, med ett riktigt jobb, raljerar över evolutionsteorin . "Hur kan det och det hända av sig själv ?" och "Det förstår ju alla att det finns en intelligens bakom detta och detta!". När man sedan läser att personen i fråga är naturlärare, blir man bara förskräckt! Jag säger inte att Johannes Axelsson har fel, men det som räknas är positiva belägg, inget annat. "Hur kan detta och detta hända" är ett uttryck för okunskap, inte ett argument för något, inte ett argument mot något. Vanlig enkel okunskap. Den sorts okunskap som ska forma nästa generation av naturvetare, tydligen. Jag brukar säga att förmågan att skilja sant från falskt , gör en person mer anställningsbar , och det borde verkligen gälla för en lärare. Att peka ut hål och brister i en teori, är inte heller argument för en annan teori - inte ens när bristerna är verkliga brister, och inte bara uttryck för den egna okunskapen.

Man kan inte Natalia Kazmierskas krönika med tillräckligt starka ord. Så här skriver Patrik Lindenfors: Vill ni läsa något riktigt korkat så är den här kolumnen i Aftonbladet ett intressant val. Ateister gör inget gott, men det visste ni väl redan? Att sedan Sveriges största bistånds- och hjälporganisationer är religiöst och politiskt obundna verkar ha gått henne helt förbi. Samt att de enda organisationer som inte kan hjälpa andra människor utan att samtidigt göra propaganda för sin livsåskådning är de religiösa. Hur kan man utnyttja andras utsatthet för sin egen propaganda, det undrar jag. Tvi, så oerhört förljuget. Hon borde skämmas. Jag gör även en kommentar kring krönikan på YouTube . Edit: Även Christer Sturmark kommenterar detta idag 20/2 under rubriken Fördomsfullt av Natalia Kazmierska .

Anders Gärdeborn har gjort sex korta filmer om kreationism. Här finns den första, och här är mitt svar.

Malin Jonason , socialdemokrat, är blev extremt kränkt över denna mening från mitt bemötande av Natalia Kazmierskas text: "Träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet ateist." Hade Kazmierska levererat samma dåliga omdöme om kristna, hade jag kunnat skriva att om man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet kristen. Trots allt, båda förekommer. Hade det väckt samma reaktion från Malin? Jag funderar på varför det väcker så starka känslor att man kritiserar förakt mot ateister? Helt uppriktigt, så begriper jag inte detta. Till Malins försvar: Malins kommentar på frågan finns här  under rubriken "ett hat utan slut". Jag anser inte att "hat" är drivkraften bakom åsikten om alls lika värde, men det är en korrekt beskrivning av reaktionen. Acceptans för denna hållning, kommer aldrig att fås.

Ibland slår det fel för i övrigt till synes intelligenta människor. Ingen lyfter längre på ögonbrynen åt Marcus Birros tramsiga krönikor. Birro är låter sig exploateras i den freakshow som han lever av, och samhället gottar sig i hans miserabla världsuppfattning, hans felslut och hans knäppa moral. Men nu ger sig Natalia Kazmierska (i skrivande stund krönikör på Aftonbladet) in i leken att briljera med sitt dåliga omdöme - i vad jag hoppas är en tillfällig psykos. Texten inleds slagkraftigt med meningen: "Få människor kan vara så världsfrånvända som ateister." Och avslutas i samma stil med: "Jag bara undrar – vad har ni ateister gjort för samhällets svaga?" Träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet ateist. Samtidigt, ateister har faktiskt inget ansvar som grupp. Det är inte ens en grupp i den bemärkelsen som kristna är. Eller frimärkssamlare. "Ateist" är ett ord som tillkommit som reaktion på ett annat ord

Jag noterade i en tweet från denne man (följ!) att SvD skriver under rubriken "Mamma uppfostrade son i fantasivärld": En pojke i Halmstad som är beroende av personlig assistans har uppfostrats i en fantasivärld där rymdvarelser och smurfar påstås finnas på riktigt. Det är pojkens mamma som låtit honom tro att drömvärlden är verklig. Hon är en av pojkens fyra assistenter. Detta är givetvis tokigt. Till den grad vi kan veta något över huvudet taget, så vet vi att smurfer inte finns på riktigt. Jag undrar om anmälan kan få konsekvenser för hur gudstroende hanterar sina barn? Alla har rätt att få en chans att veta vad som är på riktigt och vad som inte är det, och ingen förtjänar att bli bedragen av de man är beroende av. Väx upp! Det finns inga smurfer! Eller gudar! I skuggan av smurf-incidenten, borde det inte vara trevligt att få en objektiv redogörelse av vad som hände här ?

Ni som läser Nerikes Allehanda fick er dagliga dos av religiöst mumbo jumbo imorse, när kontraktsprosten och tillika örebroaren Lars B Stenström argumenterade för kristendomens närvaro i samhället. De centrala punkterna som Stenström lägger fram, är att religion inte förtrycker samhället, att önskemålet om att minska religiös påverkan på samhället är dåligt önskemål, och att kyrkans män kan bistå i viktiga samhällsfunktioner. Kyrkan har så mycket mer att tillföra än religion. Och med hänvisning till skapelseberättelsen (som om den vore en korrekt historisk återgivning) försöker Stenström visa att kyrkan sätter människan i centrum och att det är dumt att låsa in denna tradition i en garderob. I beg to differ. Kyrkan har samma möjlighet som alla andra att höras i den offentliga debatten, och Svenska Kyrkan har bättre förutsättningar än de flesta. Eftersom vi vant oss med deras närvaro i samhället, släpper vi in dem på fler platser än vad som egentligen är lämpligt att släppa in

På väggen i vardagsrummet har jag tre amplar med två stearinljus i varje. Två av dem är fysiska och distinkta. Den tredje är direkt osynlig. När den tredje ampelns existens ifrågasätts blir jag lite irriterad. Visst, jag erkänner att den är lite subtil och fattig på tydliga attribut. Den är i det närmaste identisk med en icke-existerande ljusampel, men jag tar dess existens på tro. Så även om den faktiskt är identisk med en icke-existerande ampel, blir jag riktigt kränkt när dess existens ifrågasätts. Den ampeln är kärlek, och kärlek finns. De andra två amplarna blir aldrig ifrågasatta. Och visst, de är mer användbara när man vill tända stearinljus. Brist på evidens betyder väl inget om man tar en existens på tro! Bredvid mina tre amplar hänger en jättefin oljemålning. Jag får ofta komplemanger för den, men jag tror inte på den. Jag ser den, jag kan ta i den, olika personer kan ge liknande beskrivningar av den, oberoende av varandra, men jag måste ha massor av mer evidens för att e

Första delen handlar om tro och skepticism. Detta är revision 1, och i detta skick lämnar jag projektet för nu. Den aktuella sammanställningen finns här . Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud . Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Svenska Slagruteförbundet var på 1980-talet en ganska lustig samling personer, som förvisso var ganska stolliga i vad de trodde på, men samtidigt väldigt vetgiriga. De reste runt med sina instrument och mätte saker, och de hade inga problem alls att administrera tester av sina förmågor. Ett exempel på test, kunde vara att försöka använda instrumenten för att hitta en gömd nyckelknippa på ett avgränsat område. Misslyckat resultat bortförklarades förvisso, men vetgirigheten fanns där. Då. Hur det är idag, vet jag inte. Att försöka utmana sin religiösa tro och ifrågasätta religioners anspråk, är kätteri. De entusiastiska gubbarna i slagruteföreningen, visar med all tydlighet att man kan ha skeptiska ambitioner och ändå besitta tokiga föreställningar, men de som demonstrerar skepticismen sämst, är de abrahamiskt troende, eftersom deras gud inte alls blir förtjust i att bli ifrågasatt eller utmanad. Här lyser skepticismen med sin frånvaro, ändå är medlemskraven i klubben "skeptiker&

Jag fick frågan om varför jag ogillar religion. Jag svarar plikttroget, på VoF's forum. Den långa versionen kanske kommer på bloggen här någon gång, men den korta versionen finns alltså här .

På VoF's forum har man nu lyft frågan om religionskritik. Jag applåderar initiativet! Men det är med stor förskräckelse jag läser vad som skrivs där - av en medlem i styrelsen. Den huvudsakliga frågeställningen är varför vissa skeptiker anklagas för att ge religion ett frikort. Det korta svaret från min sida är att när man lägger kraft på att utveckla argument kring varför man inte ska vara skeptisk mot religiösa anspråk, så är man inte skeptisk mot religion. En fråga som förekommer diskussionsöppningen är frågan om man ger t.ex. klimatskepticism ett frikort om man fokuserar på något annat, som t.ex. homeopati? Givetvis inte. Alla kan inte vara bra på allt. Senare ställs påståendet att Gud finns mot påståendet att Lars Ohly har spelat fotboll med Nacka Skoglund. Båda påståendena är, till min bästa förståelse, falska. Låt oss titta på tre hypotetiska påståenden. Homeopati fungerar. Gud finns. Lars Ohly har spelat med Nacka Skoglund. Här kan jag tänka mig att en god grund för