Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Hur religion försvaras, avslöjar ett mönster

Ateister som försvarar religion, behöver ta ett steg tillbaka och ta sig en funderare. Att försvara religion, eller att utveckla argument för varför man inte ska kritisera religion, är starkt knutet till en enda strategi som alltid återfinner sig: Att reducera religion till något som inte förtjänar kritik. Jag anser att detta är en dålig strategi, eftersom förekomsten av religion som inte träffas av en kritik, inte säger något om förekomsten av religion som bör kritiseras och bekämpas, för allas bästa.

En reduktion skulle kunna vara att kristendom inte behöver vara associerat med någon övernaturlig tro alls, det kan vara en kultur - en kultur som inte förtjänar kritik. Och utan vidskepelse finns inget incitament för en skeptiker att kritisera kristendomen. Man kan alltså konstruera en hypotetisk kristendom som inte förtjänar kritik från skeptiskt håll, för att skydda kristendomen från kritik. Halmgubbar skapas för att ha något att riva ner, men här skapar man en representation för att ha något att skydda.

När man tittar på hur reduktion av religion praktiseras, träder ett mönster fram. Ett mönster som låter oss avläsa en rangordning. Judendom och kristendom skyddas från kritik genom att reducera det till en kultur, därför att den kristna eller judiska kulturen antas vara mindre svår att försvara än den kristna eller judiska religiösa tron. Och vem är jag att kritisera när förhuden klipps av, av kulturella skäl?

Nu börjar det bli intressant. Islam reduceras gärna till tron på Gud och att Muhammed var hans profet. Islam reduceras inte till kultur, utan till tro. Man går den långa vägen här! Eftersom Gud är ett övernaturligt väsen, borde tron kunna kritiseras, men icke. Då heter det att tron på Gud inte har några praktiska konsekvenser på kulturen. Religiöst motiverade gärningar har tydligen inget med religion att göra.

Riktigt intressant blir det när en muslim säger att man kan vara muslimsk ateist. Är man inte främmande för den muslimska kulturen, är man inte lika rädd för den. Känslan inför kulturen, avgör om det är den som får stryka på foten när religion ska reduceras. Istället, sätt ner foten vid alla religiösa anspråk, och vid alla kulturella uttryck som innebär att yttrandefrihet begränsas eller förhudar måste klippas bort.

Kommentarer

  1. I frågan är jag mest själv intresserad av det fenomen av osaklighet och selektivism som ateister kan uppvisa som jag sett i många aspekter av religionshistoria. Stora temadelar av min blogg har varit tillägnade det ämnet.

    Så ok, vi ateister tycker illa om kristendomen. Det innebär liksom inte att vi ska lägga objektivismen på hyllan så som många ateister tyvärr gör.

    Det GÅR faktiskt att tillskriva en religion positiva egenskaper och bedrifter - och ändå vilja bekämpa den utifrån de negativa.

    Eller rättare sagt, man SKA göra det om man vill föreställa saklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På sätt och vis är det positiva irrelevant. Samma positivitet finns hos annat som inte är religion. Det finns positiva saker hos det mesta. Kommunism. Whatever. Det som är relevant, är hur det vägs mot det negativa.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Dåliga försök att legitimera religion, del 98 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioåttonde. Christopher Hitchens och Richard Dawkins (m.fl.) smädar religiösa! Inte minst Sam Harris har anklagats för att ha angripit islam när han var gäst hos Real Time med Bill Maher i oktober 2014, något han givetvis borde göra. Under programmet påpekade Harris bl.a. att anmärkningsvärt många dåliga idéer härstammar från islam. Christopher Hitchens var en vandrande citatmaskin som slog hål på både vetenskapliga och moraliska argument, samt lämnat en utmaning till eftervärlden ( del 49 ) att visa på religionen som inspiration till godhet, som förmodligen aldrig kommer att klaras. Richard Dawkins är den "nyateist" som religiösa helst pratar om, kanske för att de överskattar hans betydelse för rörelsen, kanske för att de är genuint besvärade av hur välskr...