Jag har kommenterat den missunnsamhet som SVT-journalisten Elaf Ali och skådespelaren Evin Ahmad i egenskap av syrier uttryckt om Sveriges stöd till Ukraina. Det är särskilt busskortet som skaver.
Igår stämde en tredje syrier in i kören. Denna gång var det rap-artisten Ant Wan som på Instagram visade att han slängt sin Grammis i toaletten. Inte för att han bryr sig, men han borde ha blivit nominerad i alla kategorier, och därför var han sårad. Premissen är att han är bäst, slutsatsen är att den som inte tycker så begår allvarlig feltyckning. Förmodligen en hudfärgsbaserad feltyckning:
"Förklara varför dom andra nominerade är mer värda nomineringarna, är det för att jag inte är vit?"
Inte alla som fått en Grammis är vita, inte alla vita som fått en Grammis har fått den oförtjänt (även om det sistnämnda är lite mer osäkert än det förstnämnda). Jag har inget emot att vi alltid nominerar honom i alla kategorier och att vi ger honom gratis busskort för resten av livet, men räcker det? Gör vi honom en tjänst eller tar vi honom bara till nästa klagomålspunkt? Stundar frågan "inte för att jag bryr mig, men varför får inte jag alla litteraturpris"? Visst kan vi jobba hårdare för syrianernas skull - det kanske vi borde ha gjort sedan länge - men i gengäld måste de acceptera att samhället är större än dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar