Vetenskap och religion är inte samma sak. Båda gör anspråk på att beskriva hur verkligheten är beskaffad, men på helt olika sätt. Dessutom är religion så mycket mer än bara ett alternativ till vetenskap när det kommer till att beskriva verkligheten, men eftersom både religiösa och vetenskapliga anspråk beskriver samma verklighet så finns det en konflikt.
De mest grundläggande antaganden en vetenskaplig skeptiker gör, är att yttervärlden existerar och att vi kan lära oss något om den genom att studera den. Allt annat och alla andra teorier följer från detta. Ett enkelt sett att säga samma sak är att en vetenskaplig skeptiker antar att världen är som den ser ut att vara, inte för att han exakt vet det, utan för att det tycks fungera. Därför tror inte vetenskapliga skeptiker på gud. Gud är inte en premiss för oss och vi har ännu inte något som producerat något som tyder på att gud finns. Och eftersom gudars närvaro fäller väldigt mycket av det vi tror oss veta om verkligheten, letar vi inte aktivt efter gudar.
Kristna gör antagandet att gud finns, och från det finns ingen väg framåt. Med en övernaturlig aktör på bordet är precis allt möjligt (Matt 19:26), och om allt är möjligt går det inte att göra några förutsägelser. Resonemang behöver inte sitta ihop, logiska regler kan brytas, för gud är större. Man kan inte riktigt veta om ett utfall är ett resultat av inomvärdsliga orsaker eller övernaturliga dito.
Om inte ett påstående bara är ett påstående, när blir då ett anspråk religiöst? Faktum är att alla påståenden om verklighetens beskaffenhet som inte är uttryckligen religiöst motiverade är vetenskap. De kan vara dålig vetenskap, det kan vara felaktigt, men beskriver man verkligheten sysslar man antingen med vetenskap eller så konkurrerar man med vetenskapen. Albert Einstein trodde att Universum var statiskt, vilket visade sig vara felaktigt, men det var fortfarande vetenskap. Svaret på frågan hänger på vad som händer sedan. Om vi vet att något inte stämmer, avfärdas det normalt. Gör man inte det, kanske på grund av de dogmer man bär på, har vi att göra med religion.
Att människan är skapad i sin nuvarande form, var vetenskap förr. Idag vet vi att så inte är fallet, och endast religiösa inriktningar där dogmatiska skäl att fortsätta påstå det, fortsätter att försanthålla det. Anledningen att kreationister kallar evolutionsteori för religion, är att de inte anser att evolutionsteori är en korrekt förklaring av arternas mångfald. Religion är mycket mer än en beskrivning av verkligheten, men det är en beskrivning av verkligheten som per definition är felaktig.
Att använda religiösa referenser för att styrka en religiös poäng, går inte utanför det religiösa magisteriet, eftersom vetenskap fungerar helt annorlunda. Teorier om Jesus, teorier om verklighetens beskaffenhet, teorier om olika väsens beskaffenhet, kan endast säljas in om man fäster det vid något annat vi redan tror oss veta. Endast inom religion kan man referera till Bibeln, andra religiösa anspråk, eller annan trostradition, för utanför accepteras inte religiösa metoder för att beskriva verkligheten, annat än tron själv.
De mest grundläggande antaganden en vetenskaplig skeptiker gör, är att yttervärlden existerar och att vi kan lära oss något om den genom att studera den. Allt annat och alla andra teorier följer från detta. Ett enkelt sett att säga samma sak är att en vetenskaplig skeptiker antar att världen är som den ser ut att vara, inte för att han exakt vet det, utan för att det tycks fungera. Därför tror inte vetenskapliga skeptiker på gud. Gud är inte en premiss för oss och vi har ännu inte något som producerat något som tyder på att gud finns. Och eftersom gudars närvaro fäller väldigt mycket av det vi tror oss veta om verkligheten, letar vi inte aktivt efter gudar.
Kristna gör antagandet att gud finns, och från det finns ingen väg framåt. Med en övernaturlig aktör på bordet är precis allt möjligt (Matt 19:26), och om allt är möjligt går det inte att göra några förutsägelser. Resonemang behöver inte sitta ihop, logiska regler kan brytas, för gud är större. Man kan inte riktigt veta om ett utfall är ett resultat av inomvärdsliga orsaker eller övernaturliga dito.
Om inte ett påstående bara är ett påstående, när blir då ett anspråk religiöst? Faktum är att alla påståenden om verklighetens beskaffenhet som inte är uttryckligen religiöst motiverade är vetenskap. De kan vara dålig vetenskap, det kan vara felaktigt, men beskriver man verkligheten sysslar man antingen med vetenskap eller så konkurrerar man med vetenskapen. Albert Einstein trodde att Universum var statiskt, vilket visade sig vara felaktigt, men det var fortfarande vetenskap. Svaret på frågan hänger på vad som händer sedan. Om vi vet att något inte stämmer, avfärdas det normalt. Gör man inte det, kanske på grund av de dogmer man bär på, har vi att göra med religion.
Att människan är skapad i sin nuvarande form, var vetenskap förr. Idag vet vi att så inte är fallet, och endast religiösa inriktningar där dogmatiska skäl att fortsätta påstå det, fortsätter att försanthålla det. Anledningen att kreationister kallar evolutionsteori för religion, är att de inte anser att evolutionsteori är en korrekt förklaring av arternas mångfald. Religion är mycket mer än en beskrivning av verkligheten, men det är en beskrivning av verkligheten som per definition är felaktig.
Att använda religiösa referenser för att styrka en religiös poäng, går inte utanför det religiösa magisteriet, eftersom vetenskap fungerar helt annorlunda. Teorier om Jesus, teorier om verklighetens beskaffenhet, teorier om olika väsens beskaffenhet, kan endast säljas in om man fäster det vid något annat vi redan tror oss veta. Endast inom religion kan man referera till Bibeln, andra religiösa anspråk, eller annan trostradition, för utanför accepteras inte religiösa metoder för att beskriva verkligheten, annat än tron själv.
Kommentarer
Skicka en kommentar