Göran Rosenberg har låtit sig förföras av kritik mot ateism signerad John Gray. Idag skriver han en passionerad recension av boken "Seven Types of Atheism" där han sin vana trogen övertolkar och misskrediterar sina medmänniskor som inte delar hans egen barnsliga vidskepelse om en himmelsk låtsaskompis. Om man tror på Gud, kan man använda Gud som en förklaring kring varför man tycker och tänker som man gör, men gudstro handlar egentligen bara om huruvida man tror på ett övernaturligt väsen eller ej, nämligen Gud. Gudstroende tror på det, ateister tror inte på det väsendet. Rosenberg ger numera ett intryck av att han förstår att även ateister kan ha en livsåskådning, vilket givetvis är en korrekt nyvunnen insikt hos honom, men det betyder naturligtvis inte att ateism är en livsåskådning. Eller en religion. Jag anser att man som kritiker vinner på att förstå vad man angriper, och Göran Rosenberg skulle kanske kunna ta några poänger genom att helt enkelt ta reda på vilka naturalistiska världsbilder de han kritiserar verkligen besitter, men icke. Att inte tro på Gud är inte mycket till livsåskådning, eftersom det som sagt inte betyder något annat än att man besegrat en specifik vidskepelse.
Rosenberg anser att eftersom vetenskapen inte kan svara på hur vi bör leva våra liv eller lösa konflikter, så har religion en plats där. Det är skillnad på "är" och "bör", men jag delar inte Rosenbergs uppfattning om att vetenskapen står handfallen i frågan om "bör", men just naturvetenskapen är inte utformad för att svara på frågan om "bör". Men istället för att kapitulera till religion så studerar jag hellre moralfilosofi. Det finns inget i konceptet med religion som ger ökad kunskap, inte ens om moral. Som ett svar på det Rosenberg beskriver som religionsförakt nämner han att konst och poesi faktiskt kan överlappa religion i sitt syfte att nå andlighet. Att andlighet kan erhållas från konsten är knappast ett vettigt religionsförsvar, utan just ett försvar av konst och poesi, som inte kräver några dogmer eller vidskepliga föreställningar över huvudet taget.
Och beträffande den "aggressiva" eller "evangelistiska" ateismen så undrar jag vad Rosenberg egentligen förväntar sig att män av vetenskapen ska leverera. Att påståenden om Gud får göras är lika självklart som att dessa påståenden får ifrågasättas. Att naturalister bjuder på egna, alternativa påståenden kring tings varande, är något bra. Drivkraften är nyfikenhet, inte aggressivitet, och folkbildning kan inte okommenterat reduceras till evangelism. Skulle Göran Rosenberg själv konfronteras med påståenden om övernaturliga väsens framfart och ansvar för vår verklighet, skulle han kanske avstå att ge sin syn på saken i tron om att ett sådant tilltag är aggressivt och evangelistiskt. Men förståelse och kunskap växer i mötet mellan olika idéer och vårt prövande av dem. Gud går inte på undantag bara för att religion fyller samma funktion som konst och poesi, precis som någon annan tycker att den numera avfärdade eterteorin ger andlighet.
Rosenberg anser att eftersom vetenskapen inte kan svara på hur vi bör leva våra liv eller lösa konflikter, så har religion en plats där. Det är skillnad på "är" och "bör", men jag delar inte Rosenbergs uppfattning om att vetenskapen står handfallen i frågan om "bör", men just naturvetenskapen är inte utformad för att svara på frågan om "bör". Men istället för att kapitulera till religion så studerar jag hellre moralfilosofi. Det finns inget i konceptet med religion som ger ökad kunskap, inte ens om moral. Som ett svar på det Rosenberg beskriver som religionsförakt nämner han att konst och poesi faktiskt kan överlappa religion i sitt syfte att nå andlighet. Att andlighet kan erhållas från konsten är knappast ett vettigt religionsförsvar, utan just ett försvar av konst och poesi, som inte kräver några dogmer eller vidskepliga föreställningar över huvudet taget.
Och beträffande den "aggressiva" eller "evangelistiska" ateismen så undrar jag vad Rosenberg egentligen förväntar sig att män av vetenskapen ska leverera. Att påståenden om Gud får göras är lika självklart som att dessa påståenden får ifrågasättas. Att naturalister bjuder på egna, alternativa påståenden kring tings varande, är något bra. Drivkraften är nyfikenhet, inte aggressivitet, och folkbildning kan inte okommenterat reduceras till evangelism. Skulle Göran Rosenberg själv konfronteras med påståenden om övernaturliga väsens framfart och ansvar för vår verklighet, skulle han kanske avstå att ge sin syn på saken i tron om att ett sådant tilltag är aggressivt och evangelistiskt. Men förståelse och kunskap växer i mötet mellan olika idéer och vårt prövande av dem. Gud går inte på undantag bara för att religion fyller samma funktion som konst och poesi, precis som någon annan tycker att den numera avfärdade eterteorin ger andlighet.
Kommentarer
Skicka en kommentar