Sveriges vurmande för religiösa strukturer sker på bekostnad av muslimer

Häromdagen skrev media om en kvinna som fick ersättning för att hon inte ville ta en man i hand som hälsning. Sedan dess har en svensk myndighet (!) hejdlöst och urskiljningslöst rackat ner på islam, om än med det ädlaste syftet: Den extrema salafistiska tolkningen som kvinnan företräder ska antas vara allmängiltig. Då min personliga erfarenhet av muslimer är att det är dessa som verkligen är artiga och tar i hand när de ber om eller får hjälp, förstod jag att det lurade politiska motiv bakom vansinnet. Hedvig Nilsson kommenterar på Twitter:

Att det, som Diskrimineringsombusdmannen hävdat inför Arbetsdomstolen, skulle vara ”vanligt förekommande bland muslimer i Sverige” att inte vilja handhälsa på människor av motsatt kön stämmer INTE ALLS med mina erfarenheter. Var har DO fått den uppgiften ifrån?

Nalin Pekgul, som själv muslim, skriver:

[Diskrimineringsombudsmannen (DO)] har här tagit sig rätten att gå in i en infekterad konflikt bland muslimer och ge den extrema falangen tolkningsföreträde. DO bekräftar därmed salafisternas och SD:s bild av islam och motverkar progressiva äldre muslimers arbete bland de unga.

Inte minst bör man läsa Malin Lernfelts debattartikel från igår:

I en intervju med SVT (15/8) menar Clas Lundstedt på DO att: "Såklart är det rimligt att en arbetsgivare kräver att de anställda ska behandla kollegerna lika, men man måste kunna hälsa på olika sätt". 

Problemet är bara att det han säger inte går ihop. Man kan inte både kräva att anställda skall behandla kolleger eller kunder lika och samtidigt hävda att det måste vara tillåtet att behandla människor olika med utgångspunkt ifrån vad de har mellan benen. Att i en professionell situation vägra ta någon i hand för att hen är av motsatt kön är att förminska och ta ifrån individen rätten att inte särbehandlas på grund av att man råkar vara kvinna eller man. Ingen skall behöva uppleva sådant på sin arbetsplats.

Det är hedrande att en statlig myndighet rycker ut för en extremists rätt till sin extremism, men det ska inte ske på bekostnad av muslimers ställning i samhället. Sakine Madon skriver kort och gott att i "slutändan riskerar alltså muslimska namn att sållas bort" från anställningsintervjuerna.