Anders Hesselbom

Det kokar alltid ner till samma sak. Religion. Tillåt mig summera de argument som presenterats hittills i debatten om omskärelse. Eller, låt oss säga barnmisshandel istället för omskärelse, eftersom det inte är omskärelsen i sig som är problemet. Förhuden är inte speciellt viktig, det som spelar roll är religiöst och kulturellt initierade ingrepp, ingrepp som görs av personer som ibland är inkompetenta och ingrepp som ibland görs utan bedövning . Den som accepterar detta, accepterar att ett barn blir utsatt av något han har rätt att slippa, av någon han borde ha kunnat lita på. Varje gång detta händer, händer det en gång för mycket. Ingen i sitt sinnes fulla bruk, kan försvara denna tradition, men den stora frågan är hur bråttom vi anser att det är, något som vi kan avgöra när vi undersöker argumenten för eller emot acceptansen mot denna form av misshandel. "Om vi inte accepterar att detta sker, berövar vi barnet rätten till religiös och kulturell kontext." Nej, detta

Varför opponerar jag mig mot barnmisshandel? Jag är inte ett barn, så jag borde inte bry mig. Det handlar om att ta intryck. Jag förstår hur problematiskt det är för (t.ex.) troende judar att inte få praktisera denna rit, och jag ställer det mot att jag också förstår att barnet inte ska behöva få förhuden bortskuren, något som ofta gör utan bedövning. I sin förvirring har Mattias Irving försvarat denna form av barnmisshandel, vilket orsakade att jag erbjöd mig att skära bort hans förhud. Mattias Irving vill inte att jag klipper förhuden av honom. Han låter dessutom hälsa motstånd mot att ta barns förhud (ofta utan bedövning) bottnar i hemmablindhet och självgodhet. Detta är att angripa spelaren istället för bollen, och det görs när man varken förmår att argumentera för sin ståndpunkt eller byta ståndpunkt. Irving själv hänvisar till sin religion i svaret, men det är väl inte religionen hos den som ska få förhuden bortskuren som någonsin varit öppen för diskussion! Det är en extern

Har precis läst Mattias Irving argumentera mot kriminalisering av rituell omskärelse för att det kan skapa problem för dem som behöver operera förhuden av medicinska skäl. Exakt samma problem lever vi med när det gäller rituella benamputationer och medicinskt initierade dito, och få ligger vakna och grubblar över skillnaden. Just förhuden är intressant, eftersom det finns gott om nerver där, speciellt runt den sträng som fäster förhuden i ollonet. Retoriskt frågar Irving om [rituell] omskärelse är omoraliskt, och svarar: Fråga dem som är omskurna. Ja, givetvis, om det görs av rituella skäl, gärna utan bedövning. Låt mig slänga en retorisk fråga tillbaka till Mattias Irving: Får jag skära förhuden av dig, utan bedövning? Kort kommentar om detta.

Nej, Gud finns inte. För att slippa oklarhet om vilken gud jag tänker på, så tänker jag avgränsa diskussionen till den kristna guden, Jahve. Han som är far till Jesus Kristus, alltså den guden som en kristen tror på. Det finns gott om personer som betraktar sig som kristna, men inte alls accepterar Bibelns beskrivning av Gud. Det finns också gott om personer som inte betraktar sig som kristna, men som ändå tror på någon gud. Många har personliga föreställningar om hur Gud är. Förvisso kan man säkerligen avfärda att även dessa gudar finns på riktigt, men man måste veta något om dem för att kunna göra avfärdandet. Och jag vill inte utesluta att någon där ute, någonstans, utvecklar en personlig tro på en gud, som faktiskt visar sig finnas på riktigt. Min uppfattning är att detta är osannolikt, men jag kan inte lova att det är omöjligt. Personligen tror jag inte att gudar finns över huvudet taget, men om jag ska avfärda en gud, måste jag veta vilken gud jag avfärdar. Jag tycker in

Man går med på mycket, trots att det strider mot vad man anser vara rimligt. Men när det kommer till gudsföreställningar och vetenskaplig skepticism, blir det riktigt svårt. Ingen sväng som den skeptiska stigen någonsin kan leda till, slutar vid slutsatsen att alltså finns Gud. Någon Gud alls. Detta har vi pratat lite om i Radio Houdi, både i avsnitt 16 och 17. Här kommer ett litet smakprov:

Med anledning av att Siewert Öholm kommenterade Svenska Kyrkans medlemsantal som ett argument för att Sommar i P1 ska vara mer religiöst, tänkte jag att det kunde vara intressant att se hur deras utveckling ser ut. Ett verktyg att använda när man avgör vilken vikt man skall ge Öholms uttalande. Kolumnen folkmängd är hämtad från Statistiska Centralbyrån, och kolumnerna Medlemmar och Medlemmar % av folkmängd kommer från Svenska Kyrkan. År Folkmängd Medlemmar Medlemmar % av folkmängd 1972 8 129 129 7 754 784 95,2 1973 8 144 428 7 755 295 95,2 1974 8 176 691 7 752 279 94,9 1975 8 208 442 7 770 881 94,7 1976 8 236 179 7 779 940 94,4 1977 8 267 116 7 763 768 94,0 1978 8 284 437 7 742 678 93,5 1979 8 303 010 7 728 939 93,1 1980 8 317 937 7 690 636 92,9 1981 8 323 033

Tänk på allt som man inte kan motbevisa, men ändå inte håller för sant. Matematikern och filosofen Bertrand Russell skrev 1952 en analogi för att illustrera detta. Om jag hävdar att en tekanna kretsar i en elliptisk bana runt solen, mellan Mars och jorden, har jag presenterat något som inte kan motbevisas. Tekannan, som vi idag kallar för Russells tekanna, skulle inte synas med det kraftigaste teleskopet, och vi skulle inte ha en chans att veta var tekannan befinner sig, och följaktligen inte ens en chans att veta var vi skulle leta. Ändå lever vi våra liv som om tekannan inte finns där ute. Trots att vi aldrig någonsin kommer att få veta, så räknar vi med att tekannan inte finns. Som parafras till detta, kallade sig författaren Douglas Adams skämtsamt för tandfésagnostiker. Det är ett lysande exempel på att man har förstått vad Bertrand Russell menade. Vi kan inte veta att tandfén verkligen inte existerar, på någon plats i universum, under någon tidsepok. Vi kan inte ens veta om

Varför dog Jesus för våra synder, och hur gick det till? Jesus (="han som frälser") föddes i Israel för omkring 2000 år sedan. Han var en judisk predikant som kristna idag tror var sin högsta guds son (alltså krigsguden Jahve - nedan kallad Gud). Kristendomens föreställningar om denna judiska predikant, är starkt kopplade till myten om att han skulle ha låtit offras av Gud för våra synders skull - alltså ett blidkelseoffer. Orsaken till offret förklaras på två olika sätt, men för mig är det oklart om skillnaden ligger i vad man egentligen tror, eller vad man emfaserar, helt enkelt för att Svenska Kyrkan i egenskap av församling toppstyr vissa dogmer, medan Credoakademin inte gör det. Först en kort kommentar om det som kallas för quote mining : För att ta reda på vad olika församlingar och föreningar tycker och tror, har jag läst olika som de publicerat. Eftersom jag är intresserad av deras åsikter kring varför Jesus dog för våra synder, har jag fokuserat på just detta. A

En skeptiker är en frågeställare och en sanningssökare. En vetenskaplig skeptiker ifrågasätter giltigheten in påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd. I praktiken innebär detta att vetenskaplig skeptiker förespråkar undersökningar av påståenden om den objektiva verkligheten med hjälp av vetenskapliga metoder , i syfte att finna evidens för eller emot dessa påståenden. Den vetenskapliga skeptikern anser att resultaten av de bäst administrerade testerna, är av tyngre vikt än motstridiga påståenden som saknar evidens. Att man är vetenskaplig skeptiker, säger något om varför man håller vissa saker för sant, men inte andra. Det som är bortom räckhåll att undersökas, är också bortom räckhåll för att hållas för sant. Det vi tror om verklighetens beskaffenhet sätter avtryck i den värld som vi gemensamt ska leva i. Det vi håller för sant, eller håller för osant, har alltså en praktisk betydelse. Ett exempel på detta är att vi använder skattemedel för att bota t

Det finns antaganden om den naturliga världen som först gjorts, till synes utan grund, som sedan visat sig stämma. En kristen kanske tolkar detta som en ingivelse från Gud, en nyandlig kan tolka detta som ett sjätte sinne. Jag tror inte att det är Gud, men med lite god vilja, skulle det kunna vara så. Helt oavsett om det verkligen är Gud, så vet vi inte om antagandet stämmer förrän vi kontrollerat det. Att man säger att det "visat sig stämma", är som att säga att man faktiskt tagit reda på hur det ligger till i frågan man gjorde ett antagande om. Vetenskap är alltså lika nödvändigt oavsett om vi verkligen skulle få vår kunskap genom uppenbarelser eller genom empiri. Med empiri menas att man inte bara litar på sin slutledningsförmåga, eller på enstaka sinnesintryck, utan att man kräver erfarenhetsmässig fakta. T.ex. innan man bestämmer att en medicinsk behandling verkligen fungerar, har man gjort ett test som innefattar flera försökspersoner (som utsätts för behandlingen

En viktig del i att välja religion, är att ta reda på vad de olika religionerna står för. Detta är kristendomens moraliska konsensus:

Som förberedelse för debatten mellan Humanisternas ordförande Christer Sturmark och kristdemokraternas starke man när det kommer till teokratisering och vidskepelse , Tuve Skånberg, om skolavslutning i kyrkan, så läste jag vad Skånberg skrivit i bl.a. Blekinge Läns Tidning. Kontentan av texten är inte så mycket att kommentera, eftersom det är samma tjat om kyrkobesök på obligatorisk utbildningstid som Skånberg alltid efterlyst. Men kvalitén på argumenten som används, är så dåliga att jag misstänker att antingen gör KD bäst i att skicka någon annan, eller (Gud förbjude) så är ett sekulärt samhälle helt enkelt bättre. Skånberg skriver: "Det är tråkigt att elevers och föräldrars enkla önskan om att bevara en vacker och högtidlig tradition hamnar i centrum för en proffstyckardebatt om utökad sekularisering. Lite sunt förnuft skulle inte skada." Är det inte mest en vuxengrej? Ingen mindre än Uffe Wickberg kommenterade sitt barns skolavslutning så här: "Skolavslutn

Eftersom det är skolavslutningstider så är också själakampen i full gång. Av någon anledning är skolorna intresserade av att utnyttja kyrkornas lokaler, och prästerna vill gärna bestämma över hur aktiviteten i kyrkan ser ur. Att prästen bestämmer över vad som försiggår i kyrkan är ytterst rimligt, så jag delar prästernas ilska över att inte få kasta sina besvärjelser över skolbarnen. Skolan vill ha dit dem, det är prästens lokal och krigsguden Jahve är hungrig efter själar. Jag förstår prästerna! Till detta måste man ju också nämna att prästerna verkligen tror att t.ex. en välsignelse är något som verkligen är positivt, vilket betyder att det som vi andra avfärdar som en lite osympatisk arrogans, i själva verket kan vara en vidskeplig människas goda vilja. Det finns två lösningar till detta problem. Antingen skulle prästerna överväga att respektera Skolverkets syn på religiösa riter i den obligatoriska delen av undervisningen: Skolan skall vara ickekonfessionell. Eller så får sk