Tänk på allt som man inte kan motbevisa, men ändå inte
håller för sant. Matematikern och filosofen Bertrand Russell skrev 1952 en
analogi för att illustrera detta. Om jag hävdar att en tekanna kretsar i en
elliptisk bana runt solen, mellan Mars och jorden, har jag presenterat något
som inte kan motbevisas. Tekannan, som vi idag kallar för Russells tekanna,
skulle inte synas med det kraftigaste teleskopet, och vi skulle inte ha en
chans att veta var tekannan befinner sig, och följaktligen inte ens en chans
att veta var vi skulle leta. Ändå lever vi våra liv som om tekannan inte finns
där ute. Trots att vi aldrig någonsin kommer att få veta, så räknar vi med att
tekannan inte finns.
Som parafras till detta, kallade sig författaren Douglas
Adams skämtsamt för tandfésagnostiker. Det är ett lysande exempel på att man
har förstått vad Bertrand Russell menade. Vi kan inte veta att tandfén
verkligen inte existerar, på någon plats i universum, under någon tidsepok. Vi
kan inte ens veta om tandfén finns just nu, någonstans här på jorden. Hur letar
man efter en tandfé? Och var skulle man leta? Vi lever vårt liv som om tandfén
inte finns på riktigt, och som en följd av det, är det inte många som gillrar
fällor med tänder i vattenglas, som de sitter uppe och lurar på, nätterna
igenom.
Från det vi vet om människan, är vi generellt sett
jättedåliga på att kunna skilja sant från falskt, och vi ständigt gör felaktiga
antaganden, som vi håller för sanna. Till och med sådant som går att bekräfta
eller avfärda, kan vi hålla för sant utan att ens ta reda på hur det ligger
till egentligen. Vi kallar det för vidskepelse. En vidskepelse är
föreställningen om ett samband som inte finns på riktigt. Nog skulle det vara
bra om vi inte hade några felaktiga föreställningar, utan klarade av att bara
hålla sådant som verkligen är sant, för sant, och att avfärda sådant som inte
stämmer. Men vår evolutionära historia har av olika skäl gjort oss duktiga på
att samlas kring övernaturliga föreställningar, att lyssna på auktoriteter och
på att hitta mönster. Att om natten bli rädd för ett rasslande ljud i gräset,
och snabbt springa därifrån, kan vid ett givet tillfälle vara skillnaden på liv
och död. Speciellt ansiktsmönster är vi duktiga på att känna igen, trots att vi
kanske tittar på ett helt slumpmässigt mönster.
Med tanke på hur hjälplösa våra barn är som små, är det inte
svårt att tänka att dessa egenskaper kan vara användbara även idag. Föräldern
är en auktoritet som barnet har en direkt fördel av att lyssna på och lita på,
och som riktigt liten har barnet en uppenbar fördel av att veta vad som är en
annan människa, och vad som inte är det. Men idag, som en vuxen person som
försöker förstå och beskriva sin omvärld, är falska samband i form av mönster
som inte finns eller vilken vidskepelse som helst, ett enormt problem.
Föreställningar som är helt grundlösa, som helt och fullt varit felaktiga, har
försvarats med livet som insats i människans historia.
Galileo Galilei fick husarrest för resten av sitt liv på
grund av att han påvisade att den geocentriska världsbilden inte var korrekt,
alltså, för att han påvisade att jorden inte var universums mittpunkt. Charles
Darwin, den person som kanske betytt allra mest för vår självinsikt och vår
förståelse av den naturliga världen, blev förlöjligad när han presenterade en
underbyggd teori som stod i konflikt med en helt grundlös föreställning om att
olika arter är skapade i sin nuvarande form.
Eftersom det vi tror oss veta, påverkar oss på olika sätt,
är insikten om våra begränsningar helt ovärderlig. Vad vi tror oss veta,
påverkar vilka beslut vi tar, och hur vi agerar. Att vara ödmjuk inför det vi
inte vet, att försöka hålla oss à jour med vad vi faktiskt vet, och att förstå
vad vi i dagsläget inte kan veta, gör att man fattar bättre beslut. Och insikten
om människans förmåga att fastna i vidskepelse och falska föreställningar, är
kanske den allra viktigaste förutsättningen för att nå dit. Jag anser att detta
inkluderar Gud.
(Denna text är tidigare publicerad i debattmagasinet Bright.)
Kommentarer
Skicka en kommentar