Owe Nilsson, snart före detta mångårig journalist på TT har blivit ombedd att säga upp sig, på grund av att han är lite för öppen med sina politiska sympatier, vilket inte helt rimmar med den image TT mer eller mindre framgångsrikt försöker måla upp om sig själva. Jag har bara interagerat med Owe en gång, och det var på julafton för fem år sedan. Jag kritiserade honom för ett par nu raderade tweets med till synes rasistiskt innehåll, och han lät hälsa att jag är gränslöst korkad och en dumskalle, varpå han blockade mig. Han har en väldigt aggressiv stil när han skriver på twitter, vilket man såklart får ha, och det uppskattas av många, men Owe anser verkligen att alla tänkbara gränser är passerade när han blir ifrågasatt. Ifrågasatt av en som inte är någon! Men med det sagt, han har gjort ett jobb under många år som väldigt många människor har uppskattat, även jag.
Jag sticker inte under stolen med att hans politiska bias har varit väldigt, väldigt tydlig genom åren. Den lyser alltid igenom i texter skrivna av personer människor som har ett idolförhållande till politiker i det egna lägret och ett starkt förakt mot motståndarsidan - TT hade till och med belagt Owe med twitterförbud 2018. Men jag tycker bättre om transparens i den bias som faktiskt finns än falska påståenden om objektivitet, som ändå bara lurar andra personer i det egna politiska lägret. När man lyckats lura sig själv att man håller på det objektiva lägret (vänstern) och mest kritiserar det subjektiva lägret (högern), är det helt klart dags att bli ledarskribent på Aftonbladet istället. Och visst gör Owe föga oväntat sorti med att hylla sin objektivitet.
Givetvis har Owes insats som objektiv journalist kritiserats från högerhåll. Hade han inte varit den inflytelserika journalist han faktiskt är, hade ingen brytt sig. Men TT:s beslut att fortsätta utan Owe är just TT:s beslut. Igen, det handlar om deras image som objektiva nyhetsproducenter. Ändå är det många ryktesspridare som nu hävdar att regeringen är inblandad i att han slutar. Regeringsföreträdare har såklart åsikter när det rapporteras osakligt, men de kan inte bestämma vem som stannar och vem som får gå från TT. Att media får kritiseras är inte alls något nytt i Sverige. Magdalena Andersson anser att pressen är lite för fri för att vara henne till gagn, vilket hon absolut inte sticker under stolen med. Till detta var en av hennes ministrar, Annika Strandhäll, ett fyrverkeri av missnöje med sin omvärld på twitter varje fredagskväll. Så inget nytt under solen.
Vilken droppe var det som fick bägaren att rinna över? I ett tweet klagade han över Sverigedemokraternas nazism, vilket inte är särskilt kontroversiellt inom etablissemanget, men i samma tweet lyckades han påpeka att högerregeringen drog in stödet till Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), vilket är ett solklart exempel på partiskhet. Socialdemokraterna tog bort stödet i sin budget, högern i sin, högern vann valet. Owe Nilsson skiter högaktningsfullt i att SKMA förlorade sitt anslag, han bryr sig om att det var högern som satt i makten när det skedde. Och så vidare.
En anledning till att jag betraktar honom som intelligent är förmodligen för att jag, ur hästens mun, är korkad. Men jag ser fram emot att läsa hans texter även när de inte längre förkläds som objektiva. Sen får vi väl se om det är Aftonbladet eller ETC som tar sig an honom.
Kommentarer
Skicka en kommentar