Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Att skrika glåpord är ingen garanti för godhet

Jag är inte särskilt bekväm i att anklaga folk, men eftersom anklagelser har förekommit, vill jag försvara mig. Vem som helst som ifrågasatt etablissemanget har säkert fått nazistanklagelser riktade mot sig, även om du ifrågasätter från helt motsatt håll. De svenska partier som vill ha en stor stat, mycket kollektivism, höga skatter, identitetspolitik, med mera, är Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och möjligtvis Centerpartiet. Rimligtvis står dessa betydligt närmre både kommunismen och nazismen, eftersom de vill ha mer av just dessa varor. Rasism har påträffats i de flesta av dessa partier, vilket också är något du får mer av om du följer linjen ut mot kanten.

Den andra extremen, är de frihetliga partierna. De vill att skattepengar endast ska tas ut till kärnverksamheten, sjukvård, utbildning, socialt skyddsnät, med mera, istället för till religion, Doobidoo och hemslöjd. Där hittar vi bl.a. Medborgerlig Samling (MED) och mitt parti, Piratpartiet (PP). Klassiskt liberala partiet har använt denna bild för att illustrera:


Jag skulle placera PP någonstans på eller strax till vänster om punkten märkt "borgerlig" och någonstans till höger om samma punkt skulle jag placera MED. Vi vill ha lägre skatter, och mer frihet. Inte riktigt nazism, eller hur! Speciellt inte när anklagelsen kommer från någon som är anhängare av en ideologi som står betydligt närmre nazismen än min - t.ex. någon som är anhängare av ett parti inom den röda cirkeln. Och i vissa fall handlar det om anhängare av partier som direkt har förespråkat nazism under historien (Centerpartiet, Socialdemokraterna).

Miljöpartiet tänker jag dock ursäkta. De har aldrig varit nazister och jag har inte sett några skäl att tro att Märta Stenevi vet vad "blåbrun" spelar an på, eller att hon ens vet vad nazism är. Hon gör sin grej - hamstern är död och bortglömd sedan länge, och har egentligen aldrig behövts för att göra henne till den hon är. Hon råkar bara företräda ett parti som står lite närmre nazismen idag.

Sen kan man fundera på varför media skyddar etablissemanget medan de angriper frihetliga partier. I Örebro har vi en pågående konflikt mellan Örebropartiet och landsortstidningen Nerikes Allehanda. I Sverige är mediabolagen antingen ägda av regeringen eller finansierade av staten, med några få undantag. Man biter inte den hand som föder en. Givetvis är status quo i makten viktigt för en tidning som har för få prenumeranter och för lite annonsintäkter för att överleva.

Och mycket riktigt är alla komponenter i vårt demokratiska system utformat för att minska medborgarnas möjlighet att byta ut makten, allt från presstöd, partistöd, valregler, politiska tjänstemän, statliga mediabolag, med mera. Allt handlar om att skydda etablissemanget, och försvaras ihärdigt av personer som svalt det blå pillret, trots att dessa personer står betydligt närmre de ideologier de använder som slagträ mot de frihetliga - vilket osökt tar mig in på nästa likhet mellan etablissemanget och nazisterna: De vill cementera befintlig makt.

Jag nöjer mig ofta med att diskutera sakfrågorna, men eftersom anklagelsen ibland riktas mot mer frihetliga, kan det vara bra att veta att den som skriker förmodligen har sympatier som ligger närmre nazismen än vad du har. Om personen dessutom röstat C eller S i något val, är ironin total.

Så personligen ser jag alltså hellre en valdebatt som handlar om sakfrågor, och jag ogillar att anklaga folk, men det senaste året har det kastats så mycket sten i glashus (inte bara med mig i skottlinjen) att jag känner att jag måste få svara: Jag är nog den sista som kommer prata om etnicitet, täthet av utomnordiska eller om "Somalitown". Jag tror på människan, och människan är en individ, och jag försöker ha anständiga åsikter även när etablissemanget är ute och skjuter från höften.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...