Startsidan      |      Texter      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame      |     Hall of fame     |      Evolution

onsdag 18 maj 2022

Valsystemet bestämmer valets vinnare

I Sverige släpper ett valdistrikt ifrån sig siffror om hur många som har röstat på vilket parti, som sedan ligger till grund för att svara på frågan om vilka parter som fått hur många röster, och därmed har vi ett valresultat. Det är ett rättvist system som, om rösträkningen skett korrekt, ger ett korrekt valresultat. Alla som jobbat som rösträknare vet ungefär hur stor felmarginalen är, och även om den är stor, så är den definitivt inte omstörtande. Valarbetare påverkar bara valresultatet när marginalerna är små. En lösning är datoriserad rösträkning, vilket jag förespråkar, men inte riktigt kan argumentera för i ett land där gemene man anser att datorisering innebär stängd källkod på Internet-anslutet system.

I USA släpper ett valdistrikt ifrån sig en vinnare. Skillnaden är fundamental, för presidentvalet handlar då inte om hur många som har röstat på vem, utan om hur distrikten ser ut.

Ordet "gerrymander" kommer från engelskans "gerrymandering", och det kommer från att den kreativa distriktsuppdelningen, signerad Elbridge Gerry, liknade en salamander. En gerrymander är alltså en geografisk figur som flyttar makt från medborgaren till administrationen, och gerrymandering löser följande problem i det hypotetiska landet Orwellanien, som har 21 röstberättigade:

1. Du vill att Parti Röd ska vinna, och Parti Röd har flest röster.

2. Du vill att Parti Röd ska vinna, och Parti Röd har färst röster.

Det samma gäller om du vill att Parti Blå ska vinna, oberoende av om Parti Blå har flest eller färst röster.

Om Parti Röd ska vinna och Parti Röd verkligen har flest röster bland Orwellaniens 21 röstberättigade medborgare, kan man acceptera en ganska naturlig geografisk uppdelning i röstdistrikt. Man kanske följer geologiska eller andra geografiska strukturer eller kommundelar, och får sin vilja igenom.

Betrakta följande bild. Den visar var Orwellaniens 21 invånare bor, och hur de röstar. Eftersom en majoritet röstar på Parti Röd, kan vi tryggt förlita oss på naturliga distrikt (bilden) och ändå vinna valet. Flest distrikt (och flest väljare) har röstat på Parti Röd.

En vinst är lika mycket värd, oavsett om den är stor eller liten. En vinst för ett parti i ett distrikt, är en röst när presidentvalet ska avgöras. Med en naturlig uppdelning av distrikten, kan vi konstatera att 11 röda röster är fler än 10 elefanter, och att Parti Röd således har segrat i fler distrikt än Parti Blå. Så vad kan Parti Blå göra?

Givet att det är antalet segrar som räknas, och givet att en tjänsteman som gillar Parti Blå har en möjlighet att påverka distrikten, kan följande strategi användas: Låt Parti Röd vinna med så hög marginal som möjligt. Tjänstemannen kan se till att Parti Röd vinner stort, och eftersom en storvinst kostar fler röster utan att ge något extra värde, blir utformningen lite märklig. Betrakta den här bilden:

Exakt lika många har röstat på Parti Röd och Parti Blå som i föregående exempel, men denna gång råkade valdistrikten vara utformade så att Parti Röd vinner starkt. Den utformningen hade inte varit värd något om antalet röster var en faktor. Men en stark seger är värd exakt lika mycket som en svag seger när rösterna rapporteras uppåt, och med en stark seger i ett distrikt, räcker inte kvarvarande röster till segrar i många andra. En stark seger kostar fler röster, så makten ligger i mångt och mycket hos tjänstemännen: Var vill de satsa sin förmåga att påverka?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar