Vad var det som gick snett med svenska ståuppkomiker? Visst är många jätteduktiga och jätteroliga även idag, men idag verkar mycket handla om medborgaruppfostran. Många (Magnus Betnér, Jonas Gardell) har gått från att vara ganska edgy till att faktiskt vara ganska uppfostrande. Henrik Schyffert hade för tusan en föreställning som hette "Var inte rädda" 2018. Man driver lite med SD, man förklarar varför Sverige egentligen är bra skit, trots att vi som levt genom 80- och 90-talet (alltså vi i hans ålder) tycker oss ha upplevt annorlunda. Och så vidare. Varför vill man inte vara edgy? Varför vill man inte sparka uppåt mot en myndighet?
Jag har en god vän som är en prominent ståuppkomiker, och han lade till mig som medlem i ett forum på Facebook som heter Standupforumet för en massa år sedan, där de mest prominenta ståuppkomikerna i landet diskuterar aktuella ämnen. Jag har aldrig besökt det forumet, förrän nu. Jag fick ett tips att läsa ett inlägg av en journalist från Bulletin som ville intervjua en komiker angående att Myndigheten för psykologiskt försvar varnar för satir. Journalisten hade påpekat att ni (alltså komikerna) numera är farliga. Texten som myndigheten publicerat lyder, ordagrant under rubriken Skratt som kan skada:
Humor, parodi och satir är vanligtvis harmlösa underhållningsformer som ibland kan användas för att sprida vilseledande information och förlöjliga eller kritisera personer eller åsikter – till exempel i form av memes.
Alltså, bl.a. satir är vanligtvis harmlöst, men kan ibland t.ex. förlöjliga eller kritisera personer eller åsikter. Som om kritik mot personer eller åsikter per automatik är något dåligt - ibland är det något väldigt bra, beroende på vad som kritiseras och varför. Öppet mål för den som vill driva med makten, likt den brittiska kultklassikern "Javisst, her minister"? Nej, det började skruva på sig i ledet omgående.
Någon noterar att journalisten kommer från Bulletin, vilket svensk statsmedia sagt är dåligt. "Bulletin sug min kuk".
Någon annan konstaterar att memes inte är något som komiker sysslar med, utan snarare högerextremister. Och vidare:
- Bulletin är ofrivillig komik.
- Memes är propaganda.
- Bulletin ful-tolkar och är inte populär bland komiker.
- Journalisten är en jävla tönt som (på något vis) missförstår myndigheten.
- Är detta ett skämt? Bulletin har gått i konkurs många gånger.
- Får man bli intervjuad fast man inte håller med Bulletin?
- Fuck Bulletin och allt som har med Bulletin att göra.
- Intervjua dig själv, tidningen du jobbar på är ett skämt.
Blotta misstanken att det kan finnas kritik mot den ofelbara makten skapar kalabalik bland svenska komiker. Två kommentarer sticker ut åt det positiva hållet. Den ena konstaterar att Standupforumets medlemmar inte är särskilt roliga, den andre skriver något ironiskt om att regeringen kontrollerar skämt. Båda reagerar exakt så som man hade trott att alla komiker skulle ha reagerat, dessa utgör det positiva undantagen! Förnuftet har inte kapitulerat helt!
Eftersom ståuppkomiker har en egen definition av vad memes är, vilket jag respekterar, vill jag lite snabbt nämna vad en meme faktiskt är, utanför den bubblan. Meme-teori formulerades av professor Richard Dawkins år 1976, och beskriver en enhet som bär kulturella tankar eller referenser, likt gen-teori inom biologi. Förr tog detta sig uttryck när människor valde att, i ett religiöst kontext, tro på uppenbara orimligheter för att dess prospekt var tillräckligt lockande - t.ex. evigt liv. Idag märker vi det genom att tilltalande uttryck, t.ex. en parodisk representation av ett socialt fenomen, sprids i hög utsträckning på Twitter.
Jag, som ändå företrätt sekulärhumanismen i flera år, har givetvis en åsikt. Jag skrev som kommentar i tråden att man bör dra öronen åt sig när staten varnar för satir, men enligt svaren på den kommentaren förväntas jag inte anse att budskapet "satir är bra, men..." absolut inte är något annat än ett hyllande av satir, precis som "jag är inte rasist, men..." inte är något annat än antirasism. Code-of-conduct-komikern låter hälsa:
Myndigheten varnar inte för satir.
Den kommentaren är alltså personens bästa tolkning av ett inlägg som beskriver satir som vanligtvis harmlöst, men ibland något som kan användas för kritik, och att man därför bör vara uppmärksam. Själva definitionen av en varning för satir, tolkas alltså inte som en varning för satir. Hur mycket etablissemang är man, om man kommer undan med detta? Och förresten, lita aldrig på personer som behöver en code-of-conduct (uppförandekod) för att ta sig igenom vardagen. Det finns genuint sympatiska människor man istället kan bilda allianser med därute.
Rockmusikern Rick Wakeman är en briljant konsertpianist, men en ganska medioker komiker, men fel sak på fel plats får mig att skratta. Här är hans ytterst olämpliga tacktal efter att han valts in i Rock'n'roll hall of fame. Notera gärna att relationen med gitarristen Steve Howe inte är den bästa.
Kommentarer
Skicka en kommentar