Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Yttrandefriheten, religionsfriheten och demokratin är under attack från tre håll

Yttrandefriheten, religionsfriheten och demokratin är idag under attack.

Vad är yttrandefrihet? Yttrandefrihet definieras av FN i dokumentet "Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna" enligt följande: "Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser." Det innebär alltså att yttrandefrihet åtnjuts av den som inte riskerar att få sparken från jobbet för att han har impopulära åsikter, även om åsikterna rentav handlar om religion. Yttrandefriheten skyddar individen från massan.

Vad är religionsfrihet? Den låter dig praktisera din religion utan tvång, och den låter dig avstå. "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor." Att attackera blåljuspersonal när ens föreställningar utmanas, täcks inte av religionsfriheten, men rätten att utmana dina förställningar täcks av yttrandefriheten.

Vad är demokrati? Demokrati är ett styrelseskick där makten utgår från folket. Medborgare har rätt att rösta, och har rätt att lobba för sina frågor, vilket förutsätter demonstrationsrätten och yttrandefriheten. Sverige har en ganska stark indirekt demokrati, vilket innebär att man utser representanter för sina åsikter. Styrkan ligger särskilt i ett skydd mot en stark stat och mot korrupta politiker, i en grundlag. Grundlagen, som säkerställer yttrandefriheten och religionsfriheten, kan inte ändras hur som helst. "Grundlagarna är svårare att ändra än andra lagar. Det ska finnas tid för eftertanke och konsekvenserna av en grundlagsändring måste vara extra genomtänkta. Tanken är att skydda demokratin. Riksdagen ska inte kunna fatta förhastade beslut som till exempel begränsar människors fri- och rättigheter."

Attacken mot dessa institutioner pågår nu från tre olika håll, på tre olika nivåer.

Massmedia, som korrekt och plikttroget har pratat om högerextremism när nazister attackerar fredliga demonstrationer, har nu valt att istället prata om högerextremism när högerextremister attackeras. De senaste dagarnas upplopp beror enligt media på den högerextrema Rasmus Paludan, vilket är en subtil glidning från att skylla oroligheter på den som orsakar dem, till den som har demonstrationstillstånd.

Islamismen och annan extremism är givetvis en faktor. Om du inte vill att koranen ska brännas, är du inget annat än en muslim, men den som vidtar våld när den inte får som den vill, är inte en vuxen tänkande människa, den är en extremist som saknar respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Dessa människor har inget i ett kunskapsdrivet och fritt land att göra - oavsett ursprung, etnicitet och bakgrund. Man hör helt enkelt hemma bakom lås och bom.

Vissa medborgare vrider ut och in på sig själva och pratar om att dessa beviljade demonstrationer inte är "riktig" yttrandefrihet eller demonstrationsfrihet, eller att det är "korkat" att bevilja sådant som är provokativt. Vad som är korkat eller inte, är inte upp till våldsverkarna eller deras försvarare att avgöra, den frågan ägs av den som anser sig ha skäl att bedriva sin demonstration. Detta är inte något en demokratiförespråkare vill begränsa, för en sådan anser att det är våldsverkaren som är problemet. Vi behöver komma till en punkt där detta är införstått om yttrandefriheten, religionsfriheten och demokratin ska ha någon framtid i Sverige.

Kommentarer

  1. Utmärkt skrivet!
    Det är förfärande hur ofta man stöter på resonemanget att felet ligger hos provoceraren, vi har rätt att provocera.
    Jag kommer ihåg när den stackars franska läraren blev halshuggen av en islamist och hur en massa människor uttryckte att det var hans fel istället för galningen som dödade honom, därför att läraren provocerade honom. Annars så talar folk om att inte skuldbelägga offer men här görs det för fullt.

    Allt detta ursäktas förstås därför att förövarna i det här fallet utgör en minoritet men i sådana här fall så gillar jag att hitta på fiktiva scenarior för att visa lite olika perspektiv:
    Du bestämmer dig för att ta emot en rumskamrat. Han verkar trevlig men efter ett tag så börjar du märka vissa säregenheter. Han blir väldigt hotfull när du gör saker som han inte tycker om och till slut så går han så långt att han hotar dig till livet. Till en början så tar du det inte på allvar men en bekant informerar dig om att han har tagit livet av andra under liknande förutsättningar. Du frågar chockat varför han har fått gå fri men får svaret att det givetvis är hans offers fel för att de provocerade honom.

    Jag tycker att det här scenariot gör det uppenbart hur absurt den här typen av påståenden är men givetvis så är verkligheten inte riktigt så enkel. Det handlar inte om en enstaka individ utan en grupp av människor där merparten sköter sig ypperligt och vi kan i allmänhet inte se undantagen förrän de missköter sig. Jag tror att ett av de största problemen är att vi inte gör något ens när de missköter sig. De kan komma undan med nästan vad som helst och känner då att de kan fortsätta att hota och slåss. Folk reagerar förstås med rädsla och eftersom de inte kan göra något åt förövarna så angriper de offren istället. Vi måste sluta dalta med islamisterna.


    En sidodiskussion här är skillnaden mellan offended och kränkt:
    Det har blivit standard att översätta 'offended' till 'kränkt' men jag skulle argumentera att detta inte bara är fel utan rentav skadligt.
    På svenska så säger vi med rätta att ett våldtäktsoffer har blivit kränkt av våldtagaren men på engelska så skulle man aldrig säga att offret blev offended i det sammanhanget utan man skulle i stället använda någon synonym av violated. Att kränka någon är helt klart betydligt värre än att offend någon.
    En mer passande svensk motsvarighet av offended skulle jag säga är stött. Nu så kommer du finna ordböcker som listar både stött och kränkt som synonymer men jag tror inte många skulla hålla med om att de är likvärdiga.
    Varför är detta ett problem? Genom att likställa offended och kränkt så kan förespråkarna återanvända den delen av den amerikanska kulturen som talar om detta men bruka den mycket hårdare. I amerikanska diskussioner så ser man ofta 'mainstream'-grupperingar från alla politiska riktningar beskriva de som beskriver sig själva som offended som ganska löjliga men detta skulle aldrig kunna yttras i sverige på grund av att ordet 'kränkt' är så mycket hårdare än 'offended'. Om vi bytte från kränkt till stött så skulle det fortfarande kunna användas (som i det här fallet) men i väldigt många fall så skulle folk då kunna se hur löjligt det blir.

    /Tomas Håkansson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett utmärkt påpekande. Stort tack, Tomas!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D