Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Vilken rätt har man att posta på Twitter?

Twitter stänger av folk som man inte tycker bidrar till deras plattforms framgång, och många anser att privata företag minsann ska få agera hur de vill, vilket givetvis är en bra grundprincip. Det är dessutom en princip som sällan hänvisas till när IT-jättarna vill sparka personer som t.ex. vill gå med i facket, utan nästan bara när man håller med om att gärningen är positiv, som t.ex. när Donald Trump blev bannlyst från Twitter.

Yttrandefrihet beskriver ett avtal mellan en medborgare och en stat. Vad är egentligen yttrandefrihet? Wikipedia beskriver det så här:

Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning.

Yttrandefrihet är möjligheten att yttra sig och att göra det konsekvensfritt. FN beskriver yttrandefrihet så här:

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Alltså möjligheten att yttra sig och att göra det konsekvensfritt. Men det är en relation mellan medborgare och stat, inte en relation mellan content producer (användaren) och content publisher (t.ex. Twitter). YouTube (som också gärna stänger av folk) har i skrivande stund två miljarder aktiva användare, Twitter har 320 miljoner, Instagram har en miljard och Facebook har knappt tre miljarder aktiva användare. Inte många stater kan mäta sig med detta, så det verkar alltså gå att privatisera bort yttrandefriheten. Om yttranden garanteras av staten, och staten låter ett privat företag tillhandahålla möjligheten att yttra sig, kan man peka på sina meningsmotståndare och säga att detta inte handlar om yttrandefrihet. Och nu är det IT-jättarna som bestämmer, vilket har introducerat ett nytt problem:

Eftersom staterna ansvarar för medborgarnas rättigheter, men det är marknaden som erbjuder möjligheten att praktisera rättigheterna, kan vissa stater anse att de har ett förhandlingsläge som kan gynna makten. Man kanske kan dra nytta av att ha privatiserat bort sitt ansvar för medborgarna? Jo, vi har sett exempel där t.ex. Kina har ställt krav på inskränkningar för att tillåta nätjättarnas närvaro.

En bra konkurrenssituation hade löst problemet. Om vi hade haft fem olika "Twitter", så kan man vara mer tolerant mot principen att privata företag får göra som de vill, för om man blir avstängd från den ene kan man alltid gå till den andre. Då blir avstängningar en del av konkurrensen. Men utan en sund konkurrens, eller i en situation som i det närmaste liknar en monopolställning, försvagas det skälet. Konkurrensverken borde ha varit lite mer närvarande i vad som händer på marknaden.

När vi nu är där vi är, där de stora givarna till yttrandefrihet kommer från en privat marknad som mer eller mindre är monopoliserad, är det märkligt att se ett påhejande av att vissa stängs av. Det är också märkligt att vi accepterar att vår stat, som garanterar vår frihet, inte lobbar mot detta. Formellt sett har vi svenskar fortfarande såklart yttrandefrihet, för både jag och Donald Trump kan skriva precis vad vi vill, utan rädsla för något, på våra respektive hemsidor, men läsarna och publiken finns hos nätjättarna - det är där yttrandefrihet skulle kunna praktiseras på riktigt. Den som inte har tillträde till rummet där alla är, kommer inte uppleva sin möjlighet att klottra på lappar som ingen får läsa som en lösning på den utmaning vi står inför, nu när även socialister har förlikat sig med att vår frihet ligger i händerna på privata de facto-monopol.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...