Inte alla politiska läger betraktar svensk public service som objektiva

Ett argument som används för att staten ska driva landets största tv-bolag SVT och radio-bolag SR (med tillhörande webbsidor) är att staten är objektiv. Objektiviteten verkar mest synlig för personer med sympatier till vänster och tycks se ut som en vänstervridning för människor åt höger. Detta borde besvära SVT:s och SR:s försvarare, för om man hänger upp bolagens existens på något som för många inte tycks finnas, blir bolagens framtid ofrånkomligen ett föremål för diskussion.

Hur ser detta oberoende ut? När det blev känt att Stefan Löfven skulle bli partiledare för Socialdemokraterna skrev SR han är "respekterat även i den borgerliga regeringskretsen". När det blev känt att Isabella Lövin skulle bli språkrör för Miljöpartiet lyfte man fram att hon belönats med stora journalistpriset. Men när Ulf Kristersson skulle bli partiledare för Moderaterna belyser SR endast sådant som är graverande för honom.

Det är alltså helt uppenbart för vem som helst att man måste ha sina sympatier till vänster för att uppfatta den form av objektivitet som public service bjuder på, vilket inte sällan är samma personer som rent av blir arga när högern syns i rutan, om ens i ett satirprogram. Så hur fyller man t.ex. en ledarsida när man anser sig sakna politiskt narrativ? Vilka åsikter är det den som inte är höger eller vänster anser sig ha? De korrekta åsikterna såklart, t.ex. att föräldrar måste bli bättre på att dela på föräldradagarna. Tydligen är inte någon tidskrift på den fria marknaden betrodd att vara part i svenskens kamp om att slippa sina barn.

Hur borde objektivitet uppnås? Mitt svar på den frågan är att helt avreglera media. Låt SvD vara obunden moderat, låt DN vara oberoende liberal och låt oberoende socialdemokratisk. Att vara ärlig med sin infallsvinkel är mer trovärdigt än att försöka dölja den bakom en påstådd objektivitet, som ändå bara uppfattas som objektiv av personer som delar det valda narrativet. Jag är en försvarare av public service, när ordet beskriver programinnehåll, men inte när ordet samlar all form av tvångsfinansierade program. Det berövar fri media en massa marknadsandelar, som behöver lappas ihop med det principiellt problematiska presstödet.

Läs även gärna: "Fel att låta SVT bada vidare i pengar".