Annika Strandhäll har förmodligen fel om sex och kön

Den svenska socialdemokratin i all sin vishet, har nyligen utmanat vad vi vet om sex. I januari ställde socialförsäkringsminister Annika Strandhäll frågan vad oppositionspolitiker Hanif Bali gjort under julledigheten eftersom han accepterar den vetenskapliga teorin om sexual economics istället för den konkurrerande politiska teorin om icke-existerande biologiska könsskillnader. Bali skrev:

Kvinnor vill inte ha sex i lika hög utsträckning som män. De vill ha trygghet och status. Se sexuell aktivitet hos bögar/flator för jämförelse.

Detta sades i ett kort meningsutbyte om s.k. incels där det påpekades att kvinnor inte tvingar till sig sex i samma utsträckning som män (vilket stämmer). Att kvinnor inte vill ha sex lika ofta kan förmodligen härledas till att kvinnor under historiens gång har fått bära det tyngsta lasset för en eventuell befruktning, vilket fått könens relation till sex att glida isär under evolutionens gång. Strandhälls ord var, 47 minuter senare:

Är denna autentisk? Vad hände under julledigheten?

Helt oaktat kontext, kan man konstatera att Annika Strandhäll inte accepterar påståendet som görs i Hanif Balis tweet, så vad vet vi? Det finns en undersökning från 2006 baserad på ett underlag av 200 000 personer från olika kulturer som visar att män faktiskt har en högre benägenhet att vilja ha sex med en partner, och en studie från 2013 påpekar att homosexuella män har sex med en ny partner i högre utsträckning än heterosexuella män, medan kvinnor har sex med en ny partner i lägre utsträckning än heterosexuella män. Slutligen, magasinet Contexts presenterar följande siffror nu i år: Andelen homosexuella män som haft fyra eller fler partners under senaste året är 31%. För heterosexuella män och homosexuella kvinnor är siffran 11% och för heterosexuella kvinnor är siffran 4%.

Men Strandhäll är inte nöjd med detta. Att påstå att kvinnor inte vill ha sex i samma utsträckning som män nedvärderar samtliga kvinnors sexualitet och är pinsamt. Expressen gör sitt bästa för att rädda Strandhäll. En artikel som Bali använt i sitt resonemang visas upp för en forskare - Lotta Löfgren-Mårtenson - som säger att artikeln inte stöttar Bali.

Problemet är bara att artikeln som inte styrker Balis påstående inte heller avfärdar det, och att siffrorna som faktiskt styrker Balis påstående fortfarande inte är avfärdade eller ens berörda. Det är naturligt att media tar parti för regeringen i det medieklimat vi har, men det sker på bekostnad av hur seriöst man hanterar sakfrågan. I detta fall har Expressen gjort Annika Strandhäll en personlig tjänst, men allmänbildningen en björntjänst, för denna gång hade hade Strandhäll fel.