Nästa intellektuella haveri från Svenska kyrkan

Ärkebiskop Antje Jackelén och Svenska kyrkan upphör aldrig att förvåna och förfära i deras kamp om själar och deras pengar. Häromdagen skrev hon i Svenska Dagbladet, med anledning av trettonhelgen och med hänvisning till barnkonventionen att religiösa budskap från Svenska kyrkan är inte propaganda och att barn har rätt till en andlig utveckling. Om trettonhelgen skrev hon (läs med din löjligaste röst):

Till Trettondedag jul hör berättelsen om de tre vise från österlandet som hade färdats långt för att uppvakta den nyfödde Jesus. De satte barnets bästa i centrum inte bara genom sina värdefulla gåvor utan också genom att ta en annan väg hem, för att inte avslöja barnets vistelseort för kung Herodes som traktade efter barnets liv.

Och om att rekrytera barn till sin religion skrev hon:

När barnhälsovården informerar tas det inte för propaganda som behöver neutraliseras utan ses som bidrag till barnhälsan. När kyrkan berättar julens berättelse för barn kan det framställas som att en intresseorganisation bedriver propaganda som bör neutraliseras – och inte som ett bidrag till barns andliga och existentiella hälsa.

Sen lämnas läsaren att tänka att andlighet med nödvändighet handlar om monoteistisk tro, och som en harkling nämner Jackelén barnkonventionens artikel 27:

Konventionsstaterna erkänner varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.

Det blir så tokigt när religiösa hänvisar till skrift. Jesus var god, för han sa si och gjorde så. Men slår man upp saker och ting i sitt sammanhang, faller det ofta platt. Barnkonventionen är inte något undantag. Artikel 14:

Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Hoppsan, det var alltså barnet som skulle få utveckla sin religion på sina villkor med stöd från den vuxne – religionsfrihet inte religion. Om det enda verktyg man har är en hammare, ser alla utmaningar ut som spikar, och så hamrar man på om gud och Jesus. Men även om man kan tro att andligheten i ovanstående citat från artikel 27 handlar om att dela Svenska kyrkans religiösa dogmer, så ska man veta att andlighet kan vara så mycket mer, något så mycket större än en naiv religion, och definitivt något mycket större än Antje Jackélens religion. Hon driver en kyrka vars finansiella intäkter minskar från år till år, trots ett enormt stöd från staten i sin rekrytering av nya själar. För den moderna människan behöver inte någon religiös auktoritet för sin andlighets skull. De andliga behoven kan tillgodoses genom litteratur, konst, musik, vetenskap eller var som helst som ger vidgade vyer utan att man behöver fantisera om en låtsaspappa i himlen.

En del av de problem unga vuxna brottas med i dag hänger samman med brist på andlig utveckling.

Ja, och där bär kyrkan en skuld.