Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Graham's hierarchy of disagreement: Det finns inga skäl att tro att Gud finns

Programmeraren Paul Graham har skrivit en kort essä om förmågan att inte håll med, betitlad "How to disagree". Jag har aldrig riktigt känt mig som den tilltänkte mottagaren, utan läste den inför min första offentliga debatt eftersom min meningsmotståndare absolut ville vara säker på att jag skulle veta hur man agerar när man inte håller med. Graham formulerade sju nivåer av precision på ett refuserande av en ståndpunkt, men skalan har sedan dess kompletterats med ytterligare en nivå. Dessa nivåer kan illustreras som en pyramid, enligt följande:


Jag har stött på de flesta nivåer (8-2). Svaret på påståendet "det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud" kan besvaras på följande sätt:

Nivå 8, att kasta milkshakes:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- ~Kastar milkshakes~

Nivå 7, öknamn:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Bög!

Nivå 6, personangrepp:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Du är ateist!

Nivå 5, vädjan till ton:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Du respekterar inte min tro!

Nivå 4, motsägelse:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Gud finns visst!

Nivå 3, motargument:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Om inte Gud finns, vem har då uppfunnit moralen?

Nivå 2, refusering:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Den vetenskapliga artikeln Y hävdar att Gud faktiskt finns.

Nivå 1, refusering av huvudpoäng:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Det finns skäl att tro att Gud finns eftersom X.

Jag har som sagt stött på de flesta nivåer, så jag vet vad Y är och varför den är ogiltig. Men jag har aldrig stött på X. Det är därför jag anser att begreppet "vetenskaplig skeptiker" innefattar "ateist".

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler

I Sydsvenskan har ett meningsutbyte om samhälle, religion och sekularism pågått en tid, och igår gav Joel Halldorf replik till Anders Ekström som tycker att samhället behöver mindre religion . Halldorf skriver: "Ekström oroas över religionens ökade synlighet, eftersom han förknippar religion med irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler." Att man har en religion betyder naturligtvis inte att man har någon irrationell övertygelse, att man drivs av subjektiva känslor eller förespråkar orimliga regler, men allt detta är tämligen utmärkande för just religion. Speciellt monoteism. En irrationell övertygelse skulle kunna vara gudstro, eller tro på religiösa fenomen som jungfrufödsel, profeter, återuppståndelse eller dualism. Ibland lyfts tvivel fram som en förmildrande omständighet, men tvivel följer naturligt från tro på ting man vill ska vara sant, men inte ser något bevis för, och är därför absolut inget tecken på intellektuell styrka. Inte alla re...

Dåliga försök att legitimera religion, del 98 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioåttonde. Christopher Hitchens och Richard Dawkins (m.fl.) smädar religiösa! Inte minst Sam Harris har anklagats för att ha angripit islam när han var gäst hos Real Time med Bill Maher i oktober 2014, något han givetvis borde göra. Under programmet påpekade Harris bl.a. att anmärkningsvärt många dåliga idéer härstammar från islam. Christopher Hitchens var en vandrande citatmaskin som slog hål på både vetenskapliga och moraliska argument, samt lämnat en utmaning till eftervärlden ( del 49 ) att visa på religionen som inspiration till godhet, som förmodligen aldrig kommer att klaras. Richard Dawkins är den "nyateist" som religiösa helst pratar om, kanske för att de överskattar hans betydelse för rörelsen, kanske för att de är genuint besvärade av hur välskr...