För att över huvudet taget kunna uttala sig om världen idag, måste man åtminstone ha grundläggande kunskap om matematik och vetenskap, vilket långt ifrån alla har. Något alla däremot faktiskt kan göra, är att gå till sig själv och ställa ett påstående mot sina egna erfarenheter, vilket hela tiden sker. Det kan vara nog så intressant för den som vill förstå hur en annan människa tänker och varför hon tycker och tror som hon gör, men det är helt ointressant för den som vill försöka förstå sin omvärld. Du kanske känner någon som berättade om sin släkting som levde tills hon blev 93, trots att hon var storrökare? Det kan förklara varför personen inte är bekymrad över de hälsoproblem som kan följa av rökning, men det säger inget alls om riskerna med rökning. Om samma person hävdar att "det finns massor av människor som både röker och lever långa, friska liv" så kan det vara sant även om rökning är direkt dödligt, eftersom det kan finnas ännu fler som inte lever långa liv. Först när man vet hur den ena mängden förhåller sig till den andra mängden, kan man uttala sig. Hundra friska personer är "många" bredvid en som är sjuk, men om man räknar alla som är sjuka, kanske tiotusen, så är hundra istället en liten siffra. Man måste veta, man kan inte gå till sig själv.
I Sverige finns ungefär 40-50 000 personer födda i Afghanistan. Många av dessa har flytt till Sverige ifrån fruktansvärda förhållanden. När Magda Gad för Expressens räkning reste dit, kunde hon bekräfta missförhållandena, men inte alla trodde henne. Hon, som nu bor där och har koll på situationen, får gång på gång höra att hon har fel, från personer som aldrig någonsin brytt sig om att ta reda på hur läget är. Från personer som förhåller sig till vad de har framför ögonen. Från personer som inte ens vet om att kunskapen som behövs för att uttala sig om sin omvärld, måste komma utifrån.
Den som får sitt liv förstört av ett inbrott kan säkert identifiera sig med påståendet att kriminaliteten ökar, medan den som är privilegierad nog att ha sluppit undan kan säkert identifiera sig med att kriminaliteten minskar. Men för att göra ett allmänt uttalande, måste hantera information bortom sig själv. "Där jag bor har det minsann inte varit några problem med brottslighet" betraktas gärna som en garant för att brottslighet inte förekommer någonstans alls, men det betyder i bästa fall att det inte har varit några problem med brottslighet på en specifik plats, och i värsta fall att den som gör uttalandet helt enkelt inte vet något (Dunning-Kruger). Min poäng är att utsagan är sann både i en extremt kriminell värld och i en extremt fredlig värld, och därför bara relevant för någon som försöker beskriva sitt närområde. Utsagan är helt irrelevant om generell kriminalitet diskuteras - där behövs data som berör den generella kriminaliteten.
Och när man tittar på den statistik som faktiskt finns, är det inte säkert att den bekräftar just läsarens förutfattade meningar. Jag har tagit del av debatten om dödligt våld där en långsiktig ökning tvingar in den ena sidan i tron att minskningar ör de facto-minskningar, medan ökningar är förändringar i benägenheten att anmäla våld, medan den andra sidan betraktar förändringarna som just förändringar. Då den långsiktiga trenden är omvänd, vilket den är ibland, är ad hoc-förklaringarna omvända. Det enda som ingen ännu har intresserat sig för, är verkligheten. Vad man själv tror på, trumfar vetenskapen för vem som helst.
Men det finns undantag, som t.ex. Hans Rosling. Han förstod betydelsen av att förstå matematik för att kunna göra utsagor. Han kunde betrakta ett påstående som falskt, även om det görs av en statstjänsteman, och som sant, även om det görs av en Sverigedemokrat. Så om någon gör ett uttalande om arbetslösheten hos invandrare baserat på att sitt närbutiksbiträde har mörk hud, vill jag tipsa om Hitchens rakkniv: Det som kan påstås utan evidens kan också avfärdas utan evidens. Sanningen finns varken i din direkta närhet eller i din politiska agenda, utan i vetenskapen.
I Sverige finns ungefär 40-50 000 personer födda i Afghanistan. Många av dessa har flytt till Sverige ifrån fruktansvärda förhållanden. När Magda Gad för Expressens räkning reste dit, kunde hon bekräfta missförhållandena, men inte alla trodde henne. Hon, som nu bor där och har koll på situationen, får gång på gång höra att hon har fel, från personer som aldrig någonsin brytt sig om att ta reda på hur läget är. Från personer som förhåller sig till vad de har framför ögonen. Från personer som inte ens vet om att kunskapen som behövs för att uttala sig om sin omvärld, måste komma utifrån.
Den som får sitt liv förstört av ett inbrott kan säkert identifiera sig med påståendet att kriminaliteten ökar, medan den som är privilegierad nog att ha sluppit undan kan säkert identifiera sig med att kriminaliteten minskar. Men för att göra ett allmänt uttalande, måste hantera information bortom sig själv. "Där jag bor har det minsann inte varit några problem med brottslighet" betraktas gärna som en garant för att brottslighet inte förekommer någonstans alls, men det betyder i bästa fall att det inte har varit några problem med brottslighet på en specifik plats, och i värsta fall att den som gör uttalandet helt enkelt inte vet något (Dunning-Kruger). Min poäng är att utsagan är sann både i en extremt kriminell värld och i en extremt fredlig värld, och därför bara relevant för någon som försöker beskriva sitt närområde. Utsagan är helt irrelevant om generell kriminalitet diskuteras - där behövs data som berör den generella kriminaliteten.
Och när man tittar på den statistik som faktiskt finns, är det inte säkert att den bekräftar just läsarens förutfattade meningar. Jag har tagit del av debatten om dödligt våld där en långsiktig ökning tvingar in den ena sidan i tron att minskningar ör de facto-minskningar, medan ökningar är förändringar i benägenheten att anmäla våld, medan den andra sidan betraktar förändringarna som just förändringar. Då den långsiktiga trenden är omvänd, vilket den är ibland, är ad hoc-förklaringarna omvända. Det enda som ingen ännu har intresserat sig för, är verkligheten. Vad man själv tror på, trumfar vetenskapen för vem som helst.
Men det finns undantag, som t.ex. Hans Rosling. Han förstod betydelsen av att förstå matematik för att kunna göra utsagor. Han kunde betrakta ett påstående som falskt, även om det görs av en statstjänsteman, och som sant, även om det görs av en Sverigedemokrat. Så om någon gör ett uttalande om arbetslösheten hos invandrare baserat på att sitt närbutiksbiträde har mörk hud, vill jag tipsa om Hitchens rakkniv: Det som kan påstås utan evidens kan också avfärdas utan evidens. Sanningen finns varken i din direkta närhet eller i din politiska agenda, utan i vetenskapen.
Kommentarer
Skicka en kommentar