Den 17:e augusti gjorde jag ett inlägg på Twitter med anledning av Skolverkets läroplan för Programmering 1. Inlägget (nedan) har ett citat ur beskrivningen av planen, som alltså avser programmering på den lägsta nivån.
Spel designas av speldesigners och grafiken av grafiker. I början av 1980-talet kunde en enda person i sällsynta fall göra allt jobb själv, men grafiken i kommersiella spel var ofta enklare då än vad den är i moderna kommersiella spel. Bilden föreställer hjälten i spelet "Purple Turtles" från 1983 bredvid hjälten i spelet "Shadow of the Tomb Raider" från 2018.
I det vänstra fallet är två personer inblandat, en enda designer och en enda programmerare, där programmeraren förmodligen har ett visst ansvar för hur karaktären är utformad. Ett modernt spel, som det till höger, är producerat av ett team på säkert 50 personer under lång tid, med tydligt definierade roller. Programmeraren har inte något särskilt mandat att opponera sig mot t.ex. karaktärens kläder. Jag vet inte ens vilken kompetens man har efter att ha läst programmering ur ett genusperspektiv, men om genusperspektivet har med att opponera sig mot sexistiska tv-spel att göra, så har inte en programmerare något speciellt ansvar. De flesta programmerare försörjer sig över huvudet taget inte på att producera tv-spel, utan på att bygga verksamhetssystem.
Man kan tänka sig en kameraman som filmar Aktuellt i Sveriges Television. Han bestämmer inte vad som ska hända framför kameran, och han bestämmer garanterat inte vad som händer framför kameran i en sexistisk sekvens i en Hollywood-film. Som programmerare arbetar man efter specifikationer, och det man producerar granskas av andra programmerare, testas av testare och godkänns av produktledningen. Som yrkesman i beroende av försörjning försöker man inte smyga in något bakvägen.
Så vems är felet att det finns lättklädda kvinnor i tv-spelen? Jag kan se tre syndabockar. Speldesigners som söker finansiering för ett spel med det innehållet, riskkapitalisterna som bedömer sig kunna tjäna pengar på sådana spel och konsumenterna som betalar för dem. Sen finns det oberoende team som bygger spel ideellt, för eget kapital eller med hjälp av gräsrotsfinansiering. Dessa har säkert glädje av genusperspektivet - inte för att de är programmerare, utan för att de är människor. Det finns ju faktiskt oberoende team som gör film också, och då kanske det är kameramännen som behöver genusperspektivet - åtminstone lika mycket som någon annan.
Jösses, jag har programmerat datorer i 25 år, men jag lever inte ens upp till "Programmering 1" enligt Skolverket idag.
"- Programmering och dess olika användningsområden ur ett socialt perspektiv inklusive genus, kultur och socioekonomisk bakgrund."
Jag är inte akademiker.Medvetet valde jag att inte skriva vad jag tycker om genusperspektiv eller socioekonomiskt perspektiv i Programmering 1, för jag ville se hur folk reagerade. På mer eller mindre informerade grunder sade vissa att den citerade meningen är stollig, och på mer eller mindre informerade grunder sade vissa att den citerade meningen är bra. Detta diskuterades både på Twitter där jag hade inlett diskussionen i en lite mer initierad Facebook-grupp. Ett försvar av genusperspektiv som vann popularitet, avslöjar dock att få vet vad programmering faktiskt är. Försvaret gick ut på att tv-spel innehåller lättklädda kvinnor i situationer där män har rustning, och därför behöver programmerare genusperspektivet.
Spel designas av speldesigners och grafiken av grafiker. I början av 1980-talet kunde en enda person i sällsynta fall göra allt jobb själv, men grafiken i kommersiella spel var ofta enklare då än vad den är i moderna kommersiella spel. Bilden föreställer hjälten i spelet "Purple Turtles" från 1983 bredvid hjälten i spelet "Shadow of the Tomb Raider" från 2018.
I det vänstra fallet är två personer inblandat, en enda designer och en enda programmerare, där programmeraren förmodligen har ett visst ansvar för hur karaktären är utformad. Ett modernt spel, som det till höger, är producerat av ett team på säkert 50 personer under lång tid, med tydligt definierade roller. Programmeraren har inte något särskilt mandat att opponera sig mot t.ex. karaktärens kläder. Jag vet inte ens vilken kompetens man har efter att ha läst programmering ur ett genusperspektiv, men om genusperspektivet har med att opponera sig mot sexistiska tv-spel att göra, så har inte en programmerare något speciellt ansvar. De flesta programmerare försörjer sig över huvudet taget inte på att producera tv-spel, utan på att bygga verksamhetssystem.
Man kan tänka sig en kameraman som filmar Aktuellt i Sveriges Television. Han bestämmer inte vad som ska hända framför kameran, och han bestämmer garanterat inte vad som händer framför kameran i en sexistisk sekvens i en Hollywood-film. Som programmerare arbetar man efter specifikationer, och det man producerar granskas av andra programmerare, testas av testare och godkänns av produktledningen. Som yrkesman i beroende av försörjning försöker man inte smyga in något bakvägen.
Så vems är felet att det finns lättklädda kvinnor i tv-spelen? Jag kan se tre syndabockar. Speldesigners som söker finansiering för ett spel med det innehållet, riskkapitalisterna som bedömer sig kunna tjäna pengar på sådana spel och konsumenterna som betalar för dem. Sen finns det oberoende team som bygger spel ideellt, för eget kapital eller med hjälp av gräsrotsfinansiering. Dessa har säkert glädje av genusperspektivet - inte för att de är programmerare, utan för att de är människor. Det finns ju faktiskt oberoende team som gör film också, och då kanske det är kameramännen som behöver genusperspektivet - åtminstone lika mycket som någon annan.
Kommentarer
Skicka en kommentar