I helgen diskuterade jag religion och kyrka med en polack och ställdes inför uppgiften att beskriva Svenska kyrkan, vilket är en större utmaning än man kanske först inser.
Historiskt har svensken betalat var tionde till kyrkan enligt lag, vilket skulle försörja präst och kyrka, men detta avskaffades runt år 1900. Sverige har sedan dess rört sig långsamt mot religionsfrihet, och sedan 1952 är det tillåtet enligt lag att inte vara kristen. Sedan år 2000 bekänner sig inte längre svenska staten till luthersk kristendom och kyrkan förlorade sin myndighetsstatus, men i praktiken fungerar Svenska kyrkan fortfarande i mycket som en myndighet. Jag vill att Sverige ska vara en sekulär stat, men det finns egentligen inget folkligt stöd för det.
Svenskar ogillar religion såvida religionen inte är organiserad, men inte heller då vill vi att det ska handla om religion, eftersom vi inte tror. På sätt och vis är Sverige både sekulärt och asekulärt - sekulärt, eftersom vi ogillar religion och inte vill att religion ska vara politik, och asekulärt, eftersom vi gärna vill att kyrkan ska tona ner sin religion för att kunna förbli en maktfaktor. Och viljan till underkastelse under denna maktfaktor, i ljuset av att kyrkan ska bli ett slags godhetsministerium, är slående.
Tack vare sin historia förvaltar Svenska kyrkan tillgångar till ett värde av ungefär 45 miljarder kronor, i form av lösöre, mark och aktier. Dessutom är medlemskapet i kyrkan svindyrt. Men de flesta (sex miljoner svenskar) betalar gladligen medlemsavgiften, bländade av kyrkans ambition att skifta fokus från att vara kyrka till att vara "en god kraft i samhället".
Svenska kyrkan själva förstår att de inte är önskvärda som församling. Man vet att man är den organisation som organiserar flest ateister i hela Sverige, och då det finns så pass få gudstroende i Sverige så vill man inte att den potentiella medlemsbasen ska vara begränsad till dessa. Därför beror medlemstappet på ungefär 6000 personer per månad till betydande del på att de medlemmar som faktiskt tror på Gud, förpassas till fria församlingar.
Och för att vara helt ärlig, så tror jag att de som verkligen vill se att Svenska kyrkan omvandlas från församling till godhetsministerium, är så pass få så att kyrkan behöver sina gynnsamma privilegier för att de ska kunna bevara sin makt. Den dyra medlemsavgiften blir mindre tydlig genom att staten konfiskerar den istället för att kyrkan själv debiterar den. Medlemskapet kan initieras av någon annan än medlemmen själv, och förnyas per automatik. Du vet, sådant som anständiga organisationer varken får eller vill göra.
Historiskt har svensken betalat var tionde till kyrkan enligt lag, vilket skulle försörja präst och kyrka, men detta avskaffades runt år 1900. Sverige har sedan dess rört sig långsamt mot religionsfrihet, och sedan 1952 är det tillåtet enligt lag att inte vara kristen. Sedan år 2000 bekänner sig inte längre svenska staten till luthersk kristendom och kyrkan förlorade sin myndighetsstatus, men i praktiken fungerar Svenska kyrkan fortfarande i mycket som en myndighet. Jag vill att Sverige ska vara en sekulär stat, men det finns egentligen inget folkligt stöd för det.
Svenskar ogillar religion såvida religionen inte är organiserad, men inte heller då vill vi att det ska handla om religion, eftersom vi inte tror. På sätt och vis är Sverige både sekulärt och asekulärt - sekulärt, eftersom vi ogillar religion och inte vill att religion ska vara politik, och asekulärt, eftersom vi gärna vill att kyrkan ska tona ner sin religion för att kunna förbli en maktfaktor. Och viljan till underkastelse under denna maktfaktor, i ljuset av att kyrkan ska bli ett slags godhetsministerium, är slående.
Tack vare sin historia förvaltar Svenska kyrkan tillgångar till ett värde av ungefär 45 miljarder kronor, i form av lösöre, mark och aktier. Dessutom är medlemskapet i kyrkan svindyrt. Men de flesta (sex miljoner svenskar) betalar gladligen medlemsavgiften, bländade av kyrkans ambition att skifta fokus från att vara kyrka till att vara "en god kraft i samhället".
Svenska kyrkan själva förstår att de inte är önskvärda som församling. Man vet att man är den organisation som organiserar flest ateister i hela Sverige, och då det finns så pass få gudstroende i Sverige så vill man inte att den potentiella medlemsbasen ska vara begränsad till dessa. Därför beror medlemstappet på ungefär 6000 personer per månad till betydande del på att de medlemmar som faktiskt tror på Gud, förpassas till fria församlingar.
Och för att vara helt ärlig, så tror jag att de som verkligen vill se att Svenska kyrkan omvandlas från församling till godhetsministerium, är så pass få så att kyrkan behöver sina gynnsamma privilegier för att de ska kunna bevara sin makt. Den dyra medlemsavgiften blir mindre tydlig genom att staten konfiskerar den istället för att kyrkan själv debiterar den. Medlemskapet kan initieras av någon annan än medlemmen själv, och förnyas per automatik. Du vet, sådant som anständiga organisationer varken får eller vill göra.
Kommentarer
Skicka en kommentar