Verklighetsuppfattning: "Tala med stolthet om folkkyrkan"

Biskop Sören Dalevi skriver en intressant text i Kyrkans tidning som vädjar till en modernisering av hela församlingen, från att vara just en församling till att vara en god samhällskraft. Det var framför allt Dalevis inledning som fick mig att lyfta på ögonbrynen:

Han hette Fred, var forskare i religionsvetenskap från Uganda, och jag stötte på honom när han gjorde sin intervjuforskning om sekularisering. Han hade hört att Sverige var världens mest sekulariserade land. Det var därför han hade kommit hit. 

Några månader senare återvände Fred till Uganda, och han skrev sin artikel. Men den handlade inte om det han först hade trott. Tvärtom handlade artikeln om världens mest kristna land: Sverige.

Fred förstår Sverige på ett sätt som ytterst få svenskar, men har Fred rätt? Ja, kristendomen är djupt rotad i Sverige och vi gillar organiserad religion mer än vi gillar religion i allmänhet, och definitivt mer än vi tror på den. De flesta bryr sig inte om att Svenska kyrkan har samhälleliga privilegier som andra livsåskådningsförbund saknar, att troende har privilegier som ateister saknar, och många som själva inte delar kyrkans tro eller värderingar, betalar ändå gladeligen hutlöst mycket pengar i medlemsavgift. Är det detta Fred har noterat? Det är åtminstone inte vad Dalevi lyfter fram.

Han lyfte fram den svenska socialtjänstlagen, och visst fick jag erkänna att den är ett evangelium i sig.

Den antas såklart inte vara ett resultat av humanism, utan av kristendom.

Systembolaget, visst är det en kristlig tanke att folk inte ska supa skallen av sig?

Spritmonopolet är också Gud. Och utbildningssystemet. Och sjukvården. Och föräldraledigheten. Inget beror på humanismen, allt beror på kristendomen. Eller naturligtvis inte precis allt, jag förmodar att Sören Dalevi inte anser att varken kyrka eller religion har något att göra med de som flydde från religiöst förtryck i Sverige på 1800-talet att göra.

I den verkliga världen har den lilla humanism som faktiskt finns inom kristendomen varit svår att banka in i den, och det har gjorts av yttre krafter, inte minst av humanister.