Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Frihet från ateism, del 2/2

Tanken att man bör har rätten att slippa exponeras för ateism kommer ofta från mer entusiastiska troende, som t.ex. Raphael Mabo, Ulf Bjereld eller den skapelsetroende naturläraren Johannes Axelsson. Om rätten att (inte?) tro och predika skriver Axelsson "I don’t like it! (To be truly honest.)", och vidare:
Jag tycker inte om att vi ständigt måste utsättas för alla de ateistiska tankar som omringar oss. Jag önskar frihet från ateism.
Axelssons inlägg är ganska poänglöst - det är blott en vädjan till egna privilegier, helt utan några egentliga argument. Men vad är ateism för något skrämmande? Per definition är man ateist om man inte tror på någon eller några gudar.



Det kan låta enkelt, men den definitionen skapar många problem. Varför har vi ett ord för frånvaron av en vidskepelse? Varför har vi ett ord för frånvaron av en specifik vidskepelse?

Sannolikheten att Gud finns är inte större än sannolikheten att något annat övernaturligt finns, vilket är aningen genant för den som råkar tro. Så för att slippa vara omgiven av aenhörningister, aspökister och adrakister, vill man gärna ladda ordet med något annat. Ateister kanske förnekar Guds existens eller rentav hatar Gud?


Begreppsförvirringen som Johannes Axelsson ger uttryck för, alltså att ateism är ett slags tro, förekommer idag mest hos mer entusiastiska religionsanhängare. Raphael Mabo skriver under rubriken "Religionsfriheten innebär frihet även för ateister":
Om vi har kravet på frihet från religion, andlighet och tro i det offentliga rummet så bör vi alltså samtidigt ha krav på frihet från ateism, icke-tro och icke-religion i det offentliga rummet – att ateisterna, icke-religiösa och icke-troende lämnar det hemma.
Eller varför inte Ulf Bjerelds pladder om "fundamentalistisk ateism"? Hur man än vädjar så tror inte han på enhörningar - endast goda argument biter, vilket tydligen är det enda gudstroende saknar.

Bjereld publicerar tre citat från Illusionen om Gud (Richard Dawkins, 2007) för att visa att Dawkins är fundamentalist. Men vem som helst med tillgång till boken, t.ex. jag, kan syna Bjereld.

"Många vet innerst inne att de är ateister men vågar inte erkänna det för sina närmaste, ibland inte ens för sig själva" skriver Dawkins i ett stycke som handlar om det sociala stigma det innebär att leva som icke-troende i ett samhälle där ateism inte accepteras.

"Om den här boken fungerar så som jag har tänkt kommer religiösa läsare som öppnar den att vara ateister när de har läst ut den", och visst kan det vara fult att argumentera för sin sak, men i nästa mening skriver Dawkins: "Vilken förmäten optimism!" Sen förklarar han att tro ofta har sociala och kulturella orsaker.

Det sista citatet lyder "Jag kan inte vara fundamentalist, för jag har ju rätt", men har inte återgivits ordagrant. Bjereld tycker att citatet talar för sig själv, men givet att han är en ärlig och välmenande person, så tror jag att han har missuppfattat. "Citatet" kommer faktiskt från ett stycke där Dawkins försvarar sig från fundamentalistanklagelser, och lyder:
Kristna fundamentalister motsätter sig passionerat evolutionsläran och jag är en passionerad förespråkare för den. Våra passioner är lika starka. Det betyder enligt somliga att vi är lika fundamentalistiska. Men för att travestera en aforism vars ursprung jag inte har kunnat få fram: när två motsatta åsikter uttrycks med lika stor kraft ligger sanningen inte nödvändigtvis mittemellan. Den ena sidan kan helt enkelt ha fel. Och det rättfärdigar passionen på den andra sidan.
Inte riktigt "jag kan inte vara fundamentalist, för jag har ju rätt" alltså. När det kommer till frågan om religion har Ulf Bjereld inget annat än pladder att bjuda på.

Del 1.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...