Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Vad är bra konst?

Igår skrev jag lite kort om verket "Hylas and the Nymphs" som plockades bort från konstmuseet i Manchester som en provokation, vilket var mycket framgångsrikt. Sedan dess har jag fått anledning att fundera på vad det är som får mig att gilla ett verk - jag lägger ju trots allt ganska mycket surt förvärvade pengar på både musik, bildkonst och skulpturer. Samtidigt som jag inte drar mig för att kritisera både den som har en konservativ syn på motiv och den som anser att konst ska ha en uppfostrande uppgift, måste jag ärligt och uppriktigt erkänna att jag har en konservativ smak när det gäller konst. Detta är en redogörelse av min syn på konst, inte en vädjan till medhåll eller ett försök att påverka någon att tycka som jag - jag uppskattar åsiktsmångfalden.

Beträffande klassisk musik så kan jag inte bara sätta på en skiva med t.ex. Tjajkovskijs Svansjön. För att inte låta framförandet stå i vägen för musiken kräver jag en specifik inspelning som för mig definierar hur det "ska" låta. När det gäller populärmusik så kan jag, precis som så många andra, låta det mesta skvala i bakgrunden, som t.ex. Kiss, Queen, Whitesnake samt diverse 80-talsgrupper. Men när jag lyssnar aktivt, har jag väldigt specifik smak. Då har jag ett antal plattor med bl.a. Pink Floyd och Yes, samt en handfull jazz-album med bl.a. Dave Weckl och Niacin som fungerar. Musik är ett hantverk och hantverket måste vara klanderfritt och motivet måste vara vackert.

När det handlar om bildkonst så tillkommer en dimension som inte gäller den abstrakta konsten, typ Wassily Kandinsky eller Jackson Pollock: Vad föreställer bilden? "Hylas and the Nymphs" föreställer nakna människor från den romerska mytologin. Två verk som jag ofta återkommer till, för att jag beundrar både hantverket och skönheten och motivet är "De tre gracerna", en speciell rendering från romariket, och Michelangelos "David" (tidigt 1500-tal).


Dessa verk objektifierar människokroppen, men jag betraktar det som helt oproblematiskt, eventuellt för att jag inte anser att vi ska lägga det på just konsten att uppfostra oss. Jag kan inte nog betona att detta är en åsikt, och att jag dessutom inte kräver medhåll i denna åsikt, men jag anser att uppfostringsansvar för en person ligger hos vårdnadshavaren, och att samhällsinvånarna har ett ansvar för att föregå med gott exempel i ord och handling - att i så hög utsträckning som möjligt leva som man lär, och att i så hög utsträckning som möjligt undvika att leva på någon annans bekostnad. Ett praktiskt exempel på min hållning skulle kunna vara att inte döma ut någon som omoralisk för att han vill titta på en deckare på tv, där det mördas, trots att jag anser att mord är en förkastlig ingrediens i ett välmående samhälle. Detta då jag som sagt inte lägger något uppfostringsansvar i konsten.

Däremot så blir jag utsatt för uppfostringsförsök genom konst. H&M får inte längre sälja underkläder med reklamskyltar i Stockholm, eftersom folk har rätt att slippa se lättklädda människor i sin vardag. Den moderna människan har ett komplicerat förhållande till det skal som våra gener använder som sitt fordon i sin ständiga jakt på duplicering. Vad jag tycker om detta, spelar ingen roll. Frågan påverkar mig inte, eftersom jag fortfarande kan besöka deras hemsida om lusten att handla damunderkläder skulle infinna sig, och den får de gärna påminna om genom reklamskyltning i Stockholm. Nu är det istället nakna gubbar och menskonst som pryder tunnelbanan.


Efter att ha redogjort för de kriterier som är viktiga för mig när jag väljer vilken konst jag ska konsumera, så behöver jag förmodligen inte påpeka att jag inte köpt någon avbildning av dessa verk. Det skulle inte röra mig i ryggen om även dessa förbjuds i tunnelbanan (även om jag inte hoppas att det blir så), men jag skulle bråka rejält om verken inte är tillgängliga att betrakta för dem som vill betrakta dem. I frågan om konst är var och en sin bästa lyckas smed.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...