Det brukar uppstå en viss irritation när man påpekar att Sveriges Radio (SR) är vänster och regeringsvänlig. Trots att detta bekräftas av den enda publikation jag känner till, är det många som bedyrar SR:s opartiskhet. Undersökningen i fråga (JMG, GU) sammanställdes 2012 och säger att 70% av journalisterna sympatiserar med S, MP eller V (där S är betydligt mindre bland journalister än hos allmänheten) medan 45% av allmänheten har sina sympatier där. Feministiskt Initiativ, som står långt ut på vänsterkanten, fick då 1% av journalisternas sympatier, men 0% av allmänhetens.
Bland SVT:s personal får V 18%, S 13% och MP 52% (totalt 83%). Bland SR:s personal får V 17%, S 11% och MP 54% (totalt 82%). Sympatier för Feministiskt Initiativ är inte redovisade i sammanställningen. Så här skrev SR 2012 med anledning av att Stefan Löfven skulle bli partiledare:
Artikeln som man länkar till är nu raderad, och Sveriges Radio har gått ut med en ursäkt på Twitter. För min del behövs inga ursäkter för denna text. Vi vet ju var sympatierna finns! Det som behövs är mångfald, vilket är något mycket mer än kön, hudfärg och sexuell läggning. Kanske är det bristen på åsiktsmångfald som gör att ämnet väcker irritation, för om antingen gillar SR eller den regering som SR försvarar, vill man förmodligen bevara status quo.
Uppdatering: Så texten hade kollats för få gånger, och publiceringen kommer att följas upp internt "på olika sätt". Men kan man verkligen klandra en fisk för att den gillar vatten?
Bland SVT:s personal får V 18%, S 13% och MP 52% (totalt 83%). Bland SR:s personal får V 17%, S 11% och MP 54% (totalt 82%). Sympatier för Feministiskt Initiativ är inte redovisade i sammanställningen. Så här skrev SR 2012 med anledning av att Stefan Löfven skulle bli partiledare:
Löfvens förmåga som partipolitisk debattör är oprövad, men han har lång och bred erfarenhet av arbetsmarknadspolitiken. Jobb, arbetsrätt och näringspolitik har varit centrala frågor under hela hans fackliga karriär.
Han namn är respekterat även i den borgerliga regeringskretsen. Inte minst sedan han bidragit till en avtalsuppgörelse under finanskrisen för ett par år sedan, när IF Metall gick med på att sänka lön och arbetstid tillfälligt, med motiveringen att det skulle hjälpa svensk ekonomi.Och så här skrev man 2016 om Isabella Lövin med anledning av att hon skulle bli språkrör:
Isabella Lövin, 53 år, var Europaparlamentsledamot för Miljöpartiet från 2009 till 2014, då hon utsågs till biståndsminister. Före politikerkarriären arbetade Lövin som kultur- och miljöjournalist. Mest uppmärksammad blev hon för debattboken "Tyst hav: Jakten på den sista matfisken", utgiven 2007 och belönad med Stora journalistpriset.
– Jag är hedrad och glad, sa Isbaella [sic] Lövin vid presskonferensen i Stockholm.Idag, när Ulf Kristersson meddelar att han kandiderar till rollen som partiledare för M, reagerade SR så här:
Artikeln som man länkar till är nu raderad, och Sveriges Radio har gått ut med en ursäkt på Twitter. För min del behövs inga ursäkter för denna text. Vi vet ju var sympatierna finns! Det som behövs är mångfald, vilket är något mycket mer än kön, hudfärg och sexuell läggning. Kanske är det bristen på åsiktsmångfald som gör att ämnet väcker irritation, för om antingen gillar SR eller den regering som SR försvarar, vill man förmodligen bevara status quo.
Uppdatering: Så texten hade kollats för få gånger, och publiceringen kommer att följas upp internt "på olika sätt". Men kan man verkligen klandra en fisk för att den gillar vatten?
Kommentarer
Skicka en kommentar