Det sägs att sekulärhumanismen är Sveriges största livsåskådning. Det är påstående som förmodligen är sant, och som framstår som sant i jämförelse med de två stora religionerna i Sverige - islam och kristendom - då de trots allt är ganska impopulära, speciellt bland intellektuella. Förmodligen är det New Age, postmodernism, pseudovetenskap, TV4-spöken, relativismen och annat trams som ger sekulärhumanismen en utmaning i antal anhängare. Christer Sturmark föreslår att detta lilla test avgör, med hyfsat bra precision, huruvida man är sekulärhumanist eller ej. Om man svarar ja på följande fem frågor, är man troligen sekulärhumanist.
1. Anser du att det går att leva ett etiskt och meningsfullt liv utan religiös tro? Jag tror att de allra flesta svarar ja på fråga 1 helt utan förbehåll. Det finns en frireligiös ådra där man skolas till att tro att religion är något nödvändigt. Om man inte dyrkar Gud, så dyrkar man mammon eller shopping, kan det heta. Man kan också höra att vetenskap eller ateism är konkurrerande religioner. En liten och ganska extrem grupp anser att människan alltid är anhängare av någon religion, dyrkan och/eller personkult, och är det inte deras religion, så är det någon annan. Sunda religiösa har knappast själva ett "dyrkande" förhållande till sin Gud, och är således fullt medvetna om att religiös dyrkan inte är nödvändigt.
2. Anser du att förnuft och vetenskapliga metoder är det bästa sättet att nå kunskap om världen vi lever i? Här svarar nog också hyfsat många ja, men i hela västvärlden finns en ytterst märklig föreställning om varför-frågors magiska egenskaper, som tycks locka för frågornas förmåga att öppna dörrar till åtråvärda övernaturliga förklaringsmodeller. För en sekulärhumanist är "varför" samma sak som "hur kommer det sig att...?", men för många andra är "varför" samma sak som "vad hade min låtsaskompis för baktanke...?".
3. Anser du att religion och politik ska skiljas åt och att samhället ska garantera mänskliga rättigheter för alla? Pastafari är en religion konstruerad för att testa religiösa minoriteters likhet inför staten, som helt enkelt provocerar fram ett ställningstagande. Många, t.ex. Transportstyrelsen, anser att den religiöses rättigheter ska stå i paritet med religionens globala framgång, men en sekulärhumanist anser att alla människor ska ha samma rättigheter och vara likvärdiga inför staten.
4. Anser du att konsten, musiken och naturen kan ge oss andliga upplevelser, som inte hänför sig till något religiöst sammanhang? Ja, förmodligen anser alla, utom den lite stolliga minoritet som har problem med första frågan, att så är fallet. Man kan faktiskt även tänka sig att bruket av s.k. mind expanding drugs kan bidra till andliga upplevelser.
5. Anser du att naturliga förklaringar är bättre än övernaturliga förklaringar? Här säger nog de allra flesta nej. Övernaturliga förklaringar har ingen vidare hög status i akademiska kretsar, men gemene man verkar vara ganska säker på sin sak: Hittepå beskriver verkligheten bättre än det som på goda grunder kan anses vara sant. Hur många tittar inte med behållning på Jocke och Jonnas spökjakter, trots att det är allmänt känt att det är Jocke och Jonna själva som spökar? Hur många tittar inte på TV4-Gruppens flora av spökprogram, trots att varje program i sig själv borde vara en tragedi för den som faktiskt tror att medium kan kommunicera med avlidna människor? Hur många tror inte på "något", anser att "varför" är frikort för vidskepligt trams, att postmodernismen bidrar med precision in vår verklighetsuppfattnings korrekthet? Listan kan göras lång, och skeptikerrörelsen har ett enormt jobb framför sig.
1. Anser du att det går att leva ett etiskt och meningsfullt liv utan religiös tro? Jag tror att de allra flesta svarar ja på fråga 1 helt utan förbehåll. Det finns en frireligiös ådra där man skolas till att tro att religion är något nödvändigt. Om man inte dyrkar Gud, så dyrkar man mammon eller shopping, kan det heta. Man kan också höra att vetenskap eller ateism är konkurrerande religioner. En liten och ganska extrem grupp anser att människan alltid är anhängare av någon religion, dyrkan och/eller personkult, och är det inte deras religion, så är det någon annan. Sunda religiösa har knappast själva ett "dyrkande" förhållande till sin Gud, och är således fullt medvetna om att religiös dyrkan inte är nödvändigt.
2. Anser du att förnuft och vetenskapliga metoder är det bästa sättet att nå kunskap om världen vi lever i? Här svarar nog också hyfsat många ja, men i hela västvärlden finns en ytterst märklig föreställning om varför-frågors magiska egenskaper, som tycks locka för frågornas förmåga att öppna dörrar till åtråvärda övernaturliga förklaringsmodeller. För en sekulärhumanist är "varför" samma sak som "hur kommer det sig att...?", men för många andra är "varför" samma sak som "vad hade min låtsaskompis för baktanke...?".
3. Anser du att religion och politik ska skiljas åt och att samhället ska garantera mänskliga rättigheter för alla? Pastafari är en religion konstruerad för att testa religiösa minoriteters likhet inför staten, som helt enkelt provocerar fram ett ställningstagande. Många, t.ex. Transportstyrelsen, anser att den religiöses rättigheter ska stå i paritet med religionens globala framgång, men en sekulärhumanist anser att alla människor ska ha samma rättigheter och vara likvärdiga inför staten.
4. Anser du att konsten, musiken och naturen kan ge oss andliga upplevelser, som inte hänför sig till något religiöst sammanhang? Ja, förmodligen anser alla, utom den lite stolliga minoritet som har problem med första frågan, att så är fallet. Man kan faktiskt även tänka sig att bruket av s.k. mind expanding drugs kan bidra till andliga upplevelser.
5. Anser du att naturliga förklaringar är bättre än övernaturliga förklaringar? Här säger nog de allra flesta nej. Övernaturliga förklaringar har ingen vidare hög status i akademiska kretsar, men gemene man verkar vara ganska säker på sin sak: Hittepå beskriver verkligheten bättre än det som på goda grunder kan anses vara sant. Hur många tittar inte med behållning på Jocke och Jonnas spökjakter, trots att det är allmänt känt att det är Jocke och Jonna själva som spökar? Hur många tittar inte på TV4-Gruppens flora av spökprogram, trots att varje program i sig själv borde vara en tragedi för den som faktiskt tror att medium kan kommunicera med avlidna människor? Hur många tror inte på "något", anser att "varför" är frikort för vidskepligt trams, att postmodernismen bidrar med precision in vår verklighetsuppfattnings korrekthet? Listan kan göras lång, och skeptikerrörelsen har ett enormt jobb framför sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar