VoF:s förbud mot religionskritik

Häromdagen kommenterade jag förbudet att kritisera religion på VoF:s facebooksida i en video. Detta resulterade i kommentarer, både i videons kommentarsfält och på VoF:s diskussionsforum på deras hemsida, där två poänger framfördes - poänger som inte är nya för mig utan har framförts av föreningens medlemmar flera gånger.

En tillsägelse jag tyvärr fått flera gånger, med rätta.

För det första, kontroverserna som uppstår när religion kritiseras beror på att ämnet är så extremt okontroversiellt. För det andra, religiösa anspråk kritiseras inte eftersom de inte är inte falsifierbara. Jag vill bemöta båda dessa påståenden.

Okontroversiellt?
Att förklara kontroversen som uppstår i kölvattnet av ett avfärdande av ett religiöst anspråk med att avfärdandet är okontroversiellt, är ytterst tveksamt. Idag förstår en upplyst majoritet i VoF att inga gudar finns på riktigt, men det finns ändå gott om orsaker till att frågan verkligen är kontroversiell. Av strategiska skäl kanske man inte vill stöta sig med vem som helst, vilket är fullt förståeligt. Idag är en liten men betydande del av Sveriges befolkning muslimer, och jag är ytterst tveksam till att det bästa sättet att närma sig denna grupp av potentiella medlemmar anses vara att förolämpa deras religion genom att hävda att Allah inte finns på riktigt. Hur man än resonerar, så tvivlar jag på att man förbjuder ämnen på grund av att de inte är kontroversiella, eller att kontroverser över huvudet taget kan förklaras med att ämnet är okontroversiellt. Och det saknas inte skäl till att de som påstår motsatsen, inte kan göra så mycket annat än att just påstå motsatsen - goda argument saknas.

Ej falsifierbart?
Eftersom det inte spelar någon roll vad som är falsifierbart eller ej när man tar ställning till vad som förtjänar kritik, är detta påstående ett icke-argument. För att få en bild av hur oviktigt det är med att teorier ska vara falsifierbara, kan man titta på alternativmedicin som inte påvisat någon effekt i test. De ad hoc-hypoteser som syftar till att framställa ett preparat som otestbart men fungerande, tas aldrig på allvar. Man betraktar testet som ett falsifierande, ad hoc-hypoteserna till trots. Normalt brukar möjligheten att falsifiera en teori vara intressant för en teoris advokat, medan anspråket att en teori är korrekt trots att den inte klarar ett test, normalt brukar hävdas av pseudovetenskapare. Men när Gud väljer att gömma sig, skulle detta tas i beaktning? Hoppsan och tjenixen!

Om det vore upp till mig att hantera konflikten i att vara en skeptikerförening som är beroende av en god relation med religiösa, skulle jag snarare erkänna att det är kontraproduktivt att göra sig osams med en så pass stor andel av medlemsbasen. Kanske är det så styrelsen resonerar, men medlemmarna som tar sig ton i denna fråga är mindre nogräknade - de är av motsatt uppfattning. Och eftersom jag förstår att VoF väjer sina fajter, har jag mycket liten förståelse för den som tror sig göra VoF en tjänst genom att hitta på saker.