"Ner med andras yttrandefrihet"

Både igår och i måndags fick vi från Almedalen höra de allra bästa argumenten mot yttrandefriheten. Vissa personer blir helt enkelt kränkta av vissa fakta och åsikter, vilket för den svagsinte är ett argument mot rätten att yttra detta, trots att det borde vara ett argument för att man bör syssla med annat än politik.

Jag som representerar åsikter som skulle kriminaliseras på tre ögonblick, ser en viss orättvisa. Det som förespråkar att "kränkande fakta" och "kränkande åsikter" inte ska få framföras, tänker sällan eller aldrig på de fakta eller de åsikter som kränker mig, utan på vad som kränker dem själva eller deras allierade. Kompromisslösningen att all fakta och alla åsikter som får framföras enligt lag ska få framföras, trots att alla inte gillar allt, borde vara en lågoddsare, men icke.

Nej, nej, den som motarbetar friheter, motarbetar andras friheter. Om inte kompromissen om allas rätt att prata duger, borde man kunna föregå med gott exempel och själva hålla tyst? Det avslutar onekligen en onödig debatt i ett samhälle som borde sträva mot ökad frihet, inte tvärt om.

Apropå en ABF-arrangerad konferens om islamofobi från förra året:

"[Erik] Ullenhag hade inte möjlighet att delta i seminariet förrän efter ungefär halva tiden hade gått. Till en början höll han en mycket låg profil. Men sen sa han att det kunde vara på sin plats att kasta ut en brandfackla.

Islamofobi är ett äkta problem i samhället, förklarade han, men så är också hedersrelaterat våld och jihadister som åker från Järvafältet i Stockholm för att delta i inbördeskriget i Syrien."

Samme Kaplan om gudstro och rätten att kritisera densamma:

"Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja."

Kunskapsfientlighet är miljöpartiets drivkraft och diskriminering är luften de andas.