Dåliga försök att legitimera religion, del 97 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiosjunde.

Människan behöver religion.

I del 62 besvarade jag påståendet att religionen är det som hindrar människor att bli ohämmade nöjesshoppare. Det lite mer allmänna påståendet att människan av någon anledning behöver religion för sin psykiska hälsas skull, är en onödig generalisering eftersom vi rent empiriskt ser att detta inte stämmer. Det finns många exempel på lyckliga människor som levt ett fullgott liv utan religion och utan att behöva föreställa sig att det finns några gudar över huvudet taget. Den som vill ge stöd åt hypotesen om människans behov av religion, brukar gilla att peka på det faktum att det finns gott om ateister som levt miserabla liv, t.ex. Alan Turing. Jag anser inte att det finns något skäl att påstå att ateismen i sig orsakar mental ohälsa, eftersom det allt som oftast finns fler parametrar. Intelligenta personer lider mer sannolikt av psykisk ohälsa och är mer sannolikt ateister. Just Turing levde som homosexuell i ett samhälle som inte accepterade homosexualitet.

Det finns något som är väldigt sorgligt och lite nedlåtande i detta försvar. Att peka på ett behov av att tro på något som inte går att bevisa, är att måla ut religion som en "mental snuttefilt". Den religiösa skulle göra avkall på sina normala krav på att anspråk ska vara rimligt för att vara värda att tro på, eftersom livet skulle vara outhärdligt utan vissa trosföreställningar. Detta resonemang blir extra anmärkningsvärt när det presenteras av en ateist. "Jag behöver ingen mental snuttefilt, de andra, de troende, behöver det."

I själva verket påverkar inte våra föreställningar om tings beskaffenhet deras faktiska beskaffenhet, de påverkar endast vår bias. Därför är ateism en förutsättning för en mer objektiv bild. Jag har tidigare nämnt den framstående vetenskapsmannen och tillika katoliken Ken Miller, och hans insats för evolutionsteorins status i Kansas. Jag har själv ifrågasatt Millers gudstro, och har kommit till insikten att det handlar om professionalism. Den som vill ha fel privat, måste åtminstone vara ateist på jobbet. Den vetenskapsman som tror att Gud finns får gärna göra det på sin lediga tid, den vetenskapsman som inte tror det, slipper handskas med denna dissonans.

Föregående - Nästa