I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten
som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttionionde.
Istället för att
utrota religion, ska folk få bra utbildning så att de kan välja vad de ska tro
på.
Både i del 33 och 47 nämner jag att (ny)ateister antas vilja
utrota religion. Inom vissa religiösa kretsar är ateisters önskan att utrota helt
vedertagen, vilket en apologet lät mig förstå under samtal. Som ett litet
konstruktivt tips till mig, föreslog han att jag kanske skulle låta folk tro
vad de vill, istället för att försöka utrota religionen.
Önskan att låta folk
tro vad de vill och önskan att låta
folk få tillräcklig kunskap att dra sina egna slutsatser är inte olika
formuleringar av samma sak. Om man nu antar att apologeten i fråga förstår att vad man tror inte har någon inverkan på hur något är, så brukar en önskan om att låta folk tro vad de vill, vara ett
uttryck för föreställningen att vissa frågor inte är vetenskapliga frågor,
vilket innebär att man kan tro vad man vill i religionens namn, utan att man
för den sakens skull har fel i någon vetenskaplig fråga (non-overlapping
magisteria).
Innan jag kommenterar dessa skillnader, vill jag bara säga
att det inte spelar någon roll för frågan
om Guds existens att många tror att Gud finns. Gud finns inte bara för att
många tror det, och Gud förblir icke-existerande även om t.ex. en prominent
vetenskapsman börjar tro på honom. Det som möjligtvis kan vara intressant att
diskutera i ett samhälle där många tror på Gud, är t.ex. till vilken grad staten
ska subventionera gudstroendes uttolkningar av Guds vilja. Förre
civilministern, kristdemokraten Stefan Attefall, sörjde för att gemensamma
medel avsattes för att tillgodose monoteismens religiösa behov, och drev frågan
om ökade anslag till församlingar som odlade en viss form av tro. Beloppet vi är beredda att betala för att
tillgodose troende, är givetvis öppen för diskussion.
Att låta någon tro (eller inte tro) vad man vill, är en
fråga om tankefrihet. Men när denna frihet åberopas av en apologet, brukar det
snarare handla om t.ex. deras rätt att påstå saker om Gud inför sina (i bästa
fall) eller andras barn. Vad tycker Gud om dig? Vad tycker Gud om
homosexualitet? Varifrån kommer människan? Det brukar också handla om deras
rätt att slippa få svar på tal.
Att låga någon bli tillräckligt informerad för att kunna dra
egna kvalificerade slutsatser, låter vackert när vi pratar om objektiv leverans
av information till individer stora nog att ha utvecklat förmågan att tänka
kritiskt. Men i kyrkans värld handlar det snarare om en ensidig och subjektiv vädjan
till barn. Kyrkans barntimmar, söndagsskola och konfirmation. Kyrkans fokus på
barn kan förklaras dels av insikten att man måste rekrytera till sin religion
och dels om att det är lättare att rekrytera någon som kan lita på
auktoriteter. Att få en vuxen människa att börja tro på ett övernaturligt
väsen, är ett mycket tuffare företag.
Och varifrån kommer människan, förresten? Jo,
vi är skapade i vår nuvarande form, åtminstone tills vi förmår att ifrågasätta det.
Nassim
Nichol Taleb skrev följande på Twitter: "What
fundamentalists & atheists have in common is a literal, nonmetaphorical,
epistemic, categorical interpretation of religion." Och visst
har han rätt, men problemet är att detta kan sägas om vilket mytologiskt väsen
som helst. "What fundamentalists & aunicornists
have in common is a literal, nonmetaphorical, epistemic, categorical
interpretation of mythology." Trots allt, den som betraktar älvor som ett väsen som är så pass
subtilt och så pass svårt att detektera, att deras existens är identisk med en
icke-existens, kan mycket väl beskriva älvor som verkligen existerar. Gud är inte
ett unikt mytologiskt väsen - rökridåer skapas lite var stans.
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBjörn, notera att serien heter "dåliga försök att legitimera religion".
RaderaJa, ja, men tack för klargörandet. Skriver om stycket för att undvika missförstånd.
RaderaFörst tack för ditt ambitiösa mastodontverk vilket närmar sig de 100 inläggen. Ska försöka beta av dem peu ὰ peu. Har börjat. Du skriver nu:
"I stället för att utrota religion, ska folk få bra utbildning så att de kan välja vad de ska tro på."
Hur denna gentila och till synes oskyldiga mening försåtligen missbrukas av de religiösa ger du grundliga belägg för. Om den verkligen omsattes i praktiken vore det ju religionernas död. Deras fortvaro är avhängig just bristfällig utbildning i kritiskt tänkande.
Utbildning ’på riktigt’ ska börja redan i förskolan. Viktigt för elever som kommer från religiösa hem. Att tillåta religiösa lärare är ett svek mot barnen; ett slags intellektuell pedofili. I andra för staten (samhället) kritiska uppgifter sovras ansökningar från personer bort vars åsikter kan bedömas tillhöra en femtekolonnare. Vad är viktigare än våra barn?
Jag kan erkänna att jag ser mer pragmatiskt än kulturellt på religion och kan därför inte förstå intresset av att nästan ursäktande förhålla sig till den. Jultomten har de flesta vuxna människor fått ett rimligt förhållande till och till asagudarna i de flesta fall, men till denna rövarhistorien bidrar tom Humanisterna med sin relativism. Bara tänk....att ha en rörelse och blogg om motstånd till tandfeism. Eller en antikorkistisk rörelse....Sic. Något mer ovetenskapligt kan jag knappast tänka mig....
SvaraRaderaVill man legitimera religion....skall man ta den på allvar...typ Patrik L. Jag håller i det fallet helt med BBM...... sagor skall man inte ens avfärda, de är alldeles för skrattretande för det...
SvaraRaderaSamma gäller vilseledda fysiker. Ger man deras ord den minsta betydelse, så legitimeras deras villfarelse, någonting som är dödssynd i psykiatrin. Be dem bara bevisa sin ståndpunkt. Kan de inte det, kalla dem virrpanor offentligt och bli avstängd från den relativistiska bloggen. Peace of cake.
SvaraRaderaDe intellektuella religiösas vanligaste ursäkt är, att de som inte är hjärntvättade...saknar förmåga att förstå det, de hjärntvättade förstår. Mycket sanningsenligt och rena persiljan.... Folk som samtalar med Napoleon dagligen, tror faktiskt att de är de enda som kan det.... Man blir importerad.
SvaraRaderaDetta är naturlgtvis bara en personlig reflexion och all likhet med verkligheten är slumpmässig och uppdiktad. Liksom eventuell sanningshalt.
SvaraRadera