Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 88 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttioåttonde.

Det är människan som är problemet, inte religionen.

Ibland gör sig religionens antagna okränkbarhet påmind genom ett mycket märkligt ställningstagande, gärna i samband med rapporter om religiöst motiverat våld. Vissa människor verkar ha ett behov av att påpeka att religion är något oproblematiskt, men att människor inte är det. Ett typiskt exempel kan vara att när media rapporterar om en förälder som begått illgärningar mot sina barn i tron om att de agerar i enighet med Guds vilja, så finns det alltid någon "moderat troende" som lite hurtigt säger att det inte är religionen som är problemet, det är människan.

Hur heligt får ett fenomen som religion egentligen vara? Givetvis finns det människor som begår illgärningar mot sina barn på grund av andra övertygelser än religiösa, eller helt enkelt för att det är något fel på dem. Men det finns absolut ingen naturlag som säger att ett påbud är positivt för att det är religiöst motiverat, eller att en åsikt är god för att den är religiöst motiverad, vilket skulle vara fallet om det inte är religion som är problemet. Religiösa påbud kan vara både positiva eller negativa. Fysikern Steven Weinberg uttrycker sig så här apropå religiöst motiverade gärningar, fritt översatt från essän A Designers Universe:

Religion förolämpar människans värdighet. Goda människor gör goda ting och onda människor gör onda ting, med eller utan religion. Men för att goda människor ska göra onda ting, krävs religion.

För mig är det rent förbryllande att man hellre skyller religionens tillkortakommanden på dess anhängare än på religionen som sådan. Den som betraktar sig som "moderat troende" delar förmodligen vissa antaganden med naturalisterna och ateisterna, som t.ex. att Gud inte ingriper, inte utför några mirakel och, framför allt inte pratar med sina undersåtar. Vi, de moderata och ateisterna, kan alltså lugnt enas om att Gud befinner sig någonstans mellan en tankekonstruktion och ett transcendent väsen. Den som tror något annat, är per definition inte "moderat troende" utan snarare vidskeplig. Däremot är det inte säkert att vi delar synen på religionen, vilket ställningstagandet att det "inte är religion som är problemet" ger uttryck för.

Tänk den person som är uppvuxen i en miljö där det finns postulat som säger att Gud kan kommunicera med sina undersåtar, och att Guds vilja är lag. Den person som accepterar dessa postulat, kommer att vara fullt kapabel att begå illgärningar i religionens namn på grund av faktorer som det snarare är personens föräldrar som borde ställas till svart för. Den personen vill jag hellre fria än fälla, men om man friar, så skyller man ju faktiskt problemen med religion på just religionen - detta okränkbara fenomen. Därför vill man skylla på människan. Att inta hållningen att det finns några rötägg i en annars perfekt värld, är bekväm. Feg men bekväm.

Men som vi redan konstaterat i del 47 och 87 så har religionen problem som både är allvarliga och direkt exklusiva, och precis som allt annat ska religion dömas för vad som utmärker det, inte för vad de med ansträngning lyckas imitera.

Föregående - Nästa

Kommentarer

  1. Tack. Jag får ofta den liknande kommentaren "Det handlar inte om religon, det handlar om makt"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar aldrig om religion. (Om den religiösa får välja...)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D