Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 84 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttiofjärde.

Att vädja till konsekvenser är inte begränsat till religionens domäner, utan återfinns så snart det finns ett genuint vurmande av den typ som utmärker religion, men inte är begränsat till gudstro. Uttrycket av vädjan till konsekvenser tar avstamp i vanligt önsketänkande: Man tror att något förhåller sig på ett visst sätt, för att man vill att något ska förhålla sig på ett visst sätt. Man kan tänka sig att man singlar slant och hoppas på att få klave. Och eftersom man hoppas på klave, så tror man att man får klave.

Önsketänkande betraktar jag som både mänskligt och ibland även sympatiskt, men när man vädjar till konsekvenser, så betraktar man sitt önsketänkande som något som vore mer giltigt än just primitivt önsketänkande. Betrakta påståendet att "livet saknar mening om Gud inte finns", som ensamt i sig bara är ett uppgivet påstående, men förekommande i samtal om huruvida Gud finns eller som argument för Guds existens, är typexempel på vädjan till konsekvenser. Påståendet säger nämligen något om föreställningen om konsekvenserna av någots varande, inte något om tings varande. Formen är densamma som vädjan till okunskap ("om inte Gud finns, varifrån kommer då moralen", se del 14).

Vädjan till konsekvenser är alltså ett elegant exempel på hur vurmande, såsom religiös tro, saboterar objektiviteten. Vurmandet i sig, alltså hoppet om Guds närvaro, är egentligen inte det problematiska. Om jag, i egenskap av icke-troende på Gud, får relatera till detta hopp, så kommer jag direkt att tänka på min inre önskan om mina medmänniskors välmående och välstånd. Men rent förnuftsmässigt måste jag givetvis förhålla mig till att min förhoppning om mina medmänniskors välmående och välstånd inte ensamt räcker som argument för att mina medmänniskor mår bra. Om det skulle ha räckt, skulle jag kunna göra skillnad genom att sitta hemma på kammaren och önska och be, vilket naturligtvis är en befängd tanke för den som kan betrakta situationen nyktert (vilket inte innefattar personer som ber till Gud).

Men igen, önsketänkande är mänskligt. Det är när man låter önsketänkandet ligga till grund för sin förståelse för sin omvärld, som man hamnar fel. Och om detta inte är tydligt nog när det gäller abstrakta och subtila fenomen som potentiella gudars existens, så borde det vara mer än tydligt när vi tittar på mer konkreta ting. Om inte annat, så har vi den empiriska metoden, som vilar på möjligheten att utföra och upprepa experiment. Man kan helt enkelt singla slanten och önska klave, och jämföra utfallet med att singla slanten utan att önska klave. Skillnaden är önskans relevans för någots beskaffenhet, och om man kommer fram till något annat än exakt 0, har man för få mätpunkter eller någon annan brist i sitt test.

Om någon betraktar det som lite ledsamt att förhålla sig till det faktum att Gud inte finns på riktigt, så finns alternativet att låta förnuftet kapitulera till förmån för gudstron. Man kan även ta tjuren vid hornen och vara ledsen över Gud faktiskt är hittepå. Vad man väljer, säger inget om Guds existens, det säger något om viljan att förstå sin omvärld.

Föregående - Nästa

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...