Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 82 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttioandra.

Religion inspirerar till goda gärningar.

I del 49 som handlar om det religiösa kärleksbudskapet nämnde jag Hitchens utmaning, som går ut på att nämna den goda gärning som endast troende kan göra tack vare sin tro, och som alltså en icke-troende är oförmögna att göra på grund av frånvaron av religiös tro. Den som framgångsrikt levererar på Hitchens utmaning, har stängt frågan om religionens goda inflytande. Men det ironiska är att om man istället tänker på en dålig gärning som endast troende kan göra, då låter inte svaren vänta på sig. Då kan vem som helst ge flera exempel. För att citera Steven Weinberg: "Mark Twain described his mother as a genuinely good person, whose soft heart pitied even Satan, but who had no doubt about the legitimacy of slavery, because in years of living in antebellum Missouri she had never heard any sermon opposing slavery, but only countless sermons preaching that slavery was God's will. With or without religion, good people can behave well and bad people can do evil; but for good people to do evil - that takes religion."

Del 74 handlar om att även religioner som för utomstående framstår som direkt ondskefulla, t.ex. katolicismen, även gör bra saker. Men hur är det med de kristna som identifierar sig som goda människor, och som aktivt arbetar för att göra tillvaron bättre? Ett exempel skulle kunna vara de välmenande missionärerna, som uppriktigt vill se ett gudfruktigt samhälle där ingen behöver svälta.

Eftersom korrelation kan vara ett tecken på kausalitet, så vet vi att om troende gör gott, så kan det vara värt att undersöka om tro driver fram mer positiva gärningar än negativa. Även statligt biståndsarbete, privata företags biståndsarbete och icke-organiserade insatser och donationer, kan vara motiverade från beslutsfattarens religion. Om denna kausalitet saknas, kan man nämligen inte säga att religion inspirerar till goda gärningar. Då vet vi bara att givmilda människor är vidskepliga, och kan det vara så enkelt så att samma gener kontrollerar de olika egenskaperna eller att egenskaperna kommer från samma kultur. Alltså, om kausaliteten saknas så skulle dessa människor vara lika givmilda även om de inte vore religiösa, och jag anser det inte längre trovärdigt att någon sådan kausalitet finns.

En naivare och mycket otrevlig avart av detta resonemang hävdar att det som får religiösa att agera gott, är föreställningen om potentiella belöningar eller repressalier efter döden. Anhängare av detta resonemang kan uppriktigt tro att personer som inte är gudstroende, är sämre medmänniskor. Dessa vill inte se ateister i förtroendeställning. Jag stöter i princip aldrig på detta i Sverige, men i USA bör man vara gudstroende om man är presidentkandidat. I vissa fall är det mer respektingivande att våldta en kvinna än att inte tro på någon gud.

Men när de nu finns religiöst biståndsarbete så skapar det snarare en oro om att det finns teologi kopplat till biståndet. När detta problematiseras brukar den troende hävda sin religionsfrihet. "Kristendomen är en del av min identitet, och jag har rätt att prata om den" kan det heta. Men man kan lika gärna hävda den utsattes rätt att till bistånd utan att underkasta sig biståndsarbetarens tro. Som missionär, har man samma rätt att försöka sälja sin religion som vi icke-troende har rätt att kritisera religion, men att avstå från att utnyttja någons utsatthet för att driva sin livsåskådning, är ett bra sätt att visa respekt. Därför blir jag bara nervös när personer med ansvarsfulla uppdrag säger sig identifiera sig med sin tro, för det är de som låter religionen få det bästa av sitt omdöme.

I del 91 som handlar om kontext frågar jag mig exakt vilken typ av gärningar som kristendomens urkund inspirerar till.

Föregående - Nästa

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D