Bibeln är inte en god bok

Det religionskritiska påståendet att Bibeln inte är en rätt igenom god bok kan bemötas på flera sätt, beroende på teologiskt fokus. De svar som jag tycker allra sämst om, är de som hänvisar till en gudomligt instiftad moral. Om vi ser ondska, förstår vi inte texten. Ett betydligt mer intressant svar, är att skeptiker läser Bibeln selektivt, för att det ska passa våra syften. Problemet är bara att vi, till skillnad från troende, har rätt att göra det. Tillåt mig bjuda på en jämförelse.

Tänk dig en påse innehållande juveler. Vissa är köpta ärligt, vissa är stöldgods. Någon menar att påsen med juveler inte är stöldgods och styrker det genom att selektivt visa upp ärligt inköpta juveler från påsen. Någon favoriserar stöldgodset för att visa på att påsens innehåll är ruttet. Blotta närvaron av stöldgods räcker, och den som vill påvisa detta gör helt rätt i att välja att visa upp stöldgodset när påsen ska bedömas. Om vi lägger till påståendet om att innehållet i påsen ligger till grund för en religion, så ställer närvaron av stöldgods till med stora dilemman. Och om några få blir entusiastiska anhängare av religionen och börjar betrakta påsen som en gudomlig och ofelbar förebild, är det givetvis katastrof.

Om vi nu tänker på en bok. Vissa stycken påstås vara goda och favoriseras av bokens anhängare. Boken ligger till grund för en religion, och vissa betraktar till och med boken som gudomlig och ofelbar. Det faktum att det går att selektivt välja texter med korrupta, omoraliska och hatiska budskap, räcker för att legitimt kunna påstå att boken inte är sympatisk, eller åtminstone inte en bok som man vill att någon ska ha som förebild. Att i egenskap av försvarare av Bibeln hävda att texten måste tolkas, är en snårig väg att välja, eftersom saker och ting blir mycket värre när man förstår texternas bakomliggande budskap, syfte och historia. Det vore mycket lämpligare att erkänna Bibeln som en del av mänsklighetens förflutna, men det kanske är lättare för den som inte är bunden av en religion.

Se gärna den underbara AronRa föreläsa om Bibelns syn på bl.a. spädbarn och aborter.

Låt oss njuta av Psaltaren 137:

Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror. De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: "Sjung för oss en sång från Sion!" Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land? Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas. Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje. Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: "Riv ner, riv ner till grunden." Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.

Man kan även diskutera hur goda de goda sidorna egentligen är. Detta är en annan diskussion, men eftersom den brukar leta till att tio Guds budord läggs på bordet som exempel på positiva påbud, vill jag säga att jag inte tror att kristna skulle mörda varandra ohämmat utan det femte budordet. När man väl befinner sig i händelseförloppet, brukar de flesta uppfatta en relativ och humanistisk moral, även om de själva tror att moralen är objektiv, statisk och gudomligt instiftad.