I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttioåttonde som syftar till att hantera kritiken mot försanthållandet av logiska motsägelser.
Schrödingers katt öppnar för självmotsägelser.
Självmotsägelserna som förekommer är många, men exakt vilka dessa är beror på vem du frågar. Gud är tre och en, Gud är allsmäktig och allvetande, och så vidare. Den som läser Bibeln behöver inte lämna bläddra särskilt länge innan problemen hopar sig. Redan i tredje versen skapas ljus och begreppen "dag" och "natt" etableras, men inte förrän i vers 14 är det dags att placera ut himlakropparna. Zoologen dr. Andrew Parker påpekar gärna att Bibeln helt korrekt beskriver den ordning som arter verkligen har uppstått, samtidigt som Bibeln säger emot sig själv på den punkten. Men då tankeexperimentet med Schrödingers katt visar att självmotsägelser inte nödvändigtvis är ett problem, så borde inte religiöst motiverade självmotsägelser vara något problem?
Erwin Schrödinger öppnade inte för självmotsägelser med sitt tankeexperiment, han illustrerade att katten har två potentiella tillstånd – död och levande – men så snart man tittar efter, så vet man vilket tillstånd katten befinner sig i. Att man tar hänsyn till båda dessa tillstånd innan man vet om katten lever eller ej, betyder inte att katten verkligen befinner sig ett mixat tillstånd under något tillfälle. Världen är tyvärr fortfarande ganska svartvit. Antingen finns Gud, eller så finns han inte. Antingen landade Apollo 11 på månen, eller så gjorde den inte det. Antingen kvalificerade Sverige till fotbolls-VM, eller så gjorde de inte det. Nyanserna finns i får förståelse och vår uppfattning, inte i tillstånden. Inte ens i Schrödingers katts tillstånd. Den som vårdar självmotsägande föreställningar sitter inte på någon högre kunskap, han bevarar ett undermåligt trossystem.
Föregående - Nästa
Schrödingers katt öppnar för självmotsägelser.
Självmotsägelserna som förekommer är många, men exakt vilka dessa är beror på vem du frågar. Gud är tre och en, Gud är allsmäktig och allvetande, och så vidare. Den som läser Bibeln behöver inte lämna bläddra särskilt länge innan problemen hopar sig. Redan i tredje versen skapas ljus och begreppen "dag" och "natt" etableras, men inte förrän i vers 14 är det dags att placera ut himlakropparna. Zoologen dr. Andrew Parker påpekar gärna att Bibeln helt korrekt beskriver den ordning som arter verkligen har uppstått, samtidigt som Bibeln säger emot sig själv på den punkten. Men då tankeexperimentet med Schrödingers katt visar att självmotsägelser inte nödvändigtvis är ett problem, så borde inte religiöst motiverade självmotsägelser vara något problem?
Erwin Schrödinger öppnade inte för självmotsägelser med sitt tankeexperiment, han illustrerade att katten har två potentiella tillstånd – död och levande – men så snart man tittar efter, så vet man vilket tillstånd katten befinner sig i. Att man tar hänsyn till båda dessa tillstånd innan man vet om katten lever eller ej, betyder inte att katten verkligen befinner sig ett mixat tillstånd under något tillfälle. Världen är tyvärr fortfarande ganska svartvit. Antingen finns Gud, eller så finns han inte. Antingen landade Apollo 11 på månen, eller så gjorde den inte det. Antingen kvalificerade Sverige till fotbolls-VM, eller så gjorde de inte det. Nyanserna finns i får förståelse och vår uppfattning, inte i tillstånden. Inte ens i Schrödingers katts tillstånd. Den som vårdar självmotsägande föreställningar sitter inte på någon högre kunskap, han bevarar ett undermåligt trossystem.
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar