Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 75 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttiofemte som handlar om frihet till och från religion.

Religionsfrihet!

Redan i del 30 kunde vi konstatera att friheten från religion inte alls betraktas som självklar. Vi kan alltså konstatera att inte ens Sverige betraktar FN's deklaration om mänskliga rättigheter som något självklart, då friheten både till och från religion betonas däri. Frihet till religion handlar bl.a. om rätten att utöva sin religion och att indoktrinera sina barn. Denna frihet innefattar att försöka rekrytera andra människor till sin religion, men inte att slippa svar på tal när man gör det. Religionsfrihet innebär inte försämrade rättigheter eller möjligheter för den som väljer att inte tillhöra någon religion.

En av svårigheterna som jag brottas med privat är att min frånvaro av religiösa uttryck ibland tolkas som att jag inskränker andras rätt att tro. Förmodligen är jag inte den enda ateisten som kränker mina medmänniskor genom att t.ex. inte delta i bordsbön. Som jag ser det, är detta det perfekta uttrycket för religionsfrihet - att några kan be utan att störas av att inte alla deltar. Eller varför inte tvärt om, att några kan be, helt utan att de som väljer att inte delta lägger sig i eller stör.

Allt som oftast är det den kränkta som utgör det verkliga samhällsproblemet, inte minst då han skyller på den som påstås kränka. Förvisso kan någon bli genuint besviken över att inte alla i ett sällskap deltar i bön, men om man blir kränkt av att inte få som man vill, så får man helt enkelt räkna med att bli kränkt. Till den grad ateism nu är en religion, så innebär det inte att man "prackar på andra sin religion" genom att man avstår bön. Om någon "prackar på" andra sin ateistreligion, så skulle det ta sig uttryck genom att "påprackaren" argumenterar för sin sak, vill förhindra andra att utöva sin, eller vad det nu kan vara. Anklagelser om att ateister prackar på troende sin religion, kan inte vila på att någon inte ber.

Ett lite mer allmänt exempel på detta fick jag bevittna efter att pastafarianen och tillika österrikaren Niko Alm lyckades få bära ett durkslak på huvudet på sitt körkort. Detta bemöttes med kritik om att "ni ateister alltid ska pracka på eran religion på andra". Jo, "ni ateister" är faktiskt mer rätt än man kan tro - Niko Alm är ateist och durkslaget var ett uttryck för kritik mot religiösa privilegier. Men anklagelsen om "påprackande" har jag ingen aning om varifrån den kommer. Det var ju Niko Alm själv som hade durkslaget på huvudet! (Det är inte helt utan att man undrar hur dessa människor reagerar när de möter en muslimsk kvinna med en hijab runt huvudet.)

Om man ställer detta resonemang på sin spets, kan man fråga sig varför i hela friden Lars Vilks målade profeten Muhammed som hund? Detta är extremt nedlåtande mot muslimer och en uppenbart kränkande gest. Min åsikt är att diskussionen om yttrandefrihetens gräns är välkommen. Och till er som tyckte att Lars Vilks skulle avstå, vill jag säga att jag är fullt medveten om att yttrandefrihet inte känns som något som är värt att kämpa för. För den som ändå inte säger något som väcker reaktioner känns yttrandefrihet känns som en onödig lyx, och yttrandefrihet är definitivt inget som uppskattas av den som besitter rätten att tala men saknar intentioner utnyttja rätten. För att hitta personer som värderar yttrandefrihet, måste vi förflytta oss till teokratiska samhällen, långt borta från fredagstacos och Doobidoo. I en värld där du kan betraktas som en respektabel samhällsmedborgare trots att din största samhällsinsats är att du betalar ett Netflix-abonnemang, har konflikter andra orsaker än bristen på rätten att tala.

Den värsta missuppfattningen av religionsfriheten handlar om konsekvenser av utnyttjandet av yttrandefriheten. "Man måste tänka på konsekvenserna" kan det heta. Islamisten som spränger sig själv är inte det största problemet, den som utnyttjar sina rättigheter att tala och rita är ett större problem. I ljuset av Anders Behring Breivik och den obeskrivliga tragedin i Norge 2011, är detta resonemang helt obeskrivligt för mig. Och visst, i någons ögon är var det väldigt onödigt av Vilks att rita profeten som rondellhund, och i någon annans ögon var det väldigt onödigt för Socialdemokraterna att ställa upp i val och skaffa ett norskt ungdomsförbund. Problemanalysen är fortfarande diskutabel. I del 99 avhandlar jag Lars Vilks brott.

Föregående - Nästa

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...