Moderaten och nytillträdde arbetsmarknadsministern Elisabeth
Svantesson besitter förkastliga åsikter, och frågan om hennes lämplighet har
diskuterats en del. Svantesson representerar inga åsikter man inte får ha. Om hon tycker att det är fel med
homosexualitet eller abort, så är det upp till henne. Så länge man inte t.ex.
missaktar homosexuella, är det helt ok att tycka att det är fel att vara
homosexuell. Att lämpligheten i dessa åsikter diskuteras, är mycket bra! Det
finns en mycket god poäng i att väljarna känner till politikers åsikter i olika
frågor, för även om frågorna inte alltid ligger i linje med deras uppdrag, kan de
få genomslag.
Göran Hägglund representerar ett parti som trots sitt namn,
kristdemokraterna, säger sig vilja skilja på religion och politik. Hägglund är
inte bara socialminister, han är kristen och motståndare till sekulariseringen
av samhället. Självklart slår detta igenom, t.ex. när han i egenskap av
minister argumenterar för tillåtandet av gudstjänster icke-konfessionella
skolor. I november 2012 skriver han att lösningen på problemet en religiöst
neutral skola, är att inte kalla de religiösa inslagen för
"undervisning" och göra dem frivilliga. Snacka om att lägga fokus på
fel saker och att hänga ut dem som inte vill praktisera religion i skolan!
Man får alltså betänka att inte alla vill separera sin
religion från sin person, inte ens i egenskap av minister. Så hur resonerar Elisabeth
Svantesson? Till tidningen Dagen säger hon: "Min tro är en del av den jag
är, jag delar inte in mig själv i olika bitar." Det verkar alltså som att
inte bara Hägglund utan även Svantesson tänker agera utifrån sin tro, men det
behöver inte vara dåligt. Hon kanske har positiva sidor som också beror på sin
tro, och det kanske är dessa hon släpper fram. Jag kommer dock inte vara nöjd
då heller, eftersom jag känner mig tryggare om personer med makt kopplar på
intellektet istället för religionen. Vem som helst som läst Hägglunds artikel
borde hålla med, men om inte annat så påminner jag gärna om Tuve Skånbergs
motion om "Creationism". Nej, Skånberg har inte upptäckt något som
den etablerade vetenskapen missat, han vill
helt enkelt vara skapad av Gud för att det bekräftar hans religion. Religiöst
motiverade åsikter kan vara precis hur genomdumma som helst, vilket Tuve
Skånberg gärna illustrerar. Svantessons församling är förresten kreationister,
och utbildar i kreationism i sin friskola.
Jag har inga som helst problem med att någon tror sig vara
skapad av någon annan, men igen måste vi komma ihåg att skapelsetro är en dåres
tro (det är alltså inte en slump att t.ex. Tuve Skånberg är skapelsetroende),
och vi ska även komma ihåg att väljarens representant ska representera väljaren - i detta fall en idiot med rösträtt.
Problembilden är uppenbar, eftersom moderaterna är ett seriöst parti. (Sedvanliga
reservationer.)
Just nu jobbar Svantesson med strategin att hävda att sina
tillkortakommanden är religiöst motiverade och därför något som hon kan välja
att inte kommentera, och med ens är hon en tillgång för partiet. Hade Cecilia
Stegö Chilò hävdat att hon smitit från sin tv-licens av religiösa skäl, hade
hon varit våran kulturminister idag. Åtminstone fram till att någon frågar sig
varför förkastliga åsikter är mindre förkastliga för att de är religiöst
motiverade. Trots allt, intellektuellt motiverade åsikter är mer sällan
förkastliga.
En halmgubbe som använts för att försvara Elisabeth
Svantesson handlar om att påvisa att hon inte är antisemit. Jag håller helt med
om att denna anklagelser inte kan riktas mot henne. Det enda vi vet om Svantesson
är att hon är medlem i en evangelistisk kyrka, och att dessa brukar vara
israelvänliga. Hon kvalificerar alltså inte som antisemit på grund av något
förakt för israeler. Hennes åsikt om andra semiter, som t.ex. palestinier, vet
jag inget om, och jag har absolut ingen anledning att utmåla Svantesson som
antisemit på grund av förhållandet till Palestina. Svantesson kan kritiseras på
de ställningstaganden hon faktiskt gjort - spekulationer är överflödiga.
"Man får alltså betänka att inte alla vill separera sin religion från sin person, inte ens i egenskap av minister. Så hur resonerar Elisabeth Svantesson? Till tidningen Dagen säger hon: "Min tro är en del av den jag är, jag delar inte in mig själv i olika bitar.""
SvaraRaderaSjälvklart är det så. Religiös övertygelse är i 999 fall av 1000 en del av personens identitet och självbild. Naivt att tro något annat.