Dåliga försök att legitimera religion, del 72 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttioandra som hanterar en definition av blind tro - tro utan evidens. Den andra definitionen hanteras i del 92.

Det är blind tro som är farligt. Jag litar på Gud på goda grunder.

Man kan uppleva sig själv som tvivlande på huruvida Gud finns eller inte, man kan av den anledningen eller av andra anledningar betrakta sig själv som mindre vidskeplig och mer eftertänksam. Del 51 i denna serie handlar om att skapa legitimitet för sina föreställningar genom att betona ordet tro, något som inte håller. Men blind tro då? Om den troende hävdar att det finns människor som har en blind tro på sin gud, och att det är denna blinda tro som är orimlig eller farlig, borde inte då den icke-blinda tron vara en problemfri tillit till en högre makt?

Problemet är att alla som tror på Gud har en blind tro, något som filosofen John Lennox har reagerat över på detta vis:

"Faith (som i kristen tro, min anm.) is not a leap in the dark; it's the exact opposite. It's a commitment based on evidence... It is irrational to reduce all faith to blind faith and then subject it to ridicule. That provides a very anti-intellectual and convenient way of avoiding intelligent discussion."

Och Lennox har faktiskt rätt när han hävdar att ett "åtagande baserat på evidens" inte är att betrakta som blind tro. Som gudstroende kristen pekar alltså Lennox på bevisen för Guds existens, och om dessa är att betrakta som rimliga, är inte all tro blind. Då har vi de som tror utan att känna till och förstår evidensen - de som tror blint - och de som tror för att de studerat evidensen, och tror för att de kommit fram till den kvalificerade slutsatsen. Vidare har Lennox rätt när han påstår att hänvisandet till blind tro är ett sätt att undvika en intelligent diskussion. Även troende kan avfärda en andra troende genom att kalla dem fundamentalister eller anklaga dem för att ha blind tro.

Det första är alltså ett försök att legitimera religiös tro genom en vädjan till evidensläget. Den strategin är helt värdelös, för evidensläget är tillgänglig för vem som helst att studera, och det råder inga som helst tvivel om evidensen säger att Gud är ett socialt fenomen. Alltså, även om Gud verkligen finns i den objektiva verkligheten i form av ett väsen eller i form av en subtil kraft, är bevisen för detta helt obefintligt. Även om den som påstår att Gud finns har rätt, så finns inget som legitimerar föreställningen att Gud finns. Att hänvisa till evidensläget kastar ljus över det faktum att gudstro är blind tro.

Alltså faller Lennox påstående att det är irrationellt att påstå att all tro är blind, och det handlar inte om ett reducerande. Den som har en religiös tro som vilar på en solid grund, har inte en blind religiös tro. Att de som tror på Gud inte kan visa upp en sådan grund, presentera någon evidens över huvudet taget, beror på att det går att tro på Gud utan evidens. Annars skulle det vara fel att kalla tron för blind.

Föregående - Nästa