Dåliga försök att legitimera religion, del 71 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttioförsta som handlar om att söka vetenskapligt stöd för religiöst motiverade föreställningar.

Om vi kan bevisa att jorden en gång i tiden har drabbats av en global översvämning, så har vi bekräftat att Bibeln beskriver verkliga händelser (1 Mos 7:11) eftersom Bibeln beskriver en global översvämning, och då måste vara sann. Alltså finns Gud.

För att illustrera problemet med detta försvar, vill jag påminna om att många religioner bär på myter som handlar om den global översvämning. Yo den Store var mäktig ledare under Xia-dynastin som kunde kontrollera vatten och framkalla översvämningar. På Andamanerna anser man att skaparguden Puluga straffade människorna för sin olydnad genom att framkalla översvämningar. På Australien anser man att grodan Tiddalik släckte sin törst genom att dricka upp allt vatten, och när vattnet sedan lämnade honom skapades vattenfåror, floder, sjöar och hav. Alltså, en global översvämning skulle kunna bekräfta att krigsguden Jahve från Mellanöstern verkligen har dränkt i princip allt liv på jorden, men det skulle också kunna bekräfta existensen av en törstig jättegroda.

Även om vi avfärdar alla religioner utom kristendomen som myter, så är inte spår efter vatten nödvändigtvis spår efter syndaflodsvatten. Geologer anser att Grand Canyon har bildats av att Coloradofloden eroderat området under miljontals år, alltså inte genom någon global översvämning under några dagar. Eftersom detta inte stämmer överens med vad som påstås om den globala översvämningen i Bibeln, och om geologerna har rätt, så är det uppenbart att spår efter vatten inte med nödvändighet är spår efter syndaflodsvatten. Detta problem är lite lättare att hantera än problemet som uppstår när man ställer olika myter mot varandra, eftersom när vi har en vetenskaplig förklaring på bordet så kan vi jämföra evidens, testa våra argument och konsultera andra som undersökt frågan helt oavsett om de andra är kristna, anhängare av Xia-dynastins myter, Andamanska myter, helt irreligiösa eller vad som helst. Olika fenomen som vi ser på jordskorpan finns förklarade ur en vetenskaplig synvinkel på olika sidor på nätet - Wikipedia brukar kunna peka i rätt riktning - och bevisen för den bibliska versionen med en global översvämning finns publicerade på bl.a. organisationen Answers in Genesis hemsida. Det går att bilda sig en uppfattning på egen hand genom att studera vad som påstås. Och om man bestämmer sig för att tro på en global översvämning, så har man arbetet att knyta den till kristen mytologi framför sig.

Vi ska inte heller glömma de problem som finns inbyggda i den bibliska översvämningsmyten. Att samla in djur är en logistisk svårighet. Att få plats med djuren på arken, tillsammans med födan som de behöver, är också komplicerat. Därefter ska djuren distribueras ut från Ararat där arken till slut gick i land. Koalorna placerades t.ex. på Australien, vilket är en flera timmars resa med flygplan från Ararat. Conservapedia föreslår att en explosion från t.ex. en vulkan kan ha flyttat djur från en plats till en annan genom luften, men enligt Phil Mason skapar den hypotesen ytterligare problem.

1. Eftersom djuren inte har någon motor med sig, måste all energi tillföras vid explosionsögonblicket. Explosioner dödar mer effektivt än de flyttar. Även en relativt kort förflyttning genom explosion innebär en g-kraft som förmodligen är dödlig.

2. Då ingen energi tillförs under resan, får vi en kurva som lämnar atmosfären för att Australien ska nås. Alltså, djuren kan inte flyga lågt i atmosfären som om de hade ett flygplan, eftersom de då skulle dala till marken långt innan de nått Australien. Djur som t.ex. koalabjörnen är beroende av syre och kan inte överleva i rymden under de timmar djuret transporteras från avfyrningsplatsen på Ararat till Australien.

3. Ett fall från några tiotals meter dödar många djur, även mindre djur. Ett fall från tiotals kilometer dödar nästan alla djur, om än inte lika effektivt som en explosion stark nog att ta dem dit.

Det finns alltså anledning att betrakta berättelsen om Noaks ark och syndafloden som mytologi, inte som en verklig historisk händelse. Så även om man lyckas föra i bevis att en global översvämning har skett, så betyder inte det att Bibeln är något annat än gamla myter.

Föregående - Nästa