I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den
sextioåttonde som handlar om Pascals vad. Argumentet bygger på föreställningen
att det är strategiskt korrekt att
tro på Gud.
Om Gud finns och man tror på honom, så belönas man efter sin
död. Exakt hur vi belönas beror på trosföreställningen man besitter, men det
brukar pratas om evigt liv och en paradisisk tillvaro. Ställer vi detta mot att
Gud inte finns och att man ändå tror
på honom så har man inte förlorat något, då dör man som alla andra. Således är
chansen till god avkastning bäst om man tror.
Som en liten bonus kan man tänka att man kanske rent av
straffas efter sin död för sin icke-tro på en existerande gud. Exakt vad som
händer då, om något, beror igen på vilken trosföreställning man besitter, men
risken för dålig avkastning anses vara störst för den som inte tror på Gud.
Pascals vad bubblar ibland upp bland troende som har att
göra med överlöpare eller avfällingar, och tar sig uttryck i form av
kommentarer i stil med "är det inte tryggast om du stannar som medlem i
kyrkan?" och liknande, men resonemanget håller inte.
Himlen är inte
nödvändigtvis en belöning. Låt säga att en person har helt rätt i sin tro
om vad himlen är, och att den föreställningen innefattar t.ex. en oändlig
lovsång till Gud. Alltså, när man dör, får man äran att prisa Gud för all
framtid. Inte alla vill detta, och någon annan kanske tröttnar efter bara
två-tre timmar.
Argumentet har en
tendens av emotionell utpressning. Uppmaningen att man ska tro för annars
går det illa, är obekvämt närvarande i argumentets kulisser. Om personen som
gör detta anspråk verkligen vet att gudstro leder till belöning medan icke-tro
inte gör det, faller denna invändning. Men hur många vet egentligen att Gud
finns och att han har en postmortem belöning för sina anhängare?
Att tro på en
icke-existerande Gud är inte ett nollsummespel. Människor är olika, och för
den som inte är det minsta intresserad av religion, kan en gudstjänst rent av
vara en tidstjuv.
Gud ser igenom det
utstuderade. Om Gud är allvetande, kommer han att genomskåda alla som tror
bara för att få sin belöning eller undvika sitt straff.
Någon annan gud än
den man väljer att tro på, kanske blir kränkt. Vissa gudar är extremt
svartsjuka. T.ex. handlar det första av tio Guds budord om uppmaning till odelad
lojalitet inför kristendomens gud. Om det visar sig att någon annan gud än den
som man väljer att tro på, är den gud som verkligen
existerar, då hamnar man i knipa. Det finns alltså en tendens av falsk dikotomi
i Pascals försvar av religion, eftersom försvaret inte tar hänsyn till andra
religioner än Pascals religion.
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar