Dåliga försök att legitimera religion, del 65 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextiofemte som handlar om att man inte bör vara helt ärlig med hur relevant man anser att Gud är. Att säga att Gud är lika relevant som t.ex. tandfén är nämligen nedlåtande.

Att ha en tro, en föreställning om hur något förhåller sig, är i sig inte grund för någon rimlig kritik. Först när man yttrar denna trosföreställning är det rimligt att den ifrågasätts. När den troende förväntar sig att samhället ska underkasta sig tron, är ifrågasättandet mycket viktigt. Alltså, religionens speciella status i samhället, som t.ex. det stöd som staten tillhandahåller, speciellt till Svenska Kyrkan, och de speciella privilegier som kyrkan får av utbildningssystemet, legitimerar kritiken.

Att olika parter har olika syn, är inget problem. Att de parter som debatterar inte förstår varandras utgångspunkt, är ett hanterbart problem. Den troende kan t.ex. berätta för mig varför kristendomen är så viktig så att skolbarn måste välsignas just på skolavslutningen, och sekularisten kan berätta varför inte kristendomen bör ha någon särstatus. Det verkliga problemet uppstår när man inte vill veta var man har sin meningsmotståndare.

För mig är inte Gud mer relevant än Rasmus Nalle och jag anpassar inte mitt beteende efter Guds vilja mer än jag anpassar mitt liv efter kapten Sälles vilja. Men detta får man inte riktigt påpeka, då anses man vara nedlåtande mot den troende. Sanningen är obekväm ibland och om man är intresserad av att föra ett samtal på vuxnas villkor, måste man kunna hantera detta.

Om man betraktar konfessionella inslag i skolan som något viktigt, och ska försvara detta inför någon som betraktar sekularism som viktigt och som verkligen inte betraktar Gud som relevant, kan man inte låtsas att man har en snabbfil i debatten genom att hänvisa föreställningar som bara existerar bland de redan frälsta - det är inte dem som ska övertalas. Och att gnälla över att Gud inte behandlas som helig bland dem som inte tror att han finns på riktigt, är inget annat än offentligt navelskådande.

Gud är alltså inte jämförbar med tandfén eller Rasmus Nalle, Gud råkar bara vara lika relevant som tandfén eller Rasmus Nalle. Det kan vara bra att veta nästa gång man vill ha positiv särbehandling för sin vidskepelse.

Föregående - Nästa