Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

En kommentar om övertygelse och osäkerhet

Om man tror på Gud, betraktar sig som osäker och tvivlande, men ändå inte vet vad som krävs för att man ska ändra sig, kanske man inte är så osäker och tvivlande som man själv tror att man är. Om man varken lämnat eller bytt religion på många, många år, kanske man inte heller är så osäker och tvivlande. Att man identifierar sig som osäker och tvivlande, men både håller fast vid sina föreställningar och saknar intentioner att överväga att överge dem, så är man inte osäker och tvivlande. Då är man en person som vurmar för sin specifika vidskepelse och felaktigt identifierar sig som osäker och tvivlande.

Det är kanske inte rimligt att man ska kräva av irreligiösa personer att de kan definiera vad som skulle få dem att byta tro, lämna sin tro eller skaffa en tro. Men det är mycket rimligt att kräva av apologeter och ateister som står på barrikaderna, som närvarar på twitter, som bloggar, som poddar, eller på annat sätt driver sin linje, att de känner till förutsättningarna de delar med sig av. Den som tror på Gud, och tar diskussionen med ateister, måste veta om han själv är en spelare eller en statisk pjäs, speciellt om man identifierar sig själv som osäker och tvivlande.

För min del är jag öppen med att ett logiskt resonemang som pekar ut Guds existens som rimlig, är vad som idag skulle få mig att konvertera. Det som fick mig att identifiera mig som kristen på 70- och 80-talet var social påverkan, men sedan jag utvecklat en viss skeptisk ådra är det intellektuella resonemanget mer intressant. Som exempel: Skulle du som gudstroende överge din religion om det visar sig att inget tyder på att Gud finns? Svaret på denna fråga är samma som svaret på frågan om du verkligen är så osäker som du anser dig vara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Mattias Irving bör frikännas

Häromdagen ställdes Mattias Irving inför rätta efter att ha visat ohörsamhet inför ordningsmakten. Irving är, på nästan alla tänkbara sätt, min meningsmotståndare. Jag delar definitivt inte hans åsikter om speciellt mycket. Just denna gång handlade ohörsamheten i fråga om att störa en nazistdemonstration med bl.a. psalmsång. Hur meningsmotståndare bör bemötas, är en av de frågor där vi verkligen går isär och denna gång var det nazisterna som var meningsmotståndaren. Både Irving och jag är antinazister, men jag dök inte upp för någon motaktion, det gjorde Irving. Han tog en kula för oss. Civil olydnad är en balansgång, och inte alltid är meningsmotståndaren just nazister. Vem du föraktar, beror på vem du är. Eftersom t.ex. ateister är lika föraktade som nazister i vissa läger - det finns vissa kristna sällskap som odlar myten att Hitlers ateism ledde honom till förintelsen - bör man ha ett system där spelreglerna är konsekventa. Det viktiga är inte vad man protesterar mot, utan

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar