I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den
sextiotredje.
Det är bara en fråga
om semantik. När vi säger Gud säger
du Big Bang, när vi säger bön säger du inre dialog, när vi säger högre
makt säger du naturligt fenomen.
Religion är ett lika giltigt sätt att beskriva verkligheten som vetenskapen är,
skillnaden är bara semantisk.
Olika ord har olika betydelse av en väldigt god anledning, men om man inte tycker att ordval är
speciellt viktigt så kan man mycket väl säga t.ex. högre makt när man menar
t.ex. naturligt fenomen. Detta argument påminner om Mattias Irvings försök att
legitimera religion genom påståendet att kristendom bara är ett slags ateistisk
kulturyttring, en lek med ord, och något lika naturligt som den gudafria naturalismen.
Detta argument är effektivt eftersom den troende kan påstå vad som helst angående
sina föreställningar om verklighetens beskaffenhet, och först om den troende
möter ifrågasättande var allt på skoj. En lek med ord. Semantik.
Kristendomen kommer med en tung förpliktelse om
missionering, predikan, rekrytering och likriktat tänkande. Kristna
organisationer, inte minst Svenska Kyrkan, har därför utvecklat ett mycket
obehagligt intresse för andras barn, där de själva ser sig som
"kulturbringarna" till det andefattiga samhället - ett samhälle som
saknar obligatorisk konfession till den protestantiska tron och som befolkas av
historielösa "religiösa analfabeter". När Svenska Kyrkan praktiserar sin
lösning på sin problembild (som bl.a. innefattar religiösa riter på skoltid) påstår
de saker som de står för, om de inte blir
ifrågasatta. I bästa fall något i stil
med "det finns en gud som älskar dig" och "du är skapad i hans avbild",
men som vi alla vet är Svenska Kyrkan ganska tolerant mot avvikande teologiska föreställningar.
Och här kommer vi till det fina i kråksången. Underförstått så
finns ingen gud som älskar dig, det är bara en "lek med ord". Men detta
framgår inte förrän utsagorna ifrågasätts. Att vända sig till små barn är alltså
inte bara strategiskt viktigt, det är bekvämt då barn har en inbyggd tillit till
auktoriteter.
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar