Otrohet och skepticism

Jag vill slå ett slag för föreställningen om en objektiv moral genom att upprepa frågan "vart är världen på väg?" som ställts om dejtingsiten Victoria Milan. Det är en sida där kontakter förmedlas - en dejtingsajt för folk som vill vara otrogna, och således en dejtingsajt vars själva syfte ligger i konflikt med vissa människors föreställning om hur man ska - eller framför allt inte ska - agera mot sin partner, vilket skapar reaktioner.

Givet att du tänker vara din partner trogen, har du möjlighet att välja att inte använda den tjänst som Victoria Milan erbjuder, och så långt är allt frid och fröjd. Men lite mer extroverta reaktioner på tjänsten i fråga, avslöjar att  många lever i förhållanden där varken förtroendet för partnern eller viljan att bryta upp är speciellt utmärkande. Och enligt siffror som publicerats av Expressen, anger en majoritet av männen och en majoritet av kvinnorna att de väljer otrohet istället för separation, för att de helt enkelt älskar sin partner. Det är inte förekomsten av Victoria Milan, utan förekomsten av fenomenet otrohet som tvingar dig att ta ställning. Victoria Milan är blott en påminnelse.

När tjänsten diskuteras på nätet används ganska starka ord. Det är "omoraliskt" och "helt sjukt". Jag kan inte avgöra om det är sjukt, men spontant känns hela konceptet ganska "sjukt", naturligtvis lite beroende på definition av ordet sjukt. Och omoraliskt är det definitivt, om man har en någorlunda normal moralisk uppfattning. Har vetenskapen något att säga om vad som är god moral, och vad som inte är det?

Sam Harris menar att det faktiskt kan vara så att vissa handlingar verkligen kan vara objektivt sämre än andra handlingar, men samtidigt finns det en ganska högljudd opinion inom skeptikerrörelsen som hävdar att detta inte är en vetenskaplig fråga alls. Just nu pågår en ganska hetsig debatt om moral inom skeptikerrörelsen, dels på grund av åsiktsinriktningen som kallar sig för Atheism Plus, som syftar till att koppla moraliska värderingar till den naturalistiska föreställningen att Gudar (och andra övernaturliga väsen) inte finns på riktigt, och dels för att den tongivande feministen Anita Sarkeesian använder pseudovetenskapliga argument för att styrka sina poänger.

Men visst är en värld med människor som har olika värderingar, olika moraliska uppfattningar och olika åsikter långt mer intressant än en värld där alla delar värderingar? Svenska Kyrkans argument om att skolavslutningar ska ske i kyrkan för att det är "vår kultur" är enkelspårig och befängd, men avvikande åsikter och uppfattningar är berikande och uppfriskande.

Därför vänder jag mig till er som vill stoppa Victoria Milan. Skillnaden i att ha god moral och i att moralisera handlar om doing or talking. En kvinna som var gift med en sexmissbrukare kommenterade uppgivet att Victoria Milan ger hennes man en spelfält som hon önskade att han inte hade, men sa också att när han inte hade Victoria Milan, så hade han något annat. Man kan inte bestämma över andra människor. Svenska Kyrkans osunda intresse för andras barn, Victoria Milans profitering på människors otrohet, och så vidare, är uttryck för att vi faktiskt har olika moraliska uppfattningar. Men det är hur vi agerar och vad vi gör, som säger något om vår moral, och konsekvenserna av vårt handlande som säger något om vår godhet.

Jag är mycket mer benägen att avfärda föreställningen om en objektiv moral när den legitimeras genom argument som bygger på att just moral inte kan ha evolverats - hjärnan, ögat, tunntarmen i all ära, men moral är något annat - än när den legitimeras med det betydligt enklare och mindre pretentiösa påståendet att vissa handlingar kanske helt enkelt är bättre eller sämre än andra. Det är ett påstående som kanske aldrig kan styrkas, men vad som kan styrkas beror inte bara på vad som är sant, det beror även på människans förmåga.